Wild wild east…
Fri April 16, 2010, 19:07(No, naw I’m telling you guys – if no one ever gives me any feedback on these english words in the beginning I’ll stop once and for all. You don’t have to [not ask me] twice. Ok? So, now that you have the chance, take it and embrace the fact that I will be the next big author in Sweden with big hits like “Kapten Nero“, “Behind the thought of the tough” and the total blockbuster “I love you, always forever“. And oh, by the way – I’m not a romantic. At all.)
Efter ännu en av de här “jag-är-i-Sverige-och-varken-kan-eller-hinner-riktigt-uppdatera-min-blog-pauserna” sÃ¥ är jag tillbaka i hetluften igen. Den här gÃ¥ngen live frÃ¥n Kina! Igen. Lyckligtvis hänger jag inte pÃ¥ hotellet som Gud glömde när det gäller avstÃ¥nd frÃ¥n Peking centrum utan den här gÃ¥ngen befinner jag mig typ femton klimatzoner längre söderut och Ã¥tminstone tre biltullar närmare citykärnan, i Shenzhen, granne med Hong Kong. Och här ska jag lounge:a runt i tvÃ¥ veckor till, skvalpa runt i den megalomanstora poolen pÃ¥ kvällstid och om dagarna mangla mig själv blÃ¥randig med hardcorekunskaper om magnetresonanstomografi hos Siemens. Highlife med andra ord.
Eller ja, alltsÃ¥, det är inte sÃ¥ farligt – alls egentligen. Det enda som verkligen gör att det hela känns totalt ovärt är avstÃ¥ndet hem till Lady; det mÃ¥ sÃ¥ vara att jag “bara” befinner mig ett kvarts jordklot bort [vilket i och för sig enbart kan anses vara “bara” om man jämför med typ en resa till Mars] men sÃ¥na avstÃ¥nd är ju helt astronomiska i och med att jag egentligen bara vill… ja, tralla runt i havsbrynet hand i hand med Lady, vänta stenÃ¥lderslänge pÃ¥ lunch pÃ¥ strandrestaurangen och se solnedgÃ¥ngen över Atlanten innan natten tar vid. Det ju är det jag vill. Och dÃ¥ är ett kvarts jordklot solklart jämförbart med tja, säg Andromedagalaxens interstellära storlek [och till er eventuella astronomer som snubblat in här vill jag bara säga att det lät flashigt att säga interstellär storlek men att det säkerligen är nÃ¥got helt annat än det jag vill fÃ¥ fram – jag vet – sÃ¥ ni kan läsa vidare och spara era fingertoppar] eller Brown-ekvationens smÃ¥tt fantasiska konstant [och även här hajar jag rätt sÃ¥ primalt att jag är ute och cyklar]. SÃ¥ ni vet.
Hur som helst, i och med att jag flutit runt här i Shenzhen i snart en vecka sÃ¥ tänkte jag bjuda er pÃ¥ lite bilder – so behold, I give you: M1 does Shenzhen!
Entrén till hotellet är majestätisk. Och hur onödigt det än må vara att ha ett hotell i Venedig-stil mitt i Kina så har de verkligen fått till känslan. När man kliver in till receptionen så är man helt plötsligt i Italien.
Ciao ciao Italia!
Och det är pelare, kolumner, marmorgolv, mosaik och väggmÃ¥lningar – det är som att efterapningsrikedomen aldrig tar slut… och i sann kinesisk anda gÃ¥r det väl Ã¥tminstone tre stycken hotellanställda per gäst, sÃ¥ rent servicemässigt gÃ¥r det ingen som helst nöd pÃ¥ mig – men jag antar att det är precis som i Afrika; det är inte arbetskraften som är den trÃ¥nga sektorn…
Första kvällen strosade jag i vanlig Kina-ordning ner till restaurangen pÃ¥ hotellet för att äta middag. Klockan var halvÃ¥tta och yours truly var – ensam. The Shining-känslan frÃ¥n Loong Palace var inte lÃ¥ngt borta. Maten var helt enastÃ¥ende… dyr. Eller okej, den var tutti di fantastico ocksÃ¥, men att i Kina betala 400 bagis för en trerättersmiddag [om än pÃ¥ ett femstjärnigt hotell] med vin är typ som att gÃ¥ pÃ¥ Grand Hotel och lägga ut 4 000 pÃ¥ en sallad, en köttbit och ett glas rött. Och nog för att Mattias Dahlgren kan konsten att ta betalt – men där är inte ens han. Än.
Och poolen ja, hyfsat nice.
Slutligen, nog gafflat om hotellet, men här är utsikten frÃ¥n mitt rum. I förgrunden kan Partenon anas, sen har vi ju givetvis det gamla konstverket frÃ¥n Gurra Eiffel och Nappes TriumfbÃ¥ge. Det sägs att inne i parken finns ytterligare ett hundratal “miniatyrer” [för kan man verkligen kalla ett Eiffeltorn pÃ¥ 150 meter för miniatyr?] till, i stil med Taj Mahal, Lutande tornet i Pisa, Colloseum… och ja. Varför inte liksom? Har man pengar sÃ¥ ska man ju göra av med dem [“Den som inte lever över sina tillgÃ¥ngar lider brist pÃ¥ fantasi.“, som nÃ¥gon skön lirare sa] och vad finns det dÃ¥ för bättre sätt än att bygga en park i typ Södermalms storlek med kända byggnadsverk, mitt i Kina? Vem behöver dÃ¥ resa jorden runt?
Ja, det var sÃ¥ sant! Jag pluggar ju när jag är här – det är ju det jag egentligen gör! Dock, eftersom de är nÃ¥got anala när det gäller fotografering inne pÃ¥ Siemens anläggning, sÃ¥ är nog det här den enda bilden jag kommer kunna smuggla till mig.
En kul grej – jag befinner mig i Kina nu. Fett stort land och mangamÃ¥nga människor [tror de börjar dra sig uppÃ¥t mot tvÃ¥miljardersstrecket nu]. Och om jag skulle försöka hitta en antipod, en motpol, till Kina sÃ¥ skulle det nog bli Liechtenstein. Landet är litet som en tiontusendel av jordens yta och har typ 30 000 invÃ¥nare – men det som är riktigt coolt är att antalet företag som är registrerade i Liechtenstein överstiger antalet invÃ¥nare. Företagsekonomiska skattelättnader, nÃ¥gon?
Dagens hjälte:
Jag har säkert nÃ¥n gÃ¥ng gett er rÃ¥det att ge er ut pÃ¥ skattjakt pÃ¥ stan för att hitta Queens dubbel-dvd med deras konsert pÃ¥ Wembley 1986. Och om ni missat rÃ¥det – här kommer det igen: Ge er ut pÃ¥ stan och köp Queens dubbel-dvd frÃ¥n Wembley -86! Gör det! Sen ska ni se hela konserten Ã¥tminstone tre gÃ¥nger i rad och först därefter kan ni börja koncentrera er pÃ¥ delarna av helheten, och där rekommenderar jag speciellt lÃ¥ten “It’s a Kind of Magic” och att ni sedan specialstuderar John Deacon. Mannen är som ett under av tillbakahÃ¥llt konstnärligt artisteri – hans huvudnickningar kan knappt ens jämföras med en atomsvängning, han stÃ¥r som om man hade skruvat fast skorna i golvet med tolvtumsskruv och hans soloriff fÃ¥r hela idén med “less is more” att komma pÃ¥ totalskam – ge oss mer!!! Men oavsett hur mycket motsatt till jovial Herr Deacon verkar vara sÃ¥ ser man att han lever. Hans blick skulle kunna sätta igÃ¥ng skogsbränder, fingrarna rör sig sÃ¥ naturligt över strängarna att det är som att han föddes ur en bas och när publiken fÃ¥r ett leende är det som en kollektiv lottovinst. John Deacon. Glöm aldrig det.
I onsdags hade vi för övrigt afrikanskt tema pÃ¥ dagen: Strömavbrott! Halvtio pÃ¥ förmiddagen blev hela kvarteret strömlöst [vilket inte hade varit nÃ¥gon större fara om det inte hade varit för att det här kvarteret är mitt i Shenzhens Science Park i stil med typ Kista i kubik], sÃ¥ lÃ¥nglunchen vi fick ta till klockan tvÃ¥ [i hopp om att strömmen skulle vara tillbaka när vi kom Ã¥ter] utökades raskt till en heldag pÃ¥ stan med mina kurskamrater Ivan och Timofey frÃ¥n Sexy-tiiime-Kazakhstan samt Roland auf Deutschland. SÃ¥ vi drog ner till expatkvarteren för lunch och därefter till hotellet för att dumpa datorer innan det var dags för en eftermiddag pÃ¥ den lokala fakemarknaden…
Och mitt i smeten av bankkvarter nere i She Kou [expatomrÃ¥det numero uno] Ã¥kte vi förbi den här sköningen till hus. Glasfasad, betongpelare och… eh, vänta nu – Neptunus?! En staty som stÃ¥r rakt ut frÃ¥n fasaden och är typ tre vÃ¥ningar hög. Som sagt – “kan man sÃ¥ ska man” är mottot här i Kina. [Jag fasar bara för att nÃ¥n gÃ¥ng resa till typ Dubai – för om det är nÃ¥gra som kan för att de har pengar – och därmed även ska – sÃ¥ är det araberna…]
Väl inne pÃ¥ marknaden fick jag sÃ¥ Ã¥terigen vatten pÃ¥ min kvarn när det gäller att man ibland inte nÃ¥r hela vägen fram med lite god vilja – jag menar, kom igen! Om tröjan är av märket Fred Perry sÃ¥ kan ni ju inte sälja den i en Ralph Lauren-förpackning! Inte ens om ni är kineser som inte riktigt hajar det där med trovärdighet…
Men min personliga favorit i serien Att Vilja Men Inte Kunna [I, II] mÃ¥ste ändÃ¥ vara den här. Har man fyra bokstäver, G, A, N, T, att hÃ¥lla reda pÃ¥ och glömmer bort en sÃ¥ mÃ¥ste man vara en sann Alzheimerstjärna. Eller sakna en fjärdedel av sin hjärna. Men ändÃ¥ – nu sÃ¥ här i efterhand Ã¥ngrar jag bittert att jag inte köpte min alldeles egna GAN-tröja.
Nu är ju jag inte direkt nÃ¥got modelejon, inte ens när det är skam-gÃ¥r-pÃ¥-torra-land-priser pÃ¥ de flashiga märkena – men jag kan inte lÃ¥ta bli att imponeras av sÃ¥nt här; Louis Vuitton har smällt upp ett hus som troligtvis kostade miljoner att bygga – bara för att sälja bizarrodyra femtiotusenkronors-handväskor i stort sett vägg i vägg med stället där de kostar en femtiolapp. Men det är sÃ¥ snyggt! Stil! Klass! Det är nästan sÃ¥ att jag känner att den dag jag blir stormrik sÃ¥ ska jag börja handla här bara för att de gjort en sÃ¥ snygg byggnad. För övrigt mÃ¥ste det ju vara sÃ¥ de gÃ¥r runt – de imponerar pÃ¥ oss Svenne Banan och lever sen pÃ¥ hoppet att vi ska minnas dem när vi blir rika… det är antingen sÃ¥ – eller sÃ¥ profiterar de helt enkelt pÃ¥ de som redan är rika. Kanske.
Dagens fundering:
Och innan ni läser dagens fundering ska det sägas att den är rakt nedskriven frÃ¥n en natt ute pÃ¥ stan här i Shenzhen – eventuella tankevurpor, logikhopp och totala gigantumstep i logikframgÃ¥ngen är helt klart med vilje och skall sÃ¥ledes lämnas därhän. SÃ¥klart. Hur som helst – here goes:
Vad är musik egentligen? Är musik det man hör frÃ¥n nÃ¥gon [eller nÃ¥got] som spelar ett instrument? Eller är det just ljudet av ett instrument, oavsett hur, var när och var det är spelat? Och jag vet, bjowi, även den här funderingen bär starka drag av katten som [kanske] dör inne i lÃ¥dan – men jag kan tamejfan inte komma pÃ¥ nÃ¥gon skönt godtagbar lösning – det bara är sÃ¥ här. Gehör kommer med blodet, likasÃ¥ gör fÃ¥rmÃ¥gan att inse vad som inte kommer med blodet [och därmed kan vara ganska okej att neka under högtider i kyrkan] – och där är vi nu. Jag har fÃ¥tt gehör med blodet men ordet “absolut” glömde far min att skicka vidare – vilket lett till mÃ¥ngen komiska kvällar i det Ericsson:ska [och Ahlgren:ska] residenset genom SÃ¥-ska-det-lÃ¥ta-Ã¥ren: “Han mÃ¥ste sluta sjunga, han sjunger falskt – annars mÃ¥ste jag gÃ¥ ut ur rummet!!”
Hur som helst – just N.U. skulle jag närapÃ¥ helst av allt [förutom det helt uppenbara – att befinna mig i famnen hos Lady och ha en totalt fri kväll till förfogande…] befinna mig i VästerÃ¥s hos mina Fernet-Foundation-välgörare till vänner – där vi sedan skulle ta ett ordentligt farväl av allas vÃ¥r PÃ¥lle, som lallar vidare frÃ¥n Ã…hléns till [sjukt mycket] större utmaningar. Viel Glück PÃ¥lle!
Dagens dikt:
Ynkrygg
Bröder som luktar för mycket har aldrig saftat på.
Oj, Oj, tror jag visst att det var.
Fikon slungas ur rummet.
Och sist men inte minst Рdagens l̦gn:
“En gÃ¥ng läste jag ‘Utvandrarna‘, ‘Nils Holgersson underbara resa genom Sverige‘ och Bibeln pÃ¥ en dag, men hade ändÃ¥ tid att möblera om samma kväll.”
Och utan vidare;
På återläsning, goda vänner!
Er western,
Union
…ni är ju snart tillsammans. HÃ¥ll ut, det som inte dödar det härdar. Ni har ju varandra, bara en sÃ¥n sak är ju helskön! :-)
Appropå GAN. Jag var på vippen att inhandla en ÄKTA Dolce och Gabbe i Grekland en gång..ångrar det nästan också :-)
/Pirny
Pirny — Fri 16 April, 2010 #
__________
Tänkte på att du efterlyser, gång på gång, kommentarer till din engelskspråkiga ingress. Kan det vara så att de som läser engelska inte scrollar ner förbi den svenska texten, som ibland kan vara rätt omfattande, för att hitta kommentar-länken?
Pappan — Sat 17 April, 2010 #
__________
sitter här och kollar Amazing Race =) Tips till dig: kolla senaste avsnittet på TV6 å dra sedan till Hong Kong och testa Kung Fu på vertikal bambuvägg. Ciao
PÃ¥lle och Titti — Sun 18 April, 2010 #
__________
Hej igen!
Det är tur att du ska vara kvar där boreta ett tag till. Just nu är det ju lite kaotiskt på flygplatserna här i Europa. Vulkanaskan har inte singlat ner i tillräckligt hög utsträckning ännu, så det är bara vissa flygplatser öppna. Det borde hinna lugna ner sig tills du ska hem.
Fina bilder du lade ut. Blir lite avis på dig. Fast det är väl mest jobb och bara lite glamour.
Nu ska jag jobba lite till innan det blir kväll.
Kram!
Pappan — Mon 19 April, 2010 #
__________
Pirny:
Ja, jag vet – det är bara det att jag börjar bli ruggigt härdad nu. :) Fast du har rätt, det är helskönt att ha varandra och att dessutom fÃ¥ uppleva ett äventyr i stil med “honey, let’s do Africa!” är fÃ¥ förunnat. SÃ¥ missförstÃ¥ mig rätt – jag klagar inte. Eller jo, det gör jag, fast jag menar det inte… inte sÃ¥. :)
ÄKTA Dolce och Gabbe? Som i äkta-äkta eller “äkta”? För om du menar äkta-äkta, hur mycket mÃ¥ste inte det ha kostat?!
Pappan:
Uppdraget slutfört! Inget mer tjat om engelsksprÃ¥kiga läsare – nu fÃ¥r de hÃ¥lla till godo med bilder! Du hade nog rätt, för mycket svensk text för att de skulle orka sig igenom. :)
Och det är som du skriver – det mÃ¥ vara vackra bilder och fascinerande sätt att spendera sin tid pÃ¥; men Ã¥tta timmar om dagen sitter jag i skolbänken och hÃ¥rdpluggar, sÃ¥ det lÃ¥ter nog mer glamoröst och härligt än vad det känns som allt som oftast. Men jag uppskattar verkligen att jag fÃ¥tt den här möjligheten – once in a lifetime är nog verkligen rätt uttryck!
PÃ¥lle och Titti:
Eh… javisst! Självklart kommer jag testa Kung Fu pÃ¥ vertikal bambuvägg när jag är i Hong Kong. Trodde ni nÃ¥got annat eller? Eh…
admin — Tue 20 April, 2010 #
__________
Jag vet vad du någon gång ska få. I bröllopspresent, julklapp, födelsedagspresent, namnsdagsdito eller whatever. En katt! Du får välja på namnen Erwin och Schrödinger.
För övrigt angränsar dina musikfunderingar med en av de två frågor som Ingmar Bergman avslutade sitt sommarprogram med: varifrån kommer musiken? Jag tror att programmet fortfarande kan höras i sin helhet på http://www.sr.se/sommar. Lyssna. Det är bra grejer.
bjowi — Mon 26 April, 2010 #
__________
AlltsÃ¥ en katt vore ju tvivelsutan en bra present – det trixiga är nog bara det att Lady är allergisk plus att jag själv skulle envisas med att stänga in katten i en lÃ¥da och klart och tydligt proklamera att den var bÃ¥de död och levande… ;)
Ingmar Bergmans sommarprogram skall avnjutas ikväll – nu väntar en ny dag i antÃ¥gande här i öst. Tjing!
admin — Tue 27 April, 2010 #
__________