Läs mina tankar…

Thu February 14, 2008, 0:30

(Dagens person är Jimmy Hoffa. En gång i tiden hyllad fackpamp i the U.S. of A. men numera någon som det går rykten om att han är begravd inne på en football-stadion… Han skulle i alla fall ha fyllt nittiofem i år om det inte hade varit för det där berömda om:et. Och apropå att vara självgod [nästa stycke] så sa han en gång: “I may have my faults, but being wrong isn’t one of them.” Iskallt.)

Jag antar att det inte är så många av er som läst som har en affektion för Vicky Leandros som jag… men det gör inget. På något sätt tror jag ändå att ni förstår hur jag känner och även om så nu inte är fallet så litar jag på min egen storhet för att jag ska vara övertygad om att ni kommer tillbaka, och läser. :) ["En plats för egen inbördes beundran [...]“, som jag uttryckte det någon gång att min blog är. Eller som det heter; “det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst”. Å andra sidan, eget beröm luktar illa…]

Utsikt från jobbet. Ibland är det fint att vara jag.

Och himlen därtill, har ni varit där? Jag var där idag, i det allra finaste av sällskap för övrigt – miss E, och man befinner sig verkligen i himlen. Min dödspolare Björn skrev så här om baren: “Det finns bara en sak att säga: med krogen Och himlen därtill har Stockholm äntligen fått en skybar värd namnet. Med sådan utsikt smakar allt ännu lite bättre.” Nu var det i och för sig så att jag & Hon inte åt, det blev snarare en Baileys-coffee och en Mojito, men det är på gränsen till tragik hur vackert det kan bli bara för att man ser allt från himlen, man vill liksom bo där. Satan i gatan vilken utsikt – åt alla väderstreck. Å t a l l a v ä d e r s t r e c k . Så här kommer dagens order: Gå dit! Gör det, gör det!

Dagens fundering:
Finns tid egentligen…? Jag menar, att det är en ny dag imorgon och att igår var igår är en sak, men vad ä r tid? Jag kommer liksom inte överens med mig själv om vad tid är för något och mycket av den här funderingen hänger väl egentligen ihop med den jag hade förut angående definitionen av en sekund. Tid är jävlarimig abstrakt så in i bängen. Allt. Är. Ett. Enda. Nu. Nu. Nu. Så tycker jag.

Zinkensdamm. [Vadå abstrakt?]

Imorgon förresten, en bra dag helt enkelt. Jag måste i och för sig vara knasigt tidigt på jobbet [innan åtta] men klockan nio blir det snittar och champagne nere på den “nya” akutmottagningen [bara en sån grej liksom]. Sen lunch ute i det galet våriga vädret, en sväng ut på kundbesök och sen är det liksom helt plötsligt kväll… mot fredag. Fredag. Smaka på ordet… efter det kommer lördag. Sweet sweet lördag. Helg. Som sagt, en bra dag imorgon.

Nattens låt:
The Killers – “Read my mind”

Er eldfluga,

Zanzibar

Magic magic magic…

Tue February 12, 2008, 23:38

(Dagens citat är egentligen två, ett som bara är sådär galet genialiskt roligt och ett som är… ja, lite kolonialistiskt tragiskt och ack så oromantiskt… Vi börjar med Joe Garagiola – han fyller 82 år idag och är gammal baseballspelare från USA. Han sa en gång att “I know a baseball star who wouldn’t report the theft of his wife’s credit cards because the thief spends less than she does.” Oslagbart. :) Sen har vi den gamle brittiske stöten George Meredith som antagligen var grymt ful och led total brist på allt vad romantik hette – han myntade uttrycket “Kissing don’t last: Cookery do!” Alltså, tänk att leva utan kyssar… nej. Nein. Ikke. Non. No. Fler kyssar till folket!)

Idag när jag var på väg hem gick jag förbi en reklamskylt, eller ja, två egentligen. Den ena var reklam för tidningen Plaza [som har ledorden mode, design och inredning] och den andra var Plaza Kvinna [som i sin tur följer mallen exakt för hur en chic-lit-tidning ska vara uppbyggd]… som den genomsnittlige ganske ometrosexuelle man jag är kunde jag inte riktigt särskilja de båda åt – i synnerhet inte när den ena hade en stor bild på nån programledare i ropet på framsidan och den andra en sann supermodell à la pinnsmal&uttryckslös. Så egentligen hade jag tänkt att det här stycket skulle handla om hur lite Plaza Magazine verkar ha förstått – men så läser jag på hemsidan att Plaza Magazine är “[...] en tidning om mode, design och inredning för både män och kvinnor.” Ser man på! Jag är verkligen omodernt ometrosexuell. Suck. Hjälp mig! Hjälp mig rycka upp min förtappade själ! Hjälp…

Dagens fundering:
Har ni någonsin önskat att ni skulle få uppleva en musikvideo, fast helt oregisserat, spontant och totalt ut ur det blå? Liksom, tänk er att ni sitter på tunnelbanan, åker precis över från Slussen till Gamla Stan och ur hörlurarna strilar Vicky Leandros gamla “Après toi”… och så helt plötsligt, som på ett givet tecken, reser sig dina medresenärer upp; nån har en gitarr, en annan en mandolin och ytterligare nån annan spelar helt plötsligt trummor… Och så stor hon där, en fysisk avbild av Vicky och bara sjunger sådär franskt som du trodde att bara hon kan göra. Men du upplever det nu, här i Stockholm, i din tunnelbanevagn. En låt. Sen går alla av åt varsitt håll och du tror inte längre på att det har hänt… Det önskar jag. Ungefär varje gång jag hör den låten. Eller säg en låt som “Every Little Thing She Does is Magic” med The Police… magic. Magic var ordet, sa Bull.

Nåväl, i övrigt är det intet nytt här på västfronten. Jag har haft jullov [många klämdagar blir det] och spenderat nyår mitt ute i ingenstans. Och det ska ni veta – det finns nog inget ställe där man har det lika bra som när man är just ingenstans. Inga krav, inga måsten, inga borden och inte ens några kansken. Det är bara ett enda stort vara med kilometer till närmaste granne, storslaget, för att inte säga sanslöst, vacker natur och rakt igenom barockt god mat! På nyårsafton stod jag och min trogne vapendragare Martin för middagen och vi svängde ihop gubbröra i tunnbröd till förrätt, filodegsinbakad fläskfilé med kronärtskocksbottnar och pesto, potatisgratäng à la det här kan ju aldrig vara nyttigt och portvinssås till huvudrätt och desserten var något så genialiskt enkelt som toscapäron. Sweet as candy! Och potatisgratängen förresten, jordens enklaste recept – norra hemisfärens godaste resultat: Skivad potatis, blanda grädde och vitt vin med mängder med Västerbottenost. Grädda i ugn. Njut!

Sist men inte minst, som ett experiment tänkte jag lägga upp bilder jag själv tagit med min eminenta mobilkamera. Bara för att jag är så himla modern liksom.

Okej, hörs imorgon, ses imorgon eller läses imorgon… this is major tom to ground control, signing off…

Er bandriljär,

Ferdinand