Grej of the day…

Wed October 14, 2009, 22:36

(The grej of the day är oxymoroner. Ursprungligen kommer ordet oxymoron frÃ¥n grekiskans oxus och moros – vilket ordagrant översatt blir “bitande enfaldig“. Exempelvis har vi “öronbedövande tystnad“, “bred elitsatsning“, “samma skillnad” eller mina personliga favoriter [ursäkta utrikiskan] “creation science” och “educational television“. Okej att de bÃ¥da sistnämnda faller pÃ¥ mÃ¥lsnöret när det gäller att vara äkta oxymoroner [eh, SAOL säger att oxymoron är oböjligt och enbart existerar i singularis men jag uppfann just pluralformen – okej? fast om man tänker efter kanske plural borde heta “oxymoron” det med – man säger ju faktiskt ett lejon, flera lejon, och det ordet slutar ocksÃ¥ pÃ¥ “-on“… nÃ¥ja, skitsamma] men när det gäller skapelseteorier som religiösa fanatiker svänger sig med sÃ¥ tycker jag själv att spagettimonstret visar att anfall är bästa försvar, och slutligen sÃ¥ tror jag att ingen gÃ¥tt frÃ¥n tv-apparaten klokare än när de satte sig ner, Ã¥tminstone inte sedan de slutade sända Thomas Allanders ukuleleskola. Basta.)

Nu är ju jag kanske inte direkt 20+ längre sÃ¥ jag har inte sÃ¥ stor koll, men för nÃ¥gra Ã¥r sen var det i alla fall väldigt inne att dra iväg pÃ¥ en lÃ¥ngresa à la backpacker. Och det är ju okej. Who am I to judge liksom? Men i mÃ¥nga fall kändes det som att folk gjorde resan för att det var nÃ¥got “man skulle göra” snarare än att de hade en sÃ¥n där krypande längtan i kroppen efter att fÃ¥ dricka hajfenssoppa i Guangdong. Typ. Det är där jag ställer mig frÃ¥gande – varför gör man resan dÃ¥? Jag har, för ganska länge sen, insett att en av de saker jag tycker bäst om med att resa är att fÃ¥ komma hem – jag njuter av andra kulturer och nya upplevelser men jag tror mig veta att jag inte skulle haft sans nog att ens kunna känna tillstymmelsen till uppskattning om det inte vore sÃ¥ att jag visste att jag skulle fÃ¥ komma hem. Jaaaa, jag vet – jag är är en välfärdsjunkie av sällan skÃ¥dade mÃ¥tt, men jag är en stolt sÃ¥n! Hur som helst, den här underliggande omskrivningen för högstämd hemlängtan för med sig att jag ibland brister lite vad det gäller intresse för de nya platser jag ser… och precis sÃ¥ är det med min vistelse här i Tyskland. Jag har hängt här i snart Ã¥tta veckor och vad kommer jag hem med? Tre mega-Toblerone, ett tyskt kontantkort och mintpastiller. Det stör mig lite att jag inte kan beflita mig med att Ã¥tminstone hitta en souvenir värd namnet – men det gÃ¥r inte. Ett ölstop var det närmaste jag kom i tanken och det kommer nog sÃ¥ gott som aldrig användas hemma ändÃ¥. Nej, jag drömmer om att fÃ¥ komma hem istället för sightseeing, souvenirshopping och knappnÃ¥lar pÃ¥ kartan.

Siemens 001 [800x600]
Innan jag säger nÃ¥got om den här bilden sÃ¥ vill jag bara klargöra att den är topphemlig. Vi har stränga förhÃ¥llningsorder om att vi inte fÃ¥r ta nÃ¥gra som helst bilder – sÃ¥ avslöja mig inte nu, dÃ¥ kommer jag hamna i tyska finkan och dÃ¥ kommer ni fÃ¥ en mycket upprörd Lady efter er. NÃ¥väl – okej, försök greppa det här: Längst till vänster har vi ett helt vanligt trefasuttag, bredvid det sitter ett lite större liknande uttag [diametern pÃ¥ kabeln som kommer dit är väl som mitt lÃ¥ngfinger – typ tvÃ¥ av dina tummar antagligen; jag är hyfsat stooor, och ni vet vad man säger om män med stora händer? “stora händer, stora… handskar“]. Men längst till höger, här har vi ett Belgian Blue-uttag som fÃ¥r alla andra uttag att skämmas för sin blotta existens. Fattar ni vilket jävla monster till eluttag det här är?! Diametern pÃ¥ kabeln är som min överarm [nja, kanske inte – säg handled dÃ¥, sÃ¥ ni inte fÃ¥r för er att jag är värsta sillmjölken]. SÃ¥na uttag vill jag ha hemma! Typ “kan du sätta i kontakten är du snäll, honey?“, “inga problem, ska bara hämta släggan först“. Deutsche kvalität helt enkelt!

zp06
Dollars, mina damer och herrar, dollars! Fatta vilket fynd! 20 papp för en hårddisk på femton megabyte! Yeah!

Dagens fundering:
Ni vet när man möter nya människor – hur kommer det sig att man nästan direkt kan säga vilka man inte kommer dra jämnt med [eller som jag dÃ¥, som är sÃ¥ där brutalt ärlig i mitt kroppssprÃ¥k, vänder ryggen till] medan det kan ta flera dagar, ja närapÃ¥ veckor, att komma underfund med vem man verkligen klickar med? Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln men den senaste tiden här nere i Tyskland har jag umgÃ¥tts med folk i tvÃ¥veckorsperioder, sen var det dags för nästa kurs… Och första eller andra dan har vissa personer redan utmärkt sig pÃ¥ ett sätt som fÃ¥r mig att lägga in dem i mitt luft-register medan de riktiga sköningarna dröjer med att avslöja sig till näst sista dan typ. Mysko, helt enkelt. Är man skickligare pÃ¥ att pinpoint:a dÃ¥liga egenskaper än bra?

Slutligen, för att ge er en resumé av vad min onsdag bestått av så kan vi ta det i kronologisk ordning:
Kellogs Frosties med mjölk till frukost, morgonpromenad i Tysklandsnaren till träningscentrat, lunch med min tyske affärskollega [sydtysk kÃ¥ldolm med potatismos – fint ska ‘re va’ vettu!], eftermiddagspass med praktisk träning, spionfotografering av eluttag, bratwurstmiddag och sen en hel del surf framför datorn. Är dessutom inne pÃ¥ min femte spionroman pÃ¥ de här veckorna nere i Tyskland sÃ¥ det har konsumerats ett par sidor Lee Child ocksÃ¥. SÃ¥ inget sängköp pÃ¥ IKEA eller balettklasser à la trebent noshörning sÃ¥ lÃ¥ngt ögat nÃ¥r. Än. :)

Er hakapelitta,

Okian

2 kommentarer »

  1. hata din kommentarsfunktion

    Tredje gången gillt, kontentan av det hela var funkar bra, tack så mycket för hjälp, och att jag bara kan använda en invite, så du kan ta tillbaka den npå 5 så får du tillbaka dina creds.

    puh

    Filippa — Fri 16 October, 2009 #
    __________

  2. Hatar min kommentarsfunktion? Äsch dÃ¥, smicker biter inte pÃ¥ mig… [läs: mer detaljerat – v a d hatar du med den? jag är alltid öppen för förslag]

    Ingen aning om jag ens kan ta tillbaka inviten men den går nog ut så småningom. Jag har några Terra-creds så mig går det ingen nöd på.

    admin — Thu 22 October, 2009 #
    __________

__________