Wild things…

Sat February 20, 2010, 18:40

(Since it today is exactly three months left until my birthday, we’ll start today’s update with a new theme – people born on the 20th of May! The first person is dedicated to all of you unredeemed souls out there longing for some good ole’ spanking:  Jane Wiedlin. She’s probably most known for her guitar playing in the band The Go-Go’s, but this quote really is something: “If people want to believe I’m a dominatrix in my spare time, that’s fine with me—I mean, I’m definitely happy to smack people around if that’s what they really want.” Enough said.)

Sällan har jag känt mig så här avlägsen från Sverige som jag gör nu – dels är det själva vädret som gör mig lite perplex; snökaos, klass 2-varningar, inställda tåg från SJ [eller nej, det är väl inte ovanlighet i och för sig] och melodifestivalen [vad nu den har med vädret att göra]… Men det som på något sätt känns konstigast är nog ändå avsaknaden av OS-feber här nere. Sure, de har Kwame-Nkrumah Acheampong som är giftig som en kobra i pisterna [och dessutom är känd för att ha representerat Ghana i de Västafrikanska studentmästerskapen i tennis förra året] men en svala gör ingen sommar och vi har ingen Eurosport här nere. Dessutom – min lilla piece de la resistence – det är i skrivande stund hypersoligt ute och 34 grader varmt i skuggan; bara det gör ju en lika underligt inställd till vintersport som en eskimå till kylskåp. Ja ja, det går över tills jag gifter mig.

I mitt nästa liv vill jag vakna upp som Banksy [fast med skillnaden att jag även i det livet vill vakna upp med min Lady - för ingen kan någonsin önska sig en bättre hälft än henne så om mitt varande som brittisk undergroundkonstnär står och faller med Lady så väljer jag givet Lady - om nu någon undrade och om det nu någonsin skulle komma an på det]. Så ni vet. Tänk att göra alla de där konstverken och att sen inte försöka bli känd på det… utan istället fortsätta verka i det dolda, utan att bli upptäckt, utan att bli avslöjad och kanske framförallt – utan att suget blir för stort efter att bli… någon. Imponerande. Jag i mitt nästa liv.

Alltså, det här är ju Afrika – vilddjurens kontinent – och följaktligen har jag liksom förväntat mig att hitta lejon, noshörningar, flodhästar, sibiriska tigrar, smilodoner och en och annan T-Rex – men hittills har liksom det vilda i vilddjuren lyst med sin frånvaro. Eller ja, djuren också för den delen – det närmaste man kommer är de här mördargetterna med utomjordisk överlevnadsinstinkt. Tills jag kom till byggplatsen igår…


Nu är det ju förvisso så att ni Jonas Wahlström-wannabe:s där ute inser att den här skorpionen dels är kopplad [bara det är en skön grej] och dels har den blivit av med sin gifttagg och är därmed ungefär lika farlig som en frigolityxa – men ändå; fatta! En skorpion!


Här ser ni en liten översikt över hur sjukhuset ser ut i dagsläget, framför er har ni receptionsbyggnaden och i vänster del av bilden håller de på att gjuta ett överhängande tak för de dagar då det regnar – så att patienterna ska slippa gå i regnet.


Och här är en vy från andra sidan. I bakgrunden ser man onkologibunkern som inte direkt ger några bamseutslag på skönhetsskalan.


Bokeh is the new black! [Eller som vi säger på svenska; kolla in killens skor - snowjoggings! Helt underbart!]


Ska man vara oförskämd så man lika gärna vara det med stil: “Inte en chans, snälla?”


Endast det bästa är gott nog åt vårt sjukhus – således är det Rambo 1000 som gäller som vattentank!


Arkiveringssystemet hos vår projektledare, eh, ja, det lämnar ju en del att önska kan man säga.


Jag ger er: Clash of the Titans! Ghanas president John Evans Atta Mills möter Nigerias tillförordnade dito med det störtsköna stekarnamnet Goodluck Jonathan! Om Sverige någonsin inför presidentskapet så vill jag att vår president ska heta Lyckatill Jonatan och ha cowboyhatt! Wohoo!!

Dagens fundering:
Är inte bilder en ganska skön grej egentligen? Precis som video och ljudinspelningar – det är som att man sparar en bit av nuet liksom. Och jag gillar den tanken… att spara nuet. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att låta logiken fastna – om man sparar en bit av nuet men inte delar med sig av den till någon – är den då till någon nytta? Eller har den biten av nuet ett egenvärde för den människan som, för tillfället, tycker sig kunna just uppleva den biten av nuet? Det är lite som tanken att ett träd som faller i skogen utan att någon är där för att höra det – låter det ändå? Och ett foto som inte får se, har det då någon funktion? På bara några månader har jag samlat på mig typ 30 GB med fotografier här på min dator som… ja, bara ligger där. Så jag har insett att jag, i min värld, måste visa er fotona för att jag inte ska gå miste om deras funktion…

Längre än så kommer vi nog inte idag – på återläsande en annan dag mina vänner! Ut och gör snöänglar nu medan ni tänker på att jag sitter nere vid poolen på Golden Tulip och lyssnar på lite sköna karibiska toner och dricker kall Star – okej? Okej!

Vi avslutar med tre gamla sköningar till klipp:

Tidernas bästa Kalle-citat: “Gaaaah!!! Kiss i hjärnaaaaaan!!”


Och så var det dags för dagens övertramp; stick i stäv med mitt numera totalt inetsade mantra “happy wife, happy life!” kommer så Kellog’s in och förstör…


Sist men inte minst, när jag ändå är inne på politiskt inkorrekta tassemarker, så måste jag fråga er läsare: Tycker ni verkligen att det här ser ut att vara en reklam för läppstift [i synnerhet om man tittar på nedre delen av planschen] – eller har ni, som jag, en något… eh, rund fantasi ibland?

Er bättre,

Hälft

6 kommentarer »

  1. Så synd att jag slängde ett par snow jogging dojjer för ett år sedan. Fast då visste jag inte att du skulle vilja ha dem nu ett år senare. För du vill väl inte vara sämre klädd på fötterna än dina medarbetare???
    Det snör ännu mera nu. I morse skottade jag snö i 1 timme och 40 minuter. Vid lunchtid ytterligare en halvtimme. Och nu ikväll har jag skottat en halvtimme. Du skulle se hur det ser ut här. Jag ska försöka ta några bilder i morgon. Bosse tycker att det börujar bli väl mycket. han går bara ut om amn sopar trappen först. Eller om han är sprängfärdig av kissnödighet. Fast väl ute är det lika kul som vanligt.
    Ha det!

    Pappan — Sat 20 February, 2010 #

  2. Har vi inte pratat om Schrödingers katt förut? Tankeexperimentet kastar väl inget nytt ljus över dina “om ett träd faller i skogen när ingen hör – låter det då?”-resonemang, men jag tänker på det varje gång du har dem uppe (styvt räknat vart tredje bloginlägg ;-)).

    För övrigt skulle jag bra gärna vilja läsa resten av den där Kalle-serien. Hur kom de till den punkten där det var naturligt att skriva “Kiss i hjärnaaaaan!” i Kalles pratbubbla? Finns det en redaktör som korrekturläser innan publicering? Har de redaktionsmöten? Hur har man tänkt sig att Kalle har fått urin innanför fontanellen? Frågorna hopas…

    Och så håller jag med Pappan: du skulle se hur det ser ut här! Jag minns en vinter som liten, typ 30 år sedan, som lika snörik på de här breddgraderna. Sagt med brasklappen att mitt minne knappast ska betraktas som en meteorologisk databas. Din Star-öl skulle hur som helst bli mycket kallare om den las på kylning här. Det var lite, lite kärvt att cykla till jobbet i morse.

    bjowi — Mon 22 February, 2010 #

  3. Pappan:
    Ja, jag har ju sagt åt dig att inte slänga bra-att-ha-saker! Ta upp det där med Helén! Jag skulle vara KUNG i mina gamla snowjoggings! Och gällande snön så är den tanken så avlägsen att jag inte riktigt vet hur jag ska börja – här är det 35 grader varmt och helt molnfritt, min kropp håller fortfarande på att acklimatisera sig till värmen så jag svettas floder varje dag. Men som sagt – jag läser tidningen på nätet och inser att det är något i hästväg ni har där hemma i Sverige!

    bjowi:
    Schrödingers katt ja – jo, den känner jag till. Och få inte igång mig nu gällande kvantmekanik för det är förjävla underligt som företeelse – tänk bara på EPR-paradoxen… Jag menar – kan partiklar påverka varandra? Genom telepati då eller? Nej, när vi pratar såna här tunga ämnen så är jag mer inne på Richard Feynmans taktik: “Håll käften och räkna!” – de här grejerna påverkar oss ändå inte i verkliga livet – snarare enbart när vi sätter upp små kvantsystem, så låt det vara. Men okej, erkänner att jag kanske lite väl ofta är inne och tullar på kvantmekanikens arena – men å andra sidan så blir funderingar så extremt Blondinbella:ska om man inte blandar in nån slags filosofisk frågeställning i dem; “undra vad jag ska ha på mig imorgon…?”

    Sist men inte minst – Kalle Anka-stripen har jag varken början eller fortsättning på men jag betvivlar starkt att det vare sig då eller nu var själva hjärntrusten i Sverige som jobbar på redaktionen för Kalle Anka. Snarare kan man tänka sig att det är infantila skönt nördiga Disney-experter som nästan blir alldeles tagna av att få jobba med sin barndoms viktigaste tidning… :)

    admin — Mon 22 February, 2010 #

  4. Min gamle föreläsare i kvantmekanik, salig professor Rolf Riklund, sa alltid att “Den som säger sig förstå kvantmekanik, har inte begripit någonting.”

    Nu är jag ute på bra djupt vatten och hal is och gräver i det djupaste av mitt minne, men om jag inte missminner mig helt så är det något sådant här ungefär: EPR-pradoxen bygger på att två partiklar kan dela samma kvantmekaniska vågfunktion, vilket är fullt möjligt, t.ex. om de en gång har uppstått samtidigt på samma ställe ur samma reaktion. Då kan man genom att mäta på den ena partikelns tillstånd, tala om vad den andra partikeln har för tillstånd. Totalt sett måste de två tillstånden, t.ex. spinn upp och spinn ner, nämligen ta ut varandra. Annars blir inte deras gemensamma kvantmekaniska tillstånd som de just hade i och med sin gemensamma vågfunktion, i jämvikt.

    Eftersom världen/universum antas ha uppstått i samma ögonblick i och med Big Bang, så skulle alla partiklar i universum teoretiskt sett kunna vara ihoplänkade med en herrans massa av dessa vågfunktioner och därmed skulle vi kunna påverka och påverkas lite hur som helst av saker som sker väääääldigt långt bort. Om inte det räcker för att framkalla den tidigare diskuterade svindeln, så har jag också för mig att det förhåller sig så att man kan utnyttja de gemensamma vågfunktionerna för att skicka meddelanden momentant och utan möjlighet att avlyssna dem. Det tror jag t.o.m. är gjort i laboratorieskala i en ljusbänk. Om man har fotoner tillhörande samma vågfunktion i varsin ände av bänken och mäter på den ena, då kommer den inta ett tillstånd. Då vet man vad den andra har för tillstånd per automatik. Den har det andra tillståndet. I praktiken har man teleporterat ett budskap från ena sidan av bänken till den andra. Teleportering är som vi all vet ungefär hur tufft som helst, men att skala upp det och överföra det till materia, så att vi i framtiden på riktigt kan säga “Beam me down, Scotty!” kan vi väl bordlägga med hjälp av ett annat frekvent föreläsarcitat från min studietid: “Det lämnas som övning till den intresserade teknologen.”

    bjowi — Mon 22 February, 2010 #

  5. Ja jävlar i havet, inte för att jag tror mig att på något sätt ha underskattat min läsarkrets, men jag hade väl inte direkt gett några Victory Tilly-odds på att min blog skulle bli ett mindre forum för pseudovetenskapliga kvantmekanikdiskussioner. Men jag är på, nu kör vi!

    För det första – att köra på telepatiteorin – känns lite väl fatalistiskt och dessutom ganska barnsligt; att partiklar för det första skulle kunna tänka och för det andra kunna läsa varandras tankar är helt enkelt fysik på en femårings nivå. Och vi är vuxna. Ehrm… ja. Så då går vi vidare: Om vi tänker oss idén att partiklarna delar samma kvantmekaniska vågfunktion – att de liksom du säger en gång har uppstått samtidigt och således är varandras motsatser [spinnmässigt åtminstone] – då kommer man fram till den lustiga slutsatsen att man kan mäta spinnet hos den ena av paret och mäta spinnet hos den andra, i samma axel. Givetvis får man motsatta svar – typ -z och +z. Men nu till det fina i kråksången, mäter man z-axelns spinn hos den ena och sen försöker mäta x-axelns spinn i det andra så kan man inte – man får helt enkelt inget svar. För nu “vet” den ena partikeln att man redan mätt z-spinnet hos den andra partikeln och således kan man enbart bestämma z-spinnet hos den här.

    Sen, som du säger, så sägs ju universum ha uppstått i ett och samma ögonblick från en och samma materia [det är ju en ren bisak i detta sammanhang men jag kan inte låta bli att undra vad det var för jävla materia som innehöll hela universum!] och därmed skulle det, teoretiskt sett, finnas en hel överjävlig massa partiklar som snurrar runt där ute och “vet om” varandras tillstånd. Sen gäller det ju bara att hitta såna par…

    Slutligen, för fortsatt diskussion kan jag ju säga att allt det här givetvis har att göra med Heisenbergs osäkerhetsprincip – genom att mäta en partikels position [exempelvis] har vi med nödvändighet [jag älskar byråkratsvenska] stört dess moment, och vice versa. Och en sak till, mest för att det är intressant och ruggigt svindlande [men egentligen inte alls har med diskussionen att göra så jag kastar bara ut den i tomma luften som ett enda ord]: Tidsdilation! Wohaaaa!!

    Så ja, vi kan väl sammanfatta det hela med att de där gamla stötarna var ena riktigt sköna lirare, att du och jag säkerligen har läst vår beskärda del av kvantmekanik [jag kan för övrigt rekommendera böckerna "Big Bang" av Simon Singh och "Ett utsökt universum" av Brian Greene] och att det här var såväl en välbehövlig paus från våra dagliga kneg som gymnastik från våra förtvinande ingenjörshjärnor… :)

    admin — Mon 22 February, 2010 #

  6. Word!

    bjowi — Tue 23 February, 2010 #

Comments