En Annans värld…
Tue April 21, 2009, 18:54(Vi har en koldknapp har, det ar bara runt 29 grader varmt och Emmanuel ar forundrad over att jag kan tycka att det ar varmt. Jag forsoker forklara lite om vintern men det ar som at forsoka overtyga en femaring om att hans pappa inte alls ar starkast i hela varlden… Jag far fortsatta forsoka.)
Dagen igar gick i motets tecken. Vi hade hyrt in oss pa Holiday Inn i Accra, ett av de lyxigare hotellen har och det skulle helt klart passera som ett fyrstjarnigt i Sverige [Gotland, kan du fixa fyra stjarnor till dem?]. I alla fall, en av anledningarna till att jag ar har nere ar att det ska bildas ett foretag som sedan ska bygga och driva SGMC, Sweden Ghana Medical Center – ett cancersjukhus som, nar det ar fardigbyggt, kommer vara det modernaste i varlden. Pa riktigt alltsa. Hur som helst – motet startade och jag utsags till sekreterare, no problem tankte jag innan jag snart insag att det handlar om ett foretags bildande som kommer ha en omsattning forsta aren pa ett par hundra miljoner, det ar g a n s k a viktigt att det blir ratt fran borjan nar det galler motesprotokollet fran forsta styrelsemotet. Javlar i havet! Okej, jag skrev for allt jag var vard och sa har i efterhand har jag producerat tio sidor manuskript à la “da-sa-han-som-hon-svarade-pa-med-varpa-de-havdade-att” – text som jag idag skulle vava ihop till affarsengelska à la “the concerns that fidelity expressed are however of the more convenient art that it could be argued that under the circumstances…”, ja, ni forstar.
Med pa motet var jag, mina affarskompanjoner [som man faktiskt far kalla dem trots att jag i nulaget inte gatt in med nagon annan investering an tid och intresse], Elekta [ledande leverantor av stralknivsutrustning], Swedfund [investmentbolag som investerar pengar i vinstdrivande projekt i U-lander], representant for Iqbal Latif [miljardar som anvander pengarna for riskkapital], ghananska riskkapitalister, forsakringsbolag och nagra lakare med privata intressen i projektet. Och en kung [ja, en till forutom jag]!! Hans son som bade ar prins, parlamentsledamot och transportminister [diger resumé] och sa Kofi da. Givetvis hann jag aldrig ta kort den tiden som Kofi Annan var i rummet men jag har kort pa kungen [hans officiella titel ar nog snarare hovding men kladerna – kladseln var kunglig!], Kofis hogra hand Henry [nar jag ar 60 vill jag vara som Henry, maken till mer laid back kille har jag aldrig sett – och sa backar han upp det med att vara sa javla skarpt att man nastan blir morkradd]. Jag har sakert glomt nagra stycken men ja ja. Motet holl pa i sex timmar och efter det var det middagsdags…
Lunchdags pa Holiday Inn, en lite lummig del av baksidan med luftkonditionering utomhus[!!].
Kungen, vid namn King Nii Otu Akwetey of Katamaso, har sexton barn med sju olika fruar. Och givetvis traditionsenlig kladsel, aven om mobiltelefonen i stort sett var klistrad i handflatan pa honom. Och forresten, bandaget man ser ar bara en anordning for att halla upp… eh, ja, tygmassorna? han har pa sig. Han hade inte skadat sig.
Ja, spannande var ordet, sa Bull. [Fast for att vara helt arlig sa var det om inte annat sa atminstone intressant att fa en inblick i vad som hander bakom kulisserna innan ett foretag kommer till. Det ar en hel del ravspel, mycket kohandlande och annan djurskotsel inblandad.]
Besoket pa kinarestaurangen visade sig vara mycket trevligt – kineserna haller enligt utsago pa att fullkomligt invadera Afrika och restaurangen vi var pa igar var helt full med kineser som pratade engelska med ghanansk brytning [vilket bara det ar en smatt bisarr foreteelse]. Vi at i alla fall en tolvrattersmeny med varsina tva stora ol till och for det betalades 65 bagis per person – med dricks sjuttio spann. Dock ska det sagas att det var en av Accras finaste restauranger sa det var dyrt. [Fattar ni?!! Det ar sa lite pengar att man nastan grater – vad lever de av? Eller ar fragan battre stalld som: Vad gor svenskarna med alla pengar de far in? Jag later det vara osagt men ber en stilla bon om att olen i Sverige nan dag ska kosta sex spann flaskan…]
Var kock, Nicholas, ute vid vagen igar under stromavbrottet. An en gang kommer min estetiska sida val till pass.
Nicholas estetiska sida lamnar dock en del att onska – dock ska man fan inte tala illa om nagon som gor pizza sa bra som Nicholas sa den har bilden ska vara sa har helt enkelt. Den har den afrikanska touchen!
Slutligen tankte jag orda nagot om hur det ar att ha en butler – det ar helt underligt. Jag far skall om jag baddar sangen for det ser han som sin uppgift, gor jag det blir han fornarmad. Och smutstvatt letar han upp, oavsett om jag lagt det i en kasse eller vikt ihop t-shirten for att ha den en dag till sa snor han den, tvattar, viker och lagger tillbaka innan man hinner sakna den… Underligt. Jag kommer sakerligen vanja mig men saken ar den att jag inte vill vanja mig. A andra sidan forstar jag att for honom ar det har en guldjobb, han far bra lon, fint boende och trevliga chefer. Men anda, kolonialmaktskanslan ar overhangande.
Innan jag lamnar er for idag ska jag bara saga att dagen idag har spenderats med protokollet fran gardagen. Dessutom var det stromavbrott halva dagen sa vi fick hyra in oss i ett konferensrum pa ett narliggande hotell for att inte rinna bort i varmen. I ovrigt var det bara ett enda aterupplevande av morgondagen genom anteckningar, renskrivning och stotande och blotande av formuleringar.
Jag saknar er alla i Sverige, men jag skulle i synnerhet vilja saga min Lady, jag onskar sa att hon var har med mig och upplevde det jag far se, hora och kanna… men snart sa! Fernet Foundation – om det har projektet blir av har vi ett glasklart resmal bokat! Ni kommer alska det har nere! Brorsaaan, du skulle troligtvis svettas som en kejsare men det ar ruggigt skona manniskor har nere! Lasse, Helen och Bosse, trist nog kan nog inte Bosse hanga med men i ovrigt maste ni fa se hur det ar har – fjarran fran era projekt i Kazakhstan men anda liknande med alla kulturkrockar.
Vi hors snart igen!
Er master at work,
Surgeon Drill
Hej Storsonen!
Helen och jag har haft möte med Anar idag.
Åker troligen till KZ kring månadsskifte.
Protokollskrivning…..jojomen!
Finns det inget reservelverk? Kunde vara bra att ha. En typisk bra-att-ha-sak.
Kram!
Lasse
Helen (och Bosse) hälsar. (Bosse klagar på att han inte får komma ner till Ghana.)
Lasse Ericsson — Tue 21 April, 2009 #
__________
Lasse:
Vi har ett reservelaggregat men just nu står den på en gård norr om Accra [och där gör den ju ingen nytta] så tills vidare står vi utan el när något händer. Vilket det gör OFTA. :)
Hälsa Anar nästa gång ni träffar honom och glöm inte att krama Bosse!
Kram på er!
/storsonen
admin — Tue 21 April, 2009 #
__________
Inte för att vara sån, men ölen på vandrarhemmet i Guangzhou där jag brukar bo ibland kostar ca 5 spänn (usel kronkurs), men då är det ju 60 cl också. I Shanghai är det tyvärr en annan prisklass.
Hittar du en manchuriansk, Shaanxi-, Xinjiang- eller Yunnanrestaurang så har de höjdar mat. Sichuan- och Hunanmat går såklart också bra. Inte som den kantonesiska maten vi är vana vid i Väst.
Kinesarn — Thu 23 April, 2009 #
__________