i n d i a n s o m m a r

On the right right side…

Wed December 16, 2009, 18:32

(…or the wrong left side. That’s where they have the steering wheel in South Africa. Damned anglophils! Today’s person is: Barry Goldwater. His birthday was on New Years day but he passed away somewhere around ten years ago. I guess he never really was that famous but he was senator for Arizona for a while – and perhaps even more important; he was contending against Lyndon B. Johnson for the presidency. All be it he lost it, but still. Anyhow, he once said this about the vice president at the time, Hubert Humphrey: “He talks so fast that listening to him is like trying to read ‘Playboy Magazine’ with your wife turning the pages.” Now that’s pretty fast.)

Det här med min blog – funkar den egentligen? En gång i tiden hade jag tanken att jag aldrig skulle ha en enda bild på min blog, folk skulle lära känna mig genom ord och annars fick det vara. Det sket sig ju, kan man säga. Tvärtom kommer jag nu ibland på mig själv med att inte skriva det jag hade tänkt för att inte ta för mycket fokus från bilderna. Lagom är bäst, va? Jag tror det. Förresten väntar jag fortfarande på slogans för mig, hittills har ni lyst med er frånvaro på den fronten…

Dagens citat:
“Då bestämmer vi så definitivt, så kan vi alltid ändra oss senare.”
- Göran, en av sköningarna här i projektet

Dagens fundering:
Ibland blir jag sådär pseudofilosofisk och börjar tänka på rymden. Ni som följt bloggen vet vad jag menar [se dagens fundering här för att läsa mer] och även om jag ibland kan tycka att det är både pretentiöst och en smula nördigt [en kombination som inte direkt borgar för ett brinnande intresse av att läsa mer hos er läsare] så kan jag inte låta bli. Det här med stjärnor i universum – det sägs att det finns fler stjärnor i universum än det finns sandkorn på alla stränder på jordklotet. Okej att det nånstans är logiskt i och med att uttrycket “stjärnstopp” ända sedan man var liten har använts för något som är oändligt – och rent logiskt sett så är antalet sandkorn i världen ett ändligt tal. Men ändå. Nästa gång ni är och badar – försök att ta tålamodet att sätta er ner och räkna hur många sandkorn ni får upp om ni bara tar en nypa. Sjukt många. Sjuuukt.

Hotellet jag bodde på i Pretoria, Colbyn Lodge, får nog karakteriseras som ett skönt hak som tar igen på gungorna vad de förlorar på karusellen – extremt intim och personlig touch, samtidigt som standarden på rummen var, ja, låt oss kalla den för rustik. Hur som helst – här har ni synen utanför mitt fönster – djungel!

Precis som i Tyskland försöker de göra sig profit på min gode vän Dinos namn. Dino, du är ju för fan jurist, gör något!! [Det ska dock tilläggas att maten de hade på Dino's var sann italiensk konst, så om de ska få straffeftergift för något så är det det.]

Elekta, företaget jag besökte nere i Sydafrika, tog hand om mig på ett helt prickfritt sätt – från stunden jag blev hämtad på flygplatsen till det att jag lämnades på densamma. Här var vi på middag andra kvällen – The Meat Co. Tankarna gick helt osökt tillbaka till i somras då jag, Lady och åtta av våra vänner var nere i Toscana i en vecka, varav en kväll spenderades på Dario Cecchinis Officina della Bistecca – köttet på The Meat Co. var lika gott men eftersom stämningen var något unik [understatement of the day, för övrigt] hos madman Dario så vinner han. Men ändå – 750 grams T-bonesteak perfekt grillad, med lite ruccolasallad och balsamvinäger som tillbehör. I Sydafrika. Perfekt!

Nu var det väl i och för sig så att själva stämningen där nere i Sydafrika var ganska unik den med – mitt ute i bostadsboomen i Pretoria bestämde sig en rik knösus för att “vänta nu, jag bygger ett stort köpcentrum här – men get this: jag bygger det i form av en pittoresk liten italiensk småstad!!” Helt bisarrt, allt var utformat för att påminna om medelhavet och känslan för de små sakerna var… ja, sinnessjuk. Här har vi ett av torgen.

Som sagt, de har ett sinne för detaljer.

Dagens pausfågel är: “Refuserade barnböcker”
1. Pojken som dog när han åt alla sina grönsaker.
2. Vissa kattungar kan flyga.
3. Nu är det nog, vi adopterar bort dig.
4. Du är annorlunda och det är inte bra.
5. Jenny var så elak att hennes mamma slutade älska henne.
6. Var skulle du vilja bli begravd?

Det är nästan bara när man blickar upp mot himlen som man inser det – allt är inomhus… [Nämnde jag att stället är bisarrt?]

Utsikt från rummet jag bodde i hemma hos Gary, en av Elektas ingenjörer. Hans hus kan snarast liknas vid ett mansion; sju sovrum med tillhörande badrum, tre terasser, en pool, ett gym, två vardagsrum, en matsal, en uteplats och garage för tre bilar. Allt för det facila priset av 1,7 miljoner kronor. Fattar ni? Man kan välja på att bo i en etta på Kungsholmen eller i ett slott i Pretoria. Och om det fortfarande är ett svårt val; de har sommarväder året runt.

Sen var det dags – safariiiii!! I give you – buffel. Eller nåt.

Och ett annat djur med horn.

Pumba med fru och barn!

Nelson – vem minns inte Nelson? Jag fick en klump i halsen när jag såg den här lilla krabaten ligga helt utslagen men klumpen förvandlades ganska snabbt till deep and utter respect när han ställde sig upp och jag insåg att han skulle kunna köra över mig som ett tåg. Han var ingen Nelson, han var en trött liten mayhem-maskin!

Alltså, tigrar är ju katter. Egentligen. Tyckte jag i alla fall, till dess att det här monstret bestämde sig för att det vore en bra idé att skrämma bort den där bleka svensken. Bråkdelen av en sekund efter det här kortet så står jag öga mot öga med ett tigergap – och vid såna tillfällen litar man inte mycket till nåt afrikanskt flätstängsel kan jag säga… Bättre fly än illa bli uppäten – I tell you!

Nelson d.y. hade en mamma också, stor som ett tåg på riktigt. Och med en noshörning:sk version av PMS. Hon var inte så nöjd alls över vårt envisa hävdande av allemansrätten – efter kortet togs fick vi ta till flykten på riktigt. Två ton noshörningsmamma är inte vad man vill ha i sidan – även om man har en bil runt sig.

I parken finns även Sydafrikas näst största grotta [apropå stort förresten, visste ni att Holland får plats inuti Krugers nationalpark?, nej, tänkte väl det]…

Dagens dikt:
Rickard
Nyårsafton. En röd stege. Bananer på drift.
En som vet med sig att han stulit en rockring gråter stilla.

När man väl kom ner var det som att kliva in i en katedral – från golv till tak var det på sina ställen 40 meter…

Så att ni vet att jag var där liksom. Det där med självporträtt är väl inte riktigt min grej kanske… det är lättare om man är två som är ute och reser [läs: jag saknar min Lady].

Slutligen, det här med bostadsmarknaden i Sydafrika berörde jag lite här ovan – och jag tänkte bara prata lite mer om det. Det verkar som att folk inte riktigt bryr sig om att skaffa sig någon pension där nere i Sydafrika – istället köper man hus. Både Gary, som jag bodde hos, och hans chef Jeanette, har tre hus var där de hyr ut två av dem. Tydligen är det hyfsat förmånligt att hyra ut hus, löpande kostnader med lån och alla avgifter låg för Garys hus på runt 15 000 vardera [mhm, ganska saftigt] och han hyr ut dem för över 25 000 i månaden. Nätt förtjänst på 10 000 x 3 = 30+ lakan, rakt ner i pluskan. Nice!

Jeanettes enplansvilla med dubbelgarage, stor trädgård, tjänstebostad för trädgårdsmästaren och pool på baksidan gick loss på 2,1 miljon kronor…

…vilket antagligen hade kunnat översättas till säg 10 miljoner här i Sverige.

Å andra sidan behöver vi inte ha taggtrådsstängsel runt våra hus, vi behöver inte ha en pistol i handskfacket och vi vågar dessutom stanna vid rödlysena – så allt är inte guld som glimmar.

Till sist – kom ihåg att Cairenisk arabiska har ett helt perverst sätt att räkna ut var betoningen ska ligga. Okej? Huvudbetoningen ligger på den sista stavelsen – om den stavelsen består av minst två konsonanter. Om sista stavelsen inte har två konsonanter så ligger huvudbetoningen på den näst sista stavelsen under förutsättning att den innehåller lång vokal. Om inget av dessa två villkor är uppfyllt så ligger betoningen på den tredje sista eller näst sista stavelsen, beroende på vilken av dessa två som åtskiljs av ett jämnt antal stavelser, räknat från den högraste, icke-slutliga stavelsen med lång vokal i ordet. Om ordet inte innehåller några stavelser alls med lång vokal eller dubbelkonsonant hamnar betoningen på den stavelse som är åtskiljd av ett jämnt antal stavelser från början av ordet. Tänk sen att de här sorgligt lingvistsjuka araberna som har det här som modersmål gör det här i huvudet – u t a n att ens behöva göra en ansats till att tänka efter! Just det.

Imorgon kör vi lite sköna gamla reklamurklipp igen, eller hur?

Förresten, vad ska ni göra ikväll? Jag ska ut ner på stan till Asylum Down [stadsdel], dricka några öl, äta friterat fläsk [fläsksvålen de har här är inte att leka med, believe you me!] och kanske spela Kalaha. Hemfärd till Sverige om två dagar… Vinden har vänt! Det är min tur nu…

Er broder,

Emmett

PS. Dagens shoutout, som egentligen är samma varje dag även om den inte skrivs ut, går givetvis till min Lady: Honey, jag saknar dig! På lördag syns vi igen och då blir det n i c e ! Puss puss! DS.

7 kommentarer »

1. Ikväll har det vart ett träningspass, sen lite middag och nu gömmer jag mig i sovrummet så Maria kan sitta och ha tjejsnack med sin kompis i fred i salongen.

   Återkommer med slogan, har lite tankar där.

   kalle — Wed 16 December, 2009 #

2. Låter som en ganska soft kväll, hur är julstämningen hos er? Här är den… ja, den ligger på minusskalan.

   Vi måste försöka få till en snabbis på JB innan jul också, är du hemma i Sthlm innan julafton?

   admin — Wed 16 December, 2009 #

3. Jag ska hem till Pål Gondol och få mig lite käk när han kommer hem från träningen. Jag själv jobbar över istället för att träna :-(

   Julstämningen i Toksta’n är för tillfället i vardande, då det är lite av en snöstorm ute. Me like! Trots att jag har cykeln till jobbet idag…

   Slogan… Hmmm, funkar bäst om man sett Yroll, men blir inte så unik och är kanske t.o.m. ljug när jag tänker efter: “Mange – han kan dansa också.”

   Angående det där med jymden: Einstein lär ha sagt “Det finns bara två saker som är oändliga: universum och människans dumhet och det första är jag inte säker på.” Låt det vara hur det vill med människans dumhet (han hade rätt; det är inte mer med det) och fokusera istället på det där med universums oändlighet. Jag håller med om att det börjar svindla när man tänker på sådant nämligen. För: om nu universum är oändligt, då innebär det alltså att oavsett hur långt bort i universum man åker, så kan man alltid, ALLTID, åka oändligt långt bort till. Oändligt långt bort alltså. Visst svindlar det? Men håll i dig nu här: anta motsatsen, d.v.s. att universum är begränsat. Det må vara väldigt, VÄLDIGT, långt stort, men det finns ändå en yttre gräns för universum. Då måste det ju finnas något utanför den gränsen. På andra sidan gränsen. Motsatsen, d.v.s. att det inte skulle finnas någonting, är ju lika märklig att tänka sig som att det inte skulle finnas något, ingeting alls, på andra sidan väggen till kontoret där jag nu sitter. Eller? Och om det nu finns något där på andra sidan, vad är det i sådana fall?

   Hur är det med svindeln?

   bjowi — Wed 16 December, 2009 #

4. Japp, hemma i Stockholm både innan och efter julafton, och innan dessutom gräsis så det är bara att spika ett datum så kör vi.

   Fina bilder förresten! Gillar tiggern bäst.

   /K

   kalle — Thu 17 December, 2009 #

5. bjowi:
   Åh! Pål Gondol! Hälsa! Hörde förresten att Isak inte pallar Räkans träningar, stämmer det? Han mumlade något om svansen mellan benen, “tjejen har en brödkavel för fan, vågar inte säga emot henne” och Norge… ;)

   Tackar för slogan förresten! “Mange – han kan dansa också.” Den kör vi på!

   Slutligen – jymden. Din fundering är förjävla bra – ja, den kommer nog rentav med i nästa inlägg. Men hur som helst, jag vill ta tillfället i akt och kommentera; okej, rymden är oändlig. Tror man. Fine. Men Big Bang – en gång i tiden var universum av en knappnåls storlek, sen kom Big Bang och rymden blev oändlig. Så säger forskarna. Vadå knappnål?! Hur fan ska det funka? Var det världens tyngsta och mest innehållsrika knappnål eller vadå? Något oändligt kan väl ändå inte komma ur något som är stort som en munblåsa? Och för övrigt – vad fanns det runtom den här knappnålen då?

   Oändliga frågor, ont om svar. Det känns nästan som att såna här diskussioner kräver öl, gott sällskap och tid. Vad säger du, är du på för en filosof-fylla nån kväll? ;)

   admin — Thu 17 December, 2009 #

6. Du har fattat helt rätt om Isak. Han blir norrbagge efter jul och omständigheterna är ungefär de du nämner. Tråkigt för oss här, men vi hoppas att det blir bra för honom och hon med brödkavlen.

   Filosof-fylla lät som ett intressant koncept. Går det att få till vid något tillfälle och det räcker om man blir lummigt berusad och inte “full like a kastrull” (se länk, “Castillo del Gredos, which is latin and betyder lacknafta”), så är jag på :-) Då får vi reda ut det där med knappnålen, för det lät också intressant.

   bjowi — Thu 17 December, 2009 #

7. Äh, Isak är slut, han är på väg utför… ;) [Dissning är bästa försvar, tro mig, jag vet - det är ju inte för inte jag har epitetet "bäst innan det gäller"...]

   Jodå, filosof-fyllan behöver inte innehålla några obsoleta mängder med alkohol, det viktigaste är nog rödvin [poesi, filosofi och rymdfunderingar ligger ju jävligt nära varandra egentligen] och så nån skön bok om astronomi. Sen är vi hemma!

   admin — Fri 18 December, 2009 #

Comments

Name (required)

Mail (required)

Skicka svar på min kommentar till min mail.

Website

Hemlig kod