Om att resa i tiden…
Fri November 6, 2009, 12:59(Apart from training opportunities at Siemens headquarters in Erlangen, Germany and Elekta’s asian headquarters in Beijing, China, I will also have the chance to go to the US for a system class in Magnetom C! and perhaps also South Africa to see the linear particle accelerators live. So without excaggeration you could easily say that the last three months and the coming six will have made me into a globetrotter of decent magnitude.)
AlltsÃ¥, jag är näst intill inflammatoriskt medveten om att jag bara för nÃ¥gra veckor sedan dyrt och heligt lovade att inte mässa mer om allt mitt flygande, men bare with me, just this once… okej? I skrivande stund sitter jag i Akwaaba-loungen [akwaaba = välkommen pÃ¥ Ga, sprÃ¥ket som talas av ungefär en tiondel av befolkningen här i Ghana och därmed klassas som näst största sprÃ¥k efter engelskan] och det här med lounger är ju helt klart det nya svarta! Eller vänta, first things first: Jag Ã¥kte med gubbarna Grus till flygplatsen [PO, Henry och Björn] och smÃ¥pratade lite, när PO frÃ¥gade om jag kommer in i loungen. “Ingen aning“, svarade jag sanningsenligt. Väl framme vid avgÃ¥ngshallen drog jag sÃ¥ ut väskorna ur Henrys Mercedes när Henry själv pratar med nÃ¥n kvinna han känner som i sin tur jobbar pÃ¥ KLM. “JorÃ¥, du fÃ¥r sitta i loungen!“, säger Henry och sen bränner de iväg. Det som händer efter är det sköna – jag fÃ¥r eskort fram till business class-disken, checkar in, fÃ¥r eskort upp till passkontrollen, genom säkerhetskontrollen och ända fram till loungen – där jag blir avsläppt och tillika insläppt med orden: “Doc Henry.” Skön kille, den där Henry. :)
Hur som helst [märkte ni förresten? – radbrytning is the shit för att göra mina mastodontstycken överkomliga läsmässigt, tack för det Trasselkvast] sÃ¥ sitter jag här nu, dricker Star och äter snittar som om jag aldrig gjort annat. Nu när jag skriver ner det här och läser igenom sÃ¥ inser jag ju tvÃ¥ saker:
1) Jag lÃ¥ter som en femÃ¥ring pÃ¥ zoo första gÃ¥ngen; “Ã¥h, kolla där! wow vad häftigt!” och
2) Jag har en världsvana motsvarande en snigels.
Men ändÃ¥ – lÃ¥t mig vara lycklig och tycka att det är häftigt med gratismat och dito trÃ¥dlöst internet, okej? Ja ja, här kommer jag sitta till dess att det är dags att board:a och dÃ¥ glider jag in i gräddfilen och flashar mitt Flying Blue-kort. Men nog ordat om detta.
Visste ni förresten att de har sniglar stora som bävrar här nere [Ghanaian Tiger Snails]? Kolla filmen här nedanför och efter det kan ni ju fundera pÃ¥ om det verkligen är värt att betala 200 spänn för en tallrik med escargots nästa gÃ¥ng ni är pÃ¥ finkrog – här snackar vi Belgian Blue snails som ni kan fÃ¥ för en femma nere pÃ¥ hörnan! [För övrigt har jag fÃ¥tt reda pÃ¥ att det jag frÃ¥gade efter pÃ¥ den här bilden, det som ligger bredvid själva fisken, är just en snigel. Ganska onice.]
Dagens fundering:
Tror ni att det skulle fungera att slÃ¥ ihop alla jordens länder till en enda megastor nation? Det vore väl ändÃ¥ lösningen pÃ¥ det mesta här i världen – det skulle bli en slags solidarisk alla-hjälper-alla värld där de rika delarna av landet skulle hjälpa de lite mer fattiga. Givetvis inser jag att det finns den här grejen med “vi som har byggt upp nÃ¥got sÃ¥ här fint – ska vi lÃ¥ta det raseras bara för att andra inte har skött sig lika bra-mentaliteten” sÃ¥ missförstÃ¥ mig rätt – jag bara luftar tanken. Men erkänn att det vore ganska fiffigt! Vi skulle liksom bli nationen Jorden. Det skulle vara vi mot resten av universum!
Förresten, jag fick ju ganska bra gensvar pÃ¥ bilden med mig och min far pÃ¥ [och förresten ska jag samtidigt passa pÃ¥ att säga att jag inte hade en aning om vad Teletubbies var förrän Titti & Daniel pÃ¥pekade likheten – men sÃ¥ är jag ju ocksÃ¥ sjuttiotalist som vuxit upp utan kabeltv], sÃ¥ jag tänkte – ska vi inte köra pÃ¥ en hitparad? Här pÃ¥ rak arm har jag tvÃ¥ bilder till men om jag frÃ¥gar min papa riktigt snällt sÃ¥ kommer han säkerligen ge mig fritt tillträde till sitt inscannade diabildsarkiv – och dÃ¥ snackar vi bra skit!
Här har vi dÃ¥ en ung modell av mig, troligtvis ett av mina första photo shoots, och man ser ju redan där att jag har suget i blicken. Sen finns det fler saker som stämmer; de biffiga underarmarna, förmÃ¥gan att se sÃ¥där casualsnygg ut – för att inte tala om hur jag bär upp björnmössan!
Sen har vi ju min egen favorit [och förlÃ¥t Lasse om du inte vill att jag lägger ut den här, men den är verkligen en underbar bild – dessutom är du redan legendförklarad i min kompiskrets efter bilden i förrförra inlägget] – sexbomberna. Man ser ju lätt varifrÃ¥n jag fÃ¥tt min stil, min negativa nivÃ¥ av pigment och min lätt atletiska kroppsbyggnad! [Betoning pÃ¥ “lätt” gällande kroppsbyggnad, för övrigt.]
Det här med att vara utlänning förresten, det är en ganska underlig känsla. Hemma i Sverige är det sällan jag känner mig utländsk, eller ja, det är väl klart – ibland när jag sitter pÃ¥ tunnelbanan pÃ¥ väg hem sÃ¥ är jag exotisk pÃ¥ det sätt att jag med största sannolikhet är den enda personen där med föräldrar födda i Sverige – men ändÃ¥… Här nere i Afrika märker jag hela tiden hur “speciell” [för jag är inte annorlunda, det vill man inte vara; Britney Spears är annorlunda men jag är speciell] jag är, det är inte det att folk stirrar pÃ¥ en [förutom smÃ¥ barn – där snackar vi ett gloende som fÃ¥r Marty Feldman att verka heeelt normal] utan mer bara att man känner att folk lägger märke till en. Hela tiden. Och i synnerhet dÃ¥ när jag hänger med till sÃ¥na där inrökt lokala ställen som the Bush Canteen. [Fast där börjar en av servitörerna känna igen mig – han vet att jag föredrar Fufu framför Banku och att jag inte är helt överförtjust i fisken de serverar utan istället vill ha kyckling.]
Nej, vad säger ni – ska vi inte ta och skriva en bok? Det kan väl inte vara sÃ¥ svÃ¥rt? Delvis är jag nog bara inspirerad av Caroline Hofberg och hennes äventyr som matskribent som nu slagit bakut pÃ¥ ett ganska välförtjänt sätt, men en del av mig är nog faktiskt sugen där längst inne. Men inte än, tror jag. För ett par Ã¥r sen gjorde jag ett ärligt försök att börja skriva pÃ¥ en bok men jag kom aldrig längre än till första sidan. Nästa gÃ¥ng blir det pÃ¥ riktigt.
Nu är vi tillbaka i nutidens nutid – det är fredag [2009-11-06], jag sitter pÃ¥ kontoret i Stockholm och ska snart ha möte med nÃ¥gra av gubbarna. I tre veckor framöver är jag Stockholmsbaserad sÃ¥ nu har jag fÃ¥tt ett abrupt uppvaknande i och med omställningen frÃ¥n 30 grader och sol till 0 grader och snö… Just idén att packa en lÃ¥ngärmad t-shirt som varmaste plagg kanske inte var min bästa under mina dryga 31 Ã¥r men det kändes bra just dÃ¥ – sÃ¥ igÃ¥r fick jag smita direkt in pÃ¥ H&M och köpa en kofta för 98 spänn – rena rama rÃ¥net [eller inte] men väldigt rätt just dÃ¥. Och snygg.
På återläsande!
Er baltolog,
Swinto
Eh, jorÃ¥, visst är det sÃ¥ att du är “speciell”… vi har bara inte velat prata om det när du var närvarande. Men nu vet du!
http://en.wikipedia.org/wiki/Special_Olympics
Björn W — Fri 6 November, 2009 #
__________
Den där snigeln var riktigt äcklig, tanken att “fÃ¥ en snigel pÃ¥ ögat” fick en helt ny innebörd. SÃ¥g ju ut som den sög i sig hela armen.
Erika — Fri 6 November, 2009 #
__________
Coolt! En Björn W till som följer bloggen :-) För övrigt är jag numera inte det minsta sugen pÃ¥ fisksoppa…
bjowi — Mon 9 November, 2009 #
__________
bjowi:
Jodå, ganska oväntat så är ni två Björn W som följer bloggen. Skulle faktiskt vilja säga att ni överlägset leder namnligan!
Erika:
Mmm… att fÃ¥ en tigersnigel pÃ¥ ögat skulle nog fÃ¥ de mest inbitna moderaterna att betala tv-licens…
Björn W:
AlltsÃ¥, hmpf! Jag menade ju inte speciell som i “special olympics” utan mer i betydelsen att det kan bara finnas en som är bäst i världen, och det är jag. Typ.
admin — Mon 9 November, 2009 #
__________
Ja, speciella människor brukar tycka sÃ¥… ;-)
Björn W — Mon 9 November, 2009 #
__________
@Björn W: vi kanske skulle anmäla Mange till nästa säsong av 100 höjdare? Som Snigelmannen (du fÃ¥r börja samla pÃ¥ de där Tigersniglarna och ha dem som husdjur Mange!)? Han är ju som sagt lite speciell… ;-)
bjowi — Tue 10 November, 2009 #
__________
AlltsÃ¥… jag anar en Björn-konspiration! Men att anmäla mig till 100 höjdare, alltsÃ¥ – vore inte det lite väl? Okej att jag har introducerat sniglarna till er men mer än sÃ¥ är det inte. Ska jag med i 100 höjdare är det i sÃ¥ fall för nÃ¥got annat – typ som att jag äter minst en Lakritspuck i veckan, Ã¥ret om. I alla fall i snitt. :)
admin — Tue 10 November, 2009 #
__________
Vill inte va petig, men länken på 4e raden i andra stycket är felaktig :)
Kalle — Fri 13 November, 2009 #
__________
Vill inte vara petig, men inte längre :)
admin — Fri 13 November, 2009 #
__________