Vi i Villa…
Fri May 21, 2010, 14:57(Today, the first day of my 33:rd year of life, has so far been a day of power cuts, cake eating and a lot of praise to the fact that it’s friday. And to celebrate that [the friday part – the power cuts I could’ve lived without] we have cufflinks, a walk-through of the house and thoughts on how to deal with the African way of life.)
SÃ¥ är dÃ¥ snart min första födelsedag i exil till ända. Hittills har den bjudit pÃ¥ tvÃ¥ paket [en, för min egen del, premiärbok av Clive Cussler och ett par ohemult snajdiga manschettknappar i borstat stÃ¥l] frÃ¥n Lady, frukost bestÃ¥ende av Coca-Cola och lokal “sugmango” [man biter helt enkelt av toppen och sen suger man i sig innehÃ¥llet – sjukt bra idé när mangon är mogen och solvarm!] och en promenad till jobbet i gassande morgonsol. Lunchen var nÃ¥got av en kulinarisk Rolls Royce – toast med vita bönor i tomatsÃ¥s och rökt skinka – dock icke att förakta dÃ¥ alla tre bestÃ¥ndsdelarna är nÃ¥got av högvilt här nere i Afrikat. Middagen stÃ¥r nu inför dörren och enligt konstens alla regler vid Kolera-slängar sÃ¥ kommer den bestÃ¥ av kokt potatis, kokt broccoli och… tja, det är väl allt. Jag själv kommer sedan att spexa till det med en öl och skÃ¥la för absent friends medan Lady kör vidare pÃ¥ Coca-Cola-dieten ett tag till. En födelsedag att minnas hur som helst – den 33:e i mitt liv, den tredje i Ladys sällskap och den första i Afrika.
Hur som helst, folket har höjt röster för att fÃ¥ se bilder pÃ¥ “The Swedish House” och dÃ¥ jag är just en man av folket hörsammar jag givetvis minsta lilla viskning till önskan. SÃ¥ledes – här har ni innanmätet av huset med den röda brevlÃ¥dan pÃ¥ Banana Street:
Vardagsrummet, i folkmun kallat “agorafobibalsalen“, är för tillfället ganska sparsamt möblerat men som genom en uppenbarelse inatt kom jag ju pÃ¥ att det är en flygel som saknas! Eller ett biljardbord… ja, vi fÃ¥r suga pÃ¥ den karamellen ett tag till helt enkelt.
Matrummet bjuder inte heller det pÃ¥ nÃ¥gra extravaganta utsvävningar sÃ¥ även här kommer vi försöka sätta vÃ¥r svenfrikanska touch pÃ¥ det genom nÃ¥gra besök pÃ¥ den lokala hantverksmarknaden…
Välkomna till köket med världens avgjort högst placerade köksskÃ¥p! Om Lady ska ha tallrikar i skÃ¥pet fÃ¥r hon plocka ner dem osett – om hon stÃ¥r pÃ¥ tÃ¥ och sträcker upp armarna sÃ¥ nÃ¥r hon precis att fÃ¥ ner en tallrik. Det är faktiskt sÃ¥ att jag själv undrar lite hur de tänkte här – och jag är ju ändÃ¥ bara nÃ¥gra centimeter kort för att klara tvÃ¥metersvallen. Det ska dessutom sägas att vi har skÃ¥p nog att köpa pÃ¥ oss IKEA:s restlager av porslin om sÃ¥ skulle vara – hittills gapar de tomma sÃ¥när som pÃ¥ de smÃ¥ kolonier av mördarstora kackerlackor som bebott stället medan det stÃ¥tt tomt. [Räds icke dock, som de förslagna Afrika-veteraner vi är vid det här laget har vi inlett operation Blitzkrieg mot kackerlackorna och hittills ser vi ut att gÃ¥ segrande ut ur slaget, även om ohyran för den delen aldrig riktigt bjudit pÃ¥ nÃ¥got motstÃ¥nd.]
VÃ¥rt sovrum, även det med en lätt föraning av torgskräck – planerna rör sig i de banor att vi ska fÃ¥ in en liten soffgrupp med soffbord för att pÃ¥ sÃ¥ vis tillÃ¥ta smÃ¥ tête-à ‘tête-filmkvällar för de tillfällen dÃ¥ vardagsrummet känns för… eh, stort.
VÃ¥rt badrum, fullt utrustat med sÃ¥väl ljummet som varmt vatten. [Det kalla vattnet kan liksom aldrig bli kallt med tanke pÃ¥ att temperaturen utomhus typ aldrig sjunker under 25 grader…]
Frukost pÃ¥ balkongen, nÃ¥gon? Här är en av de tvÃ¥ balkongerna [den andra är i jämförelse mikroskopiskt liten och bakugnsvarm – inte helt olik den “terass” vi hade i Italien, PÃ¥lle och Titti] – som gjord för Gin&Tonic en fredagseftermiddag. Kul detalj i sammanhanget är att det gula huset som skymtas i bakgrunden är residenset för Ekvatorial-Guineas ambassadör. Jojo, fint ska ‘re va’ vettu!
Ett av våra fem, i dagsläget tomma, gästrum, tre av dem har eget badrum medan två är totalt olyxiga och måste dela badrum.
Och som den lyhörde folkets man jag är sÃ¥ kommer här ytterligare en efterfrÃ¥gad bild – pÃ¥ en hantverkare. Det är rörmokaren Kojo som donar under diskbänken. Och bara för att liksolm spä pÃ¥ schablonen om hantverkare sÃ¥ har han pÃ¥ sig en t-shirt med, bland andra, följande varumärken: “ChiChila Rue’s ColleXXXion“, “Hustler“, “Penthouse” och den inte helt rumsrena “totally gay toyz“. Det ska däremot tilläggas att vasken är tät som en torrdocka numera sÃ¥ han kan sitt jobb, vÃ¥r porrskadade rörmokare.
Dagens fundering:
Kan man förändra världen? Och om man kan, ska man? Här nere i Afrika är det ganska ofta man ställs inför det där klassiska valet att antingen försöka pÃ¥verka sin situation eller att inse att det är lönlöst att ens försöka. Och allt som oftast kommer man fram till att det är lönlöst att försöka – strömmen kommer inte tillbaka fortare för att man försöker ringa elbolaget, folk hÃ¥ller inte tiderna bättre för att man försöker införa begreppet “European time” och det blir inte svalare bara för att man själv lär sig hantera värmen. SÃ¥ dÃ¥ kvarstÃ¥r frÃ¥gan – om man kan pÃ¥verka nÃ¥got, ska man göra det? Eller har allt sin gilla gÃ¥ng oavsett?
Ha en trevlig helg folket! SmÃ¥ fÃ¥glar har viskat till oss här nere att försommaren är pÃ¥ väg pÃ¥ riktigt sÃ¥ ut och njut! Rosévin, grillkvällar och nattdopp – kör hela programmet! Vi tänkte hänga vid poolen i helgen och ta det sÃ¥där lugnt som man förtjänar att göra när man legat däckad i kolera. Möjligen att det blir stranden nÃ¥n dag. :)
Er wingman,
Stedt
Hej.
Kul med bilder från palatset. Verkligen en viss skillnad i storlek mot förra adressen. Fast den adressen var det lite lättare att komma ihåg.
Ikväll har vi firat HUSTRUN. Stockholmsgänget har varit här.
Nu är det nattinatti.
Pappan — Fri 21 May, 2010 #
__________
Jo… det är ju nÃ¥gra rums skillnad – för att inte tala om kvadratmeter! Men det ska nog gÃ¥ att lära sig att leva här med. :) Härligt att höra att ni fick sällskap i firandet av Helen, jag saknar gänget ibland…
admin — Fri 28 May, 2010 #
__________