i n d i a n s o m m a r

Tanketrusten i norr…

(Jag är i Åre för tillfället och sitter i ett gigantiskt hotellrum och förundras lite över fenomenet just Åre. Det kallas för “Sveriges alperna” och det ligger nästan skrämmande nära sanningen – man stöter på skibums här och var, folk klär upp sig för att sätta foten utanför hotellet och svunna är tiderna då det var coolt att klara av att köra monoski och istället handlar det till stor del om vem som antingen beställer in mest champagne eller vem som blir fullast [dock oftast samma snubbe]. Vad hände med varm choklad i termos, raggsockar och tredagarsstubb? Men det kanske är så det är – ska man bo centralt så ska man vara hipp. Om man inte är jag då, som hellre valsar runt i mjukisbrallor och skidglasögon än nudiejeans och guccibrillor.)

Vad tror ni? Finns det någon kvar av er där ute som väntat i dryga året på att jag ska skriva? Givetvis inser jag att jag totalt förbrukat allt det eventuella sparkapital jag byggt upp i form av ert förtroende när det gäller mitt skriva eller icke skriva men låter det inte som en god idé att jag försöker skriva här några gånger i veckan – korta men ändock tänkvärda inlägg? Lite anti-blog på sätt och vis. [Alex Schulman brukar i tid och otid påpeka att ett bloginlägg ska vara kort och lite roligt. Dessutom ska man allra helst uppdatera blogen flera gånger dagligen. As if! Det kan han glömma! Jag dunkar på med mina masterlånga inlägg och hårdsmälta på gränsen till härdsmälta ska det va'!]

Dagens fundering:
Är ens sinnen relativa? Alltså, om smaken vanilj inte fanns [som jag för övrigt inte tycker om], skulle det då kunna bli så att jag kände smaken av vanilj fast av en annan smak? Det här gränsar ju till absurditeter men försök och hänga med – säg att det finns tio smaker [vanilj, lakrits, blåbär, hallon, citron, choklad, melon, daim, pistage och jordgubb], och om du är matschauvenist och läser det här – jag vill inte höra talas om de fem grundsmakerna, gå och göm dig! Om man sedan plockar bort säg vanilj – tror ni att ens sinnen kan narras och tycka att lakrits smakar precis som vanilj? Eh… ja. Ni förstår? I analogi med att färgen röd för mig kanske uppfattas som färgen grön för någon annan…

Ja, förresten – vad är nytt i mitt liv? Jag har gått och blivit med flickvän – she is the One. Egentligen är det nog så att ord inte gör henne rättvisa men om jag ska försöka låta bokstäverna komma till sin fulla rätt så ska jag säga att hon är underbar. Om man säger att man ska sikta mot stjärnorna för att komma till skogsbrynet så kom jag till nästa galax. Hon heter Maria, är skälet till att jag är här i lyxrummet i Åre, hon fyller år imorgon och god damn vad hon är snygg! I övrigt jobbar jag kvar på Södersjukhuset men om fru Fortuna låter mig ha så pass mycket tur som jag förtjänar så kommer jag inom en månad kunna avslöja något stort i mitt arbetsliv… Så bida er tid [eh, ja, som ni gjort hittills i drygt ett år typ] så kommer avslöjandet så småningom…

Det känns lite ringrostigt så här i början. Nu blickar vi framåt – det här var första inlägget på över ett år och Rom byggdes inte på en dag. Och jag, jag känner bara att nu kör vi!

Er gaudi,

Trotro