Dagens reflektioner…
Thu September 17, 2009, 9:28(Right now I’m at the flight bound for Nuremberg to continue my training at Siemens. This weekend I spent at home in Sweden doing the stuff that up until less than a month ago was my everyday life; having a picnic with my beloved girlfriend, taking sleep ins and going out to eat in the evenings… putting it down in writing instead of just letting the words remain in my head makes me realize, at least to some extent, what I have done. I’m actually moving to Africa and even though my Lady is accompanying me it’s still… like, well to quote a somewhat famous guy – it may be a small step for man to get on flight KL589 leaving Amsterdam but it’s a giant leap for me to get off the flight in Accra. Oh, and before I forget – hello to my reader in Melbourne!
Quote of the day:
“We are born naked, wet and hungry. The it just gets worse!”
– Unknown)
Det här ska bli min nästa grej, att skriva inlägg när jag är ute pÃ¥ resande fot. Jag kommer pÃ¥ mig själv att allt oftare hitta tillbaka till de där tillfällena jag levde i för sju-Ã¥tta Ã¥r sen som sorgfri lingvistikluffare – att livet är nÃ¥got man mÃ¥ste uppleva, snarare än att “bara” leva. Kanske är det nyhetens behag som ger sig tillkänna men när jag läser DN del B [eller DN Kultur som de sedan ett par Ã¥r tvingat oss die-hard-DN-fantaster att acceptera att det heter] sÃ¥ brinner det i fingrarna pÃ¥ mig – jag mÃ¥ste skriva. [För övrigt ska sägas att det här inlägget pÃ¥börjades i söndags – bara sÃ¥ ni fÃ¥r det att passa in i er tidsaxel.]
De flesta schabloner man har om tyskar visar sig förr eller senare vara helt empiriska; tyskar klär sig verkligen helt undermÃ¥ligt uselt [det är nästan som att det hade varit ett uppsving med ett par Siemens-jeans pÃ¥ vissa], Ordnung unt Reda är nÃ¥got som de fÃ¥r med modersmjölken, och dÃ¥ befinner jag mig inte ens i Preussen [eller ja, det är ju lite svÃ¥rt att pinpoint:a vad som tillhör eller tillhörde Preussen men Erlangen befinner sig ganska mycket i ingenmansland gällande coola gamla hertigdömen] och det är fortfarande status att ha mustasch eller hockeyfrilla här nere. Ja, ni förstÃ¥r – det är inte direkt de där smååå detaljerna som är svÃ¥ra att lägga märke till, det handlar istället om klichéer av hyfsad magnitud. Givetvis finns det undantag som till synes först verkar bekräfta regeln men när man synar de välklädda herrarna i sömmarna [hö hö, vilken metafor!] sÃ¥ inser man raskt att det antingen är italienska affärsmän eller koreanska Ralph Lauren-älskare. Typ. SÃ¥ regeln är enkel; tyskar klär sig illa, älskar disciplin och har hockeyfrilla och mustasch. [VadÃ¥ nidbild? Kolla den här killen – han är säkert tysk. Eh…]
Hittills har det inte blivit mÃ¥nga fler bilder tagna sÃ¥ för tillfället fÃ¥r ni nöja er med rena bokstäver – lite av en Ã¥tergÃ¥ng till det som en gÃ¥ng var mitt adelsmärke; ogenomträngliga textmassor, kvantfilosofiskt grubbel och oinskränkt hyllande av Dagens Nyheter – hÃ¥ll till godo.
Dagens fundering:
Hur fungerar minnet? Är det samma för alla människor som för mig, att ni har nÃ¥got [högst troligt är att detta “nÃ¥got” dessutom är helt ovidkommande för ert vardagliga liv] som ert minne lägger rakt in i reptilhjärnans lÃ¥ngtidsminne medan saker ni vill komma ihÃ¥g och lära er kan trilla bort som en annan tioöring? Jag har ju dÃ¥ begÃ¥vats med ett fotografiskt minne när det gäller fotboll – typ att fotbollsdomaren Markus Merk är tandläkare i det civila, att Holland har ett lag i som heter Go Ahead Eagles [för övrigt etta pÃ¥ min lista över coola namn inom fotbollen, tvÃ¥a kommer Mysterious Dwarfs frÃ¥n Ghana] och att Lassana Diarra spelade 29 matcher under sin andra säsong i Le Havre – varför kan jag det? Varför kan inte min hjärna istället värdera kretskortsuppsättningen i en datortomograf värd 100 miljoner högre sÃ¥ att jag kan dansa igenom kursen jag gÃ¥r här hos Siemens? Skitsamhälle.
Dagens tysk:
Utmärkelsen gÃ¥r idag till Siemens huvuddator, som igÃ¥r morse lyckades med konststycket att skicka ut ett meddelande till Siemens alla anställda i Tyskland om att deras mailkonto skulle raderas pÃ¥ grund av att anställningen upphört. Det var m y c k e t upprörda röster jag möttes av igÃ¥r pÃ¥ min väg till träningscentret. Skön grej tyckte jag, alla Siemensanställda i Tyskland [typ 170 000] uppsagda och deras mailkonton pÃ¥ väg att raderas. Ett typiskt sÃ¥nt där tillfälle dÃ¥ man själv stÃ¥r en bit bort, ler och bara inser att hade situationen varit den omvända hade man själv suttit sÃ¥. mycket. i. skiten. Som epilogi [ja, jag lÃ¥nar ordet frÃ¥n finskan för jag tycker att det lÃ¥ter flashigare med ett ‘i’ pÃ¥ slutet än den svenska varianten epilog] ska nämnas att skadan inte var alltför omfattande; huvuddatorn raderade bara nÃ¥gra tusen personers mail, resten var ett hot.
Ã…ter till studierna [tror ni att det funkar om jag försöker associera all CT-fakta med fotboll, typ att namnge högpassfiltren efter tränare som vunnit Champions League?]…
Er herz,
Pow-Wow