Ögonblicklig inspiration…
Thu October 25, 2007, 22:56(Dagens person är: Billy Barty. Han föddes pÃ¥ dagen för 63 Ã¥r sen men gick dessvärre bort redan 2000. Han var en amerikansk skÃ¥despelare som hade en diger karriär bakom sig, eller vad sägs om filmer som: “Chico and the man”, “Sigmund and the Sea Monsters” eller “Jungle Jim in Pygmy Island” för den delen… Okej, saken med Billy var det att han var drygt 1.10 lÃ¥ng. SÃ¥ hans citat “Try being my size and going into a public restroom.” är helt hysteriskt… d e t är självironi!)
Okej, bara för att visa att jag är en mycket hedervärd ung man [för övrigt är snygg, härlig, tillgänglig, lÃ¥ng, stilig och charmerande är andra adjektiv som lätt skulle kunna göra sig pÃ¥minda om man har mig i tankarna] som har för avsikt att frÃ¥n och med nu skriva minst tvÃ¥ inlägg i veckan här, kommer här innestÃ¥ende veckans första. Efter att ha spenderat förra veckan hemma i sjuksäng [hmm… ja, bortsett frÃ¥n ett gästspel pÃ¥ Judit & Bertils treÃ¥rsjubileum dÃ¥, vill säga] sÃ¥ har jag Ã¥terkommit till jobb och liv med helt oanade krafter – ingenting är jobbigt, “lätt att jag kan köra övertid chefen!” och trots allt det sÃ¥ kommer jag i säng i helt vanvettigt bra tid o c h kliver upp osannolikt tidigt. En veckas rast och vila är kanske det vi alla behöver sÃ¥ här en bit in pÃ¥ hösten, men om jag fÃ¥r ge er ett rÃ¥d – simulera – det är fett trÃ¥kigt att ligga hemma och vara sjuk pÃ¥ riktigt. [Samvetskval? Äsch – tänk Oscar Levant: “Jag har aldrig samvetskval – i synnerhet inte när jag har fel.”]
Jag har en bekännelse att göra ocksÃ¥. Idag när jag satt pÃ¥ kontoret och halvlyssnade pÃ¥ Radio Stockholm sÃ¥ tillkännagavs det att Mikael Nyqvist ska spela rollen som Mikael Blomkvist frÃ¥n Stieg Larssons Millenium-trilogi. DÃ¥ sa han att “…jag hade bestämt mig för att vara den sista i Sverige att läsa böckerna, men nu när jag blev tillfrÃ¥gad om att spela rollen sÃ¥ var jag tvungen.” och vidare “…de är magnetiska.” Min bekännelse är den att jag har exakt samma aversioner som Nyqvist gentemot kioskvältare men att jag nästan exakt samtidigt börjat läsa jag med. Och de Ä R magnetiska. [Själv har jag en ganska outvecklad teori om att de har pudrat varje blad i böckerna med en sällsynt form av kokain som är sÃ¥ reaktivt att det helt enkelt tar sig in i kroppen via fingertopparna – och att man därmed bokstavligt talat blir beroende av boken… vadÃ¥ konspiratoriskt?!] Jag har en lÃ¥ng rad av böcker jag helt enkelt bestämt mig för att inte läsa just pÃ¥ grund av det faktum att folkopinionen är sÃ¥ stark för böckerna – listan inbegriper, bland annat, Sagan om Ringen, Liftarens guide till Galaxen, allt med Liza Marklund [fast där handlar det snarare om ett förakt för folk som zätafierar svenska sprÃ¥ket och det faktum att Liza Marklunds svenska fÃ¥r en treÃ¥rings sprÃ¥kliga eskapader att framstÃ¥ som nobelprismaterial], Populärmusik frÃ¥n Vittula… ja… sÃ¥n är jag. Det hela bottnar säkerligen i min totala brist pÃ¥ självkännedom och min djupbottnade egotism – självfallet mÃ¥ste väl ändÃ¥ jag vara mer komplicerad och mÃ¥ngfacetterad än de miljoner med svenskar som läst de böckerna och älskat dem? :) Som sagt – oöverträffat överjag, jojo. Hur som helst – Millenium-trilogin, börjar man läsa är man fast. Och tids nog kommer jag säkerligen plöja igenom de andra no-no-böckerna [förutom Marklund – där är det Ã¥tervändsgränd] – dessutom är jag lÃ¥ngt frÃ¥n sÃ¥ självgod som jag troligtvis ger sken av…
Dagens fundering:
Vad är tid? Jag förstÃ¥r ju att en sekund är en sekund [även om jag var lite förvirrad när jag var liten och sÃ¥g pÃ¥ boxning i OS – “…sekunderna har en minut pÃ¥ sig efter att gong-gongen gÃ¥tt” – och jag som tioÃ¥ring: “what the fuck?!”, som 29-Ã¥ring inser jag att det var sekonder de pratade om, nÃ¥ja, nog ordat om det] och att ett dygn begränsas ganska effektivt av solens upp- och nergÃ¥ng. Men defenitionen pÃ¥ en sekund är som bekant [!] “9 192 631 770 perioder av den strÃ¥lning som motsvarar övergÃ¥ngen mellan de tvÃ¥ hyperfinnivÃ¥erna i grundtillstÃ¥ndet hos atomen Cesium-133” – sÃ¥ egentligen definierar man ju tid med tid; för varje period tar en liten yttepyttetid. Och om man lägger ihop dem fÃ¥r man en sekund. SÃ¥ i mina ögon skulle det, lite grovhugget, vara samma sak att säga: “En sekund är den tid det tar för tusen saker, som var och en tar en millisekund, att hända.” Egentligen vet jag väl själv inte riktigt vad det är jag undrar men det känns som att man inte kan förklara tid. Tiden bara finns, den är liksom som luft förutom att den är totalt abstrakt men ändÃ¥ sÃ¥ allerstädes närvarande. Eller som Grynet skulle sagt: “AssÃ¥, helt sjuuuukt!”
Slutligen – en liten bloglog, de som jag läser dagligdags och varför jag gör det:
*Snygg, men liten bakom* – hon är vacker som en sommarmorgon men har en tunga som är vass som ett [en?] wakizashi. MÃ¥ sÃ¥ vara att citatet är taget ur sitt sammanhang men jag menar – är hon inte helt ljuvligt underbar: “Jag är snygg och smal och klär mig hyfsat. Okej, jag är inte sÃ¥ trevlig, och jag gillar inte sex, men jag ger grymma avsugningar och jag lagar sjukt god mat.” Sweet! :)
Betraktelser frÃ¥n baren – min trogne bundsförvant Björn ger ord Ã¥t sina tankar vad det gäller drinkar, Sydamerikanskt kött och mjöd. Att han sedan rÃ¥kar vara en av “the Fernet Four” gör honom bara till en än mer hedervärd person!
Kanonmat – mannen utan hämningar sÃ¥ länge det handlar om kött. Jag menar – karln slaktar vildsvin i sitt minikök pÃ¥ Kungsholmen [eller var han nu hÃ¥ller till], bara en sÃ¥n grej gör ju att man förtjänar hjältestatus!
Vuxendagiset – jag och min parhäst Räkan gör oss roliga pÃ¥ vÃ¥ra vänners bekostnad, det började som ett internt skämt men har vuxit ur sina kläder och fungerar numera som en utmärkt startportal för folk som söker pÃ¥ “Vuxna i blöja” [Google Analytics regerar!]… :)
Saknas din blog? Berätta för mig varför du läser min sÃ¥ lovar jag att läsa din…
Nog för ikväll, imorgon frÃ¥n fem pÃ¥ eftermiddagen träffas jag, och ovan nämnda avdankade barmänniska Björn, lättast pÃ¥ 59°31’56.59″ N, 18°03’16.26″ Ö – kom och gör oss sällskap!
Er falstaff,
Fakir