Flytta till Dubai…

Fri February 9, 2018, 14:25

(Dagens fakta: Grand Central Station i New York är byggd i mestadels granit – och på grund av mängden granit så producerar Grand Central Station mer radioaktiv strålning än vad som är tillåtet som bakgrundsstrålning på ett kärnkraftverk. Tänk på det nästa gång ni är i New York! För er med begynnande foliehattstendenser kan jag ju dock nämna att det i sammanhanget trots allt är större sannolikhet att ni dör av att ha satt ett ostron i halsen än att ni dör av strålningen när ni väl är där. Och då äter ju inte gemene man ostron i tid och otid…)

Vi har haft landssorg här i Förenade Arabemiraten i flera dagar – Sheikha Hessa bint Mohammed Al Nahyan, presidentens mor, har gått bort, och i och med det utlystes landssorg i tre dagar. Nu har jag, mig veterligen, inte varit med om att någon kunglig potentat vikt hädan i Sverige (eller jo, prins Bertil och prinsessan Lillian förresten), men dels är det ju så att vi i Sverige inte har något juridiskt ramverk för landssorg, och dessutom är det så att när statschefen (eller statsministern i tillämpliga fall) rekommenderar flaggning på halv stång och tyst minut i riksdagen så är det ungefär så det officiella sträcker sig – självfallet kan folket ta andra steg för att hedra och visa respekt och vördnad, men inte bli beordrade till något. Här nere är det lite av en annan värld – för det första utlystes landssorg i tre dagar, vilket kommunicerades från presidentministeriet. Under de tre dagarna flaggade alla statliga institutioner (och de flesta privata företag) på halv stång – plus att alla radiostationer (ja, alla) spelade något som bäst kan beskrivas som en sömnig version av P2:s klassiska musik, dock med undantaget att det inte var något mellansnack, med förvisso vackra stycken av Vivaldi, Brahms och Mozart, men ändå – dagarna i ända – med avbrott bara för nyhetsbulletiner en gång i halvtimmen. Nu tittar jag alldeles för lite på tv (sen vi flyttade ner hit kan jag nog räkna minuterna jag har tittat på ena handens fingrar) för att kunna säga något om hur dödsbudet påverkade programtablån, men det är väl ingen högoddsare att det blev lite omstuvningar… Tänk er den situationen i Sverige – minnesprogram och tysta minuter som brukligt är i all ära; men att få giganter som Mix Megapol, Rix FM och Sveriges Radio att låta all personal gå hem med full lön, och bara spela klassisk musik i tre dagar. Då pratar vi dignitär!

Men egentligen, det här med personkulter – är det ett tecken på en nations ålder; ju äldre nation, desto mindre ikonisering av landets ledare, och tvärtom; unga, förhållandevis nya nationer har stort fokus på de som styr landet? Ganska knepig parallell att dra – vad är “en gammal nation”? Jämfört med Sydsudan, som bildades 2011 är ju även Tanzania (från 1991) något av en veteran, men sen finns det ju länder som Grekland, som i egenskap av nation enligt konstens alla regler ska ha funnits sedan 3 000 år f.Kr… och om vi sen lägger in det faktum att de första hieroglyferna i Egypten härstammar nånstans från typ 5 000 år f.Kr., men att själva landet utropades som självständig nation från det brittiska herraväldet först 1952 så har vi helt plötsligt en delikat situation på halsen; hur definierar vi det här? Ja, som ni ser så tror jag att det enklaste är att vi lämnar det hela därhän – här i UAE finns det en personkult (och med den äran, ska tilläggas – respektive Sheikh gör de facto underverk för sitt folk i de olika emiraten) medan det i Sverige är lite mindre av den varan, åtminstone vad det gäller Stefan Löfvén (eller misstolkar jag medias rapportering?). Nog så.

Vad säger ni om att vi tar en genomgång av vad vi lärt oss hittills under de 18 månader som gått? Lite av en nybörjarguide för folk som ska flytta hit – stort som smått, bra och dåligt, kul eller tråkigt – vi kör va?

Flytt
När vi flyttade ner hit så hade förvisso jag och Lady erfarenheten från Afrika förhållandevis lättåtkomlig i bagaget (även om det hade gått fem år sedan det äventyret så hade det gjort så pass stort intryck på oss att vi ganska ofta kom på oss själva med att prata om det, drömma tillbaka eller säga att vi gärna skulle flytta utomlands igen), men trots det så funderade vi på om vi skulle flytta med bohag och allt, eller börja på ny kula här nere. Av praktiska skäl bestämde vi oss för en slags hem-är-där-vi-är-anpassad version av John Lockes epistemologiska idé om tabula rasa; vi packade helt sonika fem resväskor med kläder och leksaker och satte oss på planet. Så här med blicken stadigt fäst i backspegeln (för den här reflektionen – rent generellt skulle jag säga att jag gärna blickar framåt) känns det som helt rätt beslut; det går alldeles utmärkt att bygga ett liv, med personliga möbler, fina inredningsdetaljer och personliga tavlor i ett land man nyss flyttat till och således har till låns. Faktum är att det rekommenderas – åtminstone kan jag själv känna att jag under ganska lång tid gjort mig själv otjänsten att tro att möbler, saker och fysiska ting är viktiga för mig, och så är inte fallet. Det som är viktigt för mig är Lady, Astrid och Hugo (och sen några månader tillbaka även vår katt Mali). Givetvis finns släkt och vänner med på ett hörn, men när det handlar om att skapa ett nytt liv någon annanstans än där man har sina bopålar så är det ens närmaste som är viktigast. Ja ja, det blev ett ganska långt stycke – jag tänkte att jag skulle orda något om vad som är viktigt när man väl ska hitta boende på plats här i Dubai:

Skola
Om du har barn – bestäm dig för om du vill hitta rätt skola först för barnen, och därefter leta efter ett hus i närheten, eller om du vill hitta rätt boende och därefter leta efter skola. Det kan även vara en god idé och diskutera om ni vill bo nära havet, nära stan, med andra svenskar, i ett så kallat gated community eller eget hus, och så vidare. Utbudet är övermäktigt, om man har pengarna att spendera, vill säga. Det är fruktansvärt dyrt att köpa hus här nere, så med största sannolikhet handlar det om att hyra.

Vägar
Försök undvika hus som ligger nära större trafikerade vägar – eftersom Dubai är en stad som är i liv och rörelse 24/7 så gör man sig själv en otjänst om man tror trafiken blir bättre på kvälls och nattetid…

Moské
Fråga mäklaren var närmaste moské ligger – hur exotiskt charmigt det än må vara första veckorna så är det de facto så att böneutropen börjar halvsex på morgonen, och bor du då granne med en minaret så kommer du förr eller senare ångra att du inte ställde frågan från början – såvida du inte är muslim, givetvis, då det säkerligen är behändigt att bo nära!

Affärer
Orientera dig om var närmaste mataffär ligger – Dubai är anpassat för att man ska ta bilen, men det kan vara väldigt smidigt att ha en affär på gångavstånd för att handla den där mjölken inför morgondagens frukost, eller citronerna till helgens Gin & Tonic, utan att behöva ta bilen.

Grannar
Fråga grannarna – ofta är folk här nere ganska öppna med vad de tycker om området de bor i, kanske har det att göra med det faktum att det inte finns någon vinning att göra i att huspriserna går upp (snarare tvärtom, en hyreshöjning kan drabba även befintliga hyresgäster), så se till att sondera terrängen om området och hyresvärden.

Barn
Det här med att barn lär sig nya språk på bara nåt halvår är en stor myt – det går mycket snabbare än så! Jag minns när Astrid hade gått på förskolan här nere i två-tre månader, och vi precis flyttat hit till huset. Vi var ute vid lekplatsen och Astrid hittade en leksak som hon undrade vems det var, jag sa lite lakoniskt att hon får väl fråga tjejerna vid lekplatsen om de vet (mest för att utmana Astrid att våga ta kontakt – man kommer ju trots allt ganska långt med teckenspråk). Dröm om min förvåning när hon kavat hasplar ur sig “Excuse me, is this yours?”! Nu dryga året senare är engelskan grundgjuten, svenskan har hon fortfarande med sig eftersom vi bara pratar svenska hemma – och i tillägg till det ska sedan sägas att hon då som sagt läser både arabiska och franska på skolan.

Skola
Det finns en hel uppsjö med skolor som man kan sätta barnen i, och man en utmaning bara i att sätta sig in i skolsystemen här nere; vill du att din barn ska följa den brittiska läroplanen, den amerikanska eller är det bättre att gå enligt IB (International Baccaleuriat)? Självfallet är det individuellt, och jag är ganska säker på att jag är långt mycket mindre insatt än min kära fru – men jag skulle ändå säga att alla tre systemen har sina för- och nackdelar. Oaktat vad ni har för planer efter den här utlandsvistelsen så kommer ju, med största sannolikhet, möjligheten finnas för ditt barn att fortsätta i samma skolsystem. Flytta hem till Sverige? Det kanske går att hitta en engelsk/amerikansk skola, beroende på varifrån Sverige ni är, givetvis. Eller en skola med IB-läroplan. Fortsätta utomlands? Ännu lättare – närapå oavsett var man hamnar i världen, där det finns expats, finns engelsktalande skolor. Astrid går i en skola med IB-inriktning och vi är väldigt nöjda – men än viktigare, det verkar hon också vara.

Kompisar
Barn är ju som brukligt smått fenomenala på att skaffa nya vänner i allehanda situationer, och för att underlätta en eventuell integration skulle jag säga: Sätt barnen i dagis eller skola så snart som möjligt – det är där de träffar vänner, och det är då de tycker det är roligt att vara här. Visst kan det vara kämpigt om språket är ett hinder, men som jag nämnde ovan så kommer det gå fort för kidsen att lära sig nya språket.

Pool
Hur underligt det än må låta så kan jag inte låta bli att nämna poolen som en framgångsfaktor för att få barnen att trivas. När man sitter hemma i Sverige och tittar på boende så kan det kännas väldigt trevligt att ha egen pool på tomten – men att ha en gemensam pool på området man bor är faktiskt en integrationsaspekt som inte ska underskattas. Inte bara är det så att vi vuxna träffas runt poolen och lär känna varandra, barnen får tillfälle att leka och umgås med varandra på ett sätt som det inte alls blir lika mycket av om man har egna pooler. Om man dessutom, som vi, har småbarn så är en pool på tomten något som känns ganska läskigt. Så försök se till att hitta ett boende med pool på området som ligger i närheten – för om det blir ett “projekt” att gå till poolen (typ packa väska med leksaker, mellanmål, handdukar och allt) så kommer det inte ske lika ofta. Vi har en grym tur som har poolen precis utanför vår tomt, så om man glömt solkräm eller blir hungrig kan man bara smita in och hämta.

Transport
Nu kommer vi till ett ämne som verkar ligga många av mina manliga artfränder varmt om hjärtat – bil! Jag själv är näst intill obehagligt ointresserad av bilar; jag vill att de ska vara problemfria, ha många tekniska finesser och tysta. I övrigt kan jag inte bry mig mindre om jag kör en Toyota, Maserati eller Bentley. Men vi kan ju börja med att vara ärliga och säga det: Dubai är uppbyggt för att man ska ha bil, det är ingen promenad- och strosvänlig stad som många av Europas pittoreska huvudstäder (däribland Stockholm inkluderat, såklart). Men har du bil så kommer du långt och kommer med tiden lära dig tycka om hur Dubai är konstruerat.

Köpa bil
Mina kollegor som satt sig in i marknaden här nere säger att det är väldigt fördelaktigt att köpa bil här nere – i synnerhet om du rör dig i den övre delen av spektrat (vilket i Sverige skulle räknas till lyxbilarna – här nere är det mer en “bra” bil än lyxbil) – typ en halv miljon svenska kronor och uppåt. Beroende på tidpunkt på året du köper bilen så kan det vara så mycket som 40% billigare än i Sverige. Sedan finns det många exempel på folk som tar med sig bilen hem till Sverige när de väl flyttar – och då är det en hel lista på saker som måste klaras av innan för att den ska bli godkänd i Sverige (och det har jag av skäl som alldeles strax blir uppenbara ingen som helst aning om). Det är även bra priser på begagnatmarknaden – i synnerhet om man kan tänka sig köpa något japanskt (och därmed röra sig från de “bra” bilarna). Men oaktat om du köper nytt eller begagnat – se till att bilen har fullständig servicehistorik, be märkeshandlaren om historik på bilen och var överdrivet noggrann. En av mina kollegor köpte en bil som visade sig ha varit totalkvaddad, förts ut ur landet, fått nya papper och sedan sålts utan att man säger något om att den varit ett vrak.

Hyra bil
Det går att få till ganska fina uppgörelser på hyrbil, om man bara har lite tålamod. Beroende på hur länge du vill hyra så kommer priset krypa neråt – och du har dessutom möjlighet att ställa lite krav på årsmodell och kringutrustning. Om ni vet med er att ni kommer stanna en längre tid så kan jag rekommendera långtidsleasing – då brukar man kunna få ta del av premiumsortimentet på bilar som dessutom är lågmilare. Dock är det så att leasing i slutändan kostar mer än att äga bilen – under förutsättning att du inte råkar ut för nån olycka med den bil du äger, eller att den måste in på verkstad. Efter att ha bott här i ett och ett halvt år så går jag lite smått i funderingarna på att köpa bil härnäst, när leasingavtalet går ut på de bilar vi har nu. Eller så förhandlar vi fram ännu bättre deals…

Åka kommunalt
Eftersom Dubai har ett ganska väl utbrett tunnelbanesystem (åtminstone i nord-sydlig riktning) så går det att ta sig fram kommunalt – men tänker ni er bo här under mer permanenta former så rekommenderar jag att skaffa körkort, och bil, om ni inte har det redan. Trafiken är förvisso av en helt annan intensivitet än i Sverige, men det går fort att vänja sig, och friheten som kommer med bil kommer ni tacka mig för i förlängningen.

Förrförra helgen var vi i Al Ain, för tredje gången. Eller ja, jag och Hugo var där för tredje gången, medan Lady och Astrid var där för andra gången. Och sanningen att säga så är det väl knappt att jag och Hugo kan räkna vår lilla utflykt som att vi verkligen var där; veckan efter nyår tog jag ledigt några extra dagar för att kunna hänga med familjen – så vi bestämde oss för att ta en långhelg i Al Ain. GroupOn har väldigt fördelaktiga erbjudanden, så raskt bokade vi in oss på ett hotell för att dagen efter bege oss till Al Ain Zoo. Kvällen innan vi ska bege oss iväg blir Astrid magsjuk, och följande morgon får även Lady de där ryckande känslorna i magtrakten… Jag bestämmer ganska snabbt att jag och Hugo ska åka iväg, om inte annat för att slippa att bli sjuka – så efter lunch packar vi in oss i bilen för en och en halv timmes vidare färd till Förenade Arabemiratens fjärde största stad. Väl framme på Jebel Hafeet Grand Hotel väntade halvannan timme i poolen, ett par timmar i squashhall-come-lekrummet innan vi drog upp mot rummet för att svida om inför middagen. Oortodoxt nog i svenska ögon öppnade inte restaurangen förrän sju, vilket var att tänja på gränserna lite med Hugo – men sagt och gjort; kvart i sju satt vi i lobbyn för att kolla youtube när Hugo lite olustigt böjer sig fram och… kräks. Första tanken var såklart att ta hand om andravågen, för let’s face it – det kommer a l l t i d en andravåg (den hanterades medelst ett par strumpor, i brist på servetter – för eventuella småbarnföräldrar som behöver tips) medan påföljande tankar mest handlade om att åka hem. Eftersom undertecknad inte hade ätit någon lunch, på grund av/tack vare en rejäl frukost (ref. förra inlägget) så ville jag hinna få i mig något – och i någon slags from förhoppning om att Hugos misshap hade varit ett olycksfall i arbetet erbjöd jag såväl ris som pasta till middagen en kvart senare. När inget av det gick ner var det bara att inse fakta: Upp till hotellrummet för att packa ner allt igen, pliktskyldigt checka ut ur rummet (fyra timmar efter incheckning) och åka de femton milen hem igen… Med ungefär 45 minuter kvar började Hugo sova oroligt, och mitt sjätte sinne ingrep, tydligtvis under föresatsen att det kommer kräkas igen, och fick mig att sträcka mig bakom förarstolen, tömma tygpåsen från Stockholms Handelshögskola på kursmaterial för det Executive Leadership Program vi har tagit fram i samarbete med dem och därefter räcka över påsen till Hugo – innan kaskaden kom. Därefter den vanliga rutinen (antar jag) för föräldrar med åksjuka barn; svänga in till kanten, varningsblinkers på, sanera, trösta, ge en klunk vatten och så kör vi igen! I det här fallet ligger det en sämre begagnad tygpåse från Handelshögskolan nånstans knappa tio mil utanför Dubai… Hur som helst! Förrförra helgen var hela familjen där – friska! Så nu kör vi bildkavalkad!


Al Ain ur grodperspektivet. Vädret var helt perfekt (vilket det är nu med, för övrigt – dryga 25 grader och strålande sol på dagen, runt 20 grader på kvällen)!


Girafferna var nog besökets behållning – två gånger fick vi gå dit för att…


…mata dem.


Själv fascinerades jag mer av flodhästarna – ett djur som man som svensk inte har någon direkt anknytning till, men vilka monster till kolosser! Byggda som containrar!


Syskonen Ericsson på Al Ain Zoo.


På Astrids skola var det International Day förra veckan – och som enda svensk fick hon självfallet representera Sverige!


Alltså – nu är jag förvisso partisk, men är hon inte GRYMT söt?


Det fanns ju även andra som hade gått all in på kostymen liksom…


Och det där med att vara söt – det verkar ligga i generna för de här syskonen (även i det här fallet får jag ju dock anses vara något partisk, så ni får avgöra)…


Sist men inte minst – när min chef skickar såna här bilder och frågar varför jag inte hänger med ut och kitesurfar (anledningen är att det är svårt att vara borta halva helgen när man har fru och två barn som man vill umgås med), då blir man gravt avundsjuk… Kitesurfing är grymt!

Dagens fundering:
Går det aktivt att tänka på ingenting – förutom när man sover, då hjärnan per definition vilar och inte aktivt tänker tankar, även om jag i tidernas begynnelse läste att forskning visat att människan i snitt drömmer 70 drömmar per natt? Jag vill minnas att jag funderat över det här tidigare nån gång; den absolut mest förfinade formen av meditation går ju någonstans ut på att frigöra sig från sin kropp och låta sinnet vara helt tomt, samtidigt som jag kan känna att det finns tusen och åter tusen av människor som jag verkligen funderar på om de ens k a n tänka, vilket i sin tur tyder på att de borde ha lätt för att bli meditationsmästare eftersom halva jobbet redan är gjort – att inte tänka. Jag ska väl i sanningens namn säga att det finns stunder då även jag sällar mig till de otänkandes skara – fråga Lady…

Ja, nu fortsätter fredagen här – snart poolhäng!

Er exilsvensk,

Jag

 

1 kommentar »
  1. Tack käre svärsonen för detta helt underbara inlägg. Värmde efter en promenad i kylan men dock sol hemma i Helsingborg.

    Mormor Ann-Christin — Fri 9 February, 2018 #
    __________

__________

*