Landet längesedan…

Mon June 7, 2010, 22:06

(Today’s bouquet of ponderings and pictures consist firstly of the yin and yang of heroes, Ivorian underground clubbing, a man with a gun, a sunset, kittens kittens kittens kittens and my dream wardrobe!)

Ibland känns det som att något av det finaste man kan kalla någon är hjälte. Det finns människor, det finns personer, vänner, antagonister, barn, norrlänningar och fulla ryssar. Och så finns det hjältar. Jan Myrdal må vara en person som inte gjort något vidare mycket väsen av sig sen tidigare delen av 60-talet och må så vara att han i urstockholmarens ögon är norrlänning då han är från Bromma, men riktigt så straight edge ska vi inte vara. Däremot är han alla gånger en hjälte – hur ska man annars kunna förklara hans snilleblixt om att få för sig att åka till Indien, vandra ut i den mest oländiga regnskog som världen skådat sedan oljan brann och sedan som i det närmaste inkontinent 82-åring ta värvning för att stödja en gerilla som även den hade sin storhetsperiod tillsammans med Beatles? Hjälte. Jan Myrdal, denna gigant bland giganter!

Och bara för att se till att yin inte blir större än yang så måste jag ju givetvis länka till Expressen också. I det här fallet handlar det om smarta fotbollsspelare [jo, de ska finnas sägs det!] men jag kan liksom inte låta bli att tycka att just de där exemplena är inte mycket att hänga i julgranen. Min favorit i samma genre är Dikembe Mutumbo, basketspelare i NBA – till att börja med har han ett namn som skulle få även Pippilotta Rullgardina-ekvilibrister att tungvricka sig [eller vad sägs om Dikembe Mutombo Mpolondo Mukamba Jean Jacque Wamutombo] men till det ska sedan sägas att han tagit examen i såväl lingvistik som diplomati från Georgetown. Respekt!

Sen är det väl en annan femma att om Jan Myrdal är yin och Dikembe Mutumbo yang så är det i alla fall så i min värld att yang trumfar yin elva gånger av tio. Men som sagt, var sak har sin tid och just ikväll är det tid för att låta udda vara jämnt.

När vi så har kommit fram till dagens bilder så är det bara så – de kommer i en salig röra. Det har gått alldeles för länge sen sist och jag har dessutom hittat bilder i gömmorna som är så gamla att de inte ens riktigt förtjänar att bli visade, men jag kan inte stå emot. Så utan vidare ordning – nu kör vi!


Skylt inne på toaletten till den eminenta italienska restaurangen “Bella Roma“ här i Accra [som för övrigt förvandlas till en nattklubb av rang när solen gått ner]. Notera att det är svensk stavning på “papper” och att de har “pappersbönor” [waste beans] snarare än ditokorgar.


I fredags var det förresten återigen dags att beta av Accras nattliv från saker-att-göra-listan. Först var vi som bekant på Bella Roma och därefter bar det iväg till stadsdelen Asylum Down där någon i expatgänget hade koll på att tidernas mest obskyra Ivorianska undergroundnattclub låg. Väl där serverades ölen ur kylväskor, afrikansk house en français was the shit och UV-lamporna hade fått en renässans likt sent 90-tal!


Dagen efter var det dags för själabot och tvagning av sinnet från kvällen innan – således stod shopping på schemat! Vi har numera börjat få lite stil på boendet, tavlor på väggarna, lite sköna inredningsdetaljer [typ i stil med giraffer och elefanter] samt stiliga masker för att pimpa lite ytterligare. Eh… men ja, hur som helst – det har ju inget som helst att göra med den här bilden, förutom att bilden togs under vår shoppingrunda – jag tyckte bara att det var sjukt roligt att göra reklam för Corned Beef Loaf från Brasilien och sedan lägga till det där snitsiga “FRESH“. Hurdå, liksom? Färsk konserverad kalvsylta? Sen är det ju dessutom hysteriskt kul att de gör reklam för det thailändska riset “African Queen“…


Gårdagens mest obligatoriska – Labadi, bok och Star. [Eller som vi säger på engelska: BBB - Beach, Book, Beer.]


Ni vet att jag funderade över vilka färdigheter som kan vara vettiga att besitta? Den här killen har säkert något han är extra duktig på men trots det har han kommit till slutsatsen att det som ger honom mest [all be it att det troligtvis handlar om pengar snarare än personlig Nirvana] är att… eh, tja. Ni ser ju själva. :)


Dagens maträtt: Tonfisk, kycklingvingar och okrostuvning. Vad åt ni till lunch?


Dagens hemlighet: Jag är en tv-stjärna. Någon gång i september eller oktober kommer ni se mig och Felix Herngren på tv4. Mer än så här kommer ni dock inte få se innan dess. Däremot kan vi enas om en helt annan sak: Barn är förjävla söta ibland.


Solnedgång över delar av kåkstaden utanför Kumasi.


Dagens mest afrikanska bild blir den här. I mitten har ni min favoritskylt: Ocean Tiles & Wine. Tänk er en sån butik hemma i Sverige liksom; “Vad säger du älskling, nu när vi ändå är här och köper vin till köttet ikväll, ska vi inte köpa kakel och kakla om köket?”


Lady och vår säkerhetsvaktsträdgårdsmästare [han dubblar i sina roller] Emmanuel på Plantagen Accra-stylee.


När jag kom ut till bilen en morgon möttes jag av de här små tussarna till kattungar. Kattmamman verkade ha övergett dem men efter en smärre räddningsaktion [fyra kattungar blev till en sedan mamman hämtat tre och lämnat den fjärde att döden dö], som bland annat inbegrep Lady som extramamma, är nu alla fyra återbördade till sin mama och vårt liv har återgått till sin normala lunk.


Men kolla in knyttet liksom! Är det verkligen konstigt att hormonerna börjar spöka i kroppen när man ser ett sånt här liv? Nej. Just det. Moderskänslor är androgyna.


I svartvitt blir till och med en lyftkran spännande…


…även om den kan vara ganska dramatisk även i färg.


Och på tal om dramatisk – här är utsikten från sjukhuset ut över Accra. Här snackar vi platt stad även i jämförelse med typ Paris [som har lagar som säger att man inte får bygga skyskrapor i innerstan för att inte förstöra sin karakteristiska skyline].


Jag kan helt enkelt inte motstå den här – jag vill också ha en sån här garderob när jag blir stor!

Dagens fundering:
Hur kan det komma sig att ett så litet liv som en enda liten kattunge kan framkalla en känslostorm på så kort tid som två dagar? Under de här 48 timmarna var jag beredd att gå genom eld för den lille parveln, Lady plockade fram hela sin arsenal av modersinstinkter och det köptes modersmjölksersättning, googlades om barnsjukdomar hos kattungar, matades med nappflaska och vi hade även en kattanatomilektion för att komma fram till att han verkligen var en han, och gav honom sedemera smeknamnet “Krabaten“. Och allt det här på två dagar. Hur kan det komma sig? En sak är ju given – kattungar är dödligt söta. [För övrigt tror jag att om man skulle ta med sig nån miljon med kattungar och skicka i frontlinjen inför nästa krig så skulle man lätt vinna oavsett hur vältrimmade och hänsynslösa mördarmaskiner motståndarna ställer upp med - ingen kan stå emot en kattunge!]

Nåväl, det har gått lite för lång tid nu mellan uppdateringarna – jag ska skärpa mig! Så folket, tack för ikväll – vi ses hos Jon Blund!

Er kommentar,

Merameramera

6 kommentarer »

  1. Ja, kattungar och katter är farliga saker, jag som inte gillade katter alls har nu tre stycken, och är dessutom volontär på ett katthem…

    Erika — Tue 8 June, 2010 #

  2. Killen på stranden, han med pride-kläderna, kanske funderade länge och väl och kanske kom han fram till att det var just solitära prideparader på Ghanas stränder som var det han var extra bra på. Om det sen ger honom lite stålars att betala börd och brännvin med, så är han bara att gratulera.

    bjowi — Wed 9 June, 2010 #

  3. Erika:
    Säg inte så… med den storlek på hus vi har just nu ligger vi ju i så fall risigt till för att bli västafrikas största katthem! :)

    bjowi:
    Absolut, det var ungefär så jag menade. Att jag sedan tycker att killen ser ut som om han tittat lite för djupt i glaset och sen gått berzerk på Buttericks är ju bara min personliga åsikt. ;)

    admin — Wed 9 June, 2010 #

  4. Åh jag vill också bli störd av Felix Herngren! Och mata kattungar med flaska. Du har det bra du!

    Elin — Sat 12 June, 2010 #

  5. Ojoj, kattungar och nattklubb. Det låter som att ni lever livet där nere!! Som en extra förmån (?) är jag snäll och lovar att ni som få förunnade kan få känna på en grymt kickande mage när vi kommer ner. Undrar vad som händer med mamma/pappa hormonerna hos er då haha

    Ser fram emot Ghanansk Grand Garbo!!

    Förresten, den där lunchen – alltså varför begränsa sig när man kan få allt på en gång? Som en avancerad buffé liksom!

    Puss på er

    Pålle och Titti — Sun 13 June, 2010 #

  6. Jag bara måste fixa en sådan garderob!

    Pålle och Titti — Tue 15 June, 2010 #

Comments