Tue February 23, 2010, 0:01
(Two other people who are born on the 20th of May are Cher [or Cherilyn Sarkisian as her name is] and Adela Rogers St. John. Now, at first glance they might not seem to have that much in common – but I’d say that apart from the obvious – the were born the same day – it is also clear that they had probably had a streak of bad luck when it comes to men… Cher once said “the trouble with some women is that they get all excited about nothing—and then marry him.“, which I think is kind of funny and sad at the same time – while miss St. John said “there is so little difference between husbands you might as well keep the first.“, something that points to the conclusion that she’d tried a few…)
Ohoj folket! Kvällens inlägg kanske inte kommer bli det längsta men jag kan redan nu säga att i i n d i a n s o m m a r s historia så är det lätt det intellektuellt tyngsta [detta trots att de båda professorsgiganterna som putsat till eposet inte är några intellektuella sumobrottare utan snarare farbror bjowi och undertecknad själv] – något som i sig kanske inte är någon direkt värdemätare i och med att mina monologiska filosoferingar inte direkt gör att man får eksem av all hjärngympa… men ändå. Läs och njut – eller om ni inte känner er helt upplagda för kvasifilosofisk psuedovetenskap [varför man nu inte skulle vara upplagd för det?!] så är det bara att hoppa vidare: visa
bjowi
Har vi inte pratat om Schrödingers katt förut? Tankeexperimentet kastar väl inget nytt ljus över dina “om ett träd faller i skogen när ingen hör – låter det då?”-resonemang, men jag tänker på det varje gång du har dem uppe (styvt räknat vart tredje bloginlägg ;-)).
admin
Schrödingers katt ja – jo, den känner jag till. Och få inte igång mig nu gällande kvantmekanik för det är förjävla underligt som företeelse – tänk bara på EPR-paradoxen… Jag menar – kan partiklar påverka varandra? Genom telepati då eller? Nej, när vi pratar såna här tunga ämnen så är jag mer inne på Richard Feynmans taktik: “Håll käften och räkna!” – de här grejerna påverkar oss ändå inte i verkliga livet – snarare enbart när vi sätter upp små kvantsystem, så låt det vara. Men okej, erkänner att jag kanske lite väl ofta är inne och tullar på kvantmekanikens arena – men å andra sidan så blir funderingar så extremt Blondinbella:ska om man inte blandar in nån slags filosofisk frågeställning i dem; “undra vad jag ska ha på mig imorgon…?”
bjowi
Min gamle föreläsare i kvantmekanik, salig professor Rolf Riklund, sa alltid att “Den som säger sig förstå kvantmekanik, har inte begripit någonting.”
Nu är jag ute på bra djupt vatten och hal is och gräver i det djupaste av mitt minne, men om jag inte missminner mig helt så är det något sådant här ungefär: EPR-pradoxen bygger på att två partiklar kan dela samma kvantmekaniska vågfunktion, vilket är fullt möjligt, t.ex. om de en gång har uppstått samtidigt på samma ställe ur samma reaktion. Då kan man genom att mäta på den ena partikelns tillstånd, tala om vad den andra partikeln har för tillstånd. Totalt sett måste de två tillstånden, t.ex. spinn upp och spinn ner, nämligen ta ut varandra. Annars blir inte deras gemensamma kvantmekaniska tillstånd som de just hade i och med sin gemensamma vågfunktion, i jämvikt.
Eftersom världen/universum antas ha uppstått i samma ögonblick i och med Big Bang, så skulle alla partiklar i universum teoretiskt sett kunna vara ihoplänkade med en herrans massa av dessa vågfunktioner och därmed skulle vi kunna påverka och påverkas lite hur som helst av saker som sker väääääldigt långt bort. Om inte det räcker för att framkalla den tidigare diskuterade svindeln, så har jag också för mig att det förhåller sig så att man kan utnyttja de gemensamma vågfunktionerna för att skicka meddelanden momentant och utan möjlighet att avlyssna dem. Det tror jag t.o.m. är gjort i laboratorieskala i en ljusbänk. Om man har fotoner tillhörande samma vågfunktion i varsin ände av bänken och mäter på den ena, då kommer den inta ett tillstånd. Då vet man vad den andra har för tillstånd per automatik. Den har det andra tillståndet. I praktiken har man teleporterat ett budskap från ena sidan av bänken till den andra. Teleportering är som vi all vet ungefär hur tufft som helst, men att skala upp det och överföra det till materia, så att vi i framtiden på riktigt kan säga “Beam me down, Scotty!” kan vi väl bordlägga med hjälp av ett annat frekvent föreläsarcitat från min studietid: “Det lämnas som övning till den intresserade teknologen.”
admin
Ja jävlar i havet, inte för att jag tror mig att på något sätt ha underskattat min läsarkrets, men jag hade väl inte direkt gett några Victory Tilly-odds på att min blog skulle bli ett mindre forum för pseudovetenskapliga kvantmekanikdiskussioner. Men jag är på, nu kör vi!
För det första – att köra på telepatiteorin – känns lite väl fatalistiskt och dessutom ganska barnsligt; att partiklar för det första skulle kunna tänka och för det andra kunna läsa varandras tankar är helt enkelt fysik på en femårings nivå. Och vi är vuxna. Ehrm… ja. Så då går vi vidare: Om vi tänker oss idén att partiklarna delar samma kvantmekaniska vågfunktion – att de liksom du säger en gång har uppstått samtidigt och således är varandras motsatser [spinnmässigt åtminstone] – då kommer man fram till den lustiga slutsatsen att man kan mäta spinnet hos den ena av paret och mäta spinnet hos den andra, i samma axel. Givetvis får man motsatta svar – typ -z och +z. Men nu till det fina i kråksången, mäter man z-axelns spinn hos den ena och sen försöker mäta x-axelns spinn i det andra så kan man inte – man får helt enkelt inget svar. För nu “vet” den ena partikeln att man redan mätt z-spinnet hos den andra partikeln och således kan man enbart bestämma z-spinnet hos den här.
Sen, som du säger, så sägs ju universum ha uppstått i ett och samma ögonblick från en och samma materia [det är ju en ren bisak i detta sammanhang men jag kan inte låta bli att undra vad det var för jävla materia som innehöll hela universum!] och därmed skulle det, teoretiskt sett, finnas en hel överjävlig massa partiklar som snurrar runt där ute och “vet om” varandras tillstånd. Sen gäller det ju bara att hitta såna par…
Slutligen, för fortsatt diskussion kan jag ju säga att allt det här givetvis har att göra med Heisenbergs osäkerhetsprincip – genom att mäta en partikels position [exempelvis] har vi med nödvändighet [jag älskar byråkratsvenska] stört dess moment, och vice versa. Och en sak till, mest för att det är intressant och ruggigt svindlande [men egentligen inte alls har med diskussionen att göra så jag kastar bara ut den i tomma luften som ett enda ord]: Tidsdilation! Wohaaaa!!
Så ja, vi kan väl sammanfatta det hela med att de där gamla stötarna var ena riktigt sköna lirare, att du och jag säkerligen har läst vår beskärda del av kvantmekanik [jag kan för övrigt rekommendera böckerna "Big Bang" av Simon Singh och "Ett utsökt universum" av Brian Greene] och att det här var såväl en välbehövlig paus från våra dagliga kneg som gymnastik från våra förtvinande ingenjörshjärnor… :)
Idag har varit en sån där dag – ni vet, man börjar jobba klockan åtta, tar en kvarts lunchrast och när man tolv minuter senare slår en släng på klockan så är hon halvfem och fem minuter efter det är hon nio och man har inte hunnit äta middag. Jag vet att jag högst troligtvis klagar inför döva öron, i synnerhet med tanke på väderbryderierna hemma i Sverige, men till detta ska sen läggas att det idag var helt outhärdligt varmt! Summa summarum så har dagen varit produktiv, två besök till byggsiten har hunnits med och tills nu 37 mail, två samtal till Sydafrika och fyra samtal till Tyskland, imorgon är det dags för the Bush Canteen igen och ikväll har middagen bestått av varma koppen-soppa och insmugglat Wasa Grovråg. Yes. Hur har er måndag varit? Är det någon som läser som är förskonad från trafikkaoset i Stockholmstrakten?
I helgen passade jag på att ta med PO ut på stan lite, stackarn har jobbat med det här projektet i varierande grad sen 2007 och trots att han varit i Ghana åtminstone en tjugo gånger sedan dess så har han aldrig sett något annat än kontoret och vägen till och från flygplatsen. Här har vi en kvällsbild från the Golden Tulip.
Och söndagen spenderades totalt traditionsenligt på stranden i sällskap av en öl och en god bok. S.O.P. för söndagar i Ghana helt enkelt.
Det är nog tröttsamt att höra och se, men stranden är verkligen oändlig och himlen är verkligen blå.
Sen tröttnade jag på att bara dricka öl och läsa bok, så jag bestämde mig för att pyssla lite i sanden.
Man m å s t e se cool ut om man ska vara förman på bygget!
Okej, att de älskar skyltar i det här landet vet nog de flesta av er vid det här laget – men att man slår mynt av olika religioner på skyltarna var en nyhet även för mig… Judar Ltd – nu letar jag bara efter Kristna & Co, Muslimer & Sons och Scientologer Corp.
Jag har hittat dem! Skorna – jag har hittat skorna jag ska ha till min outfit! “Dingo – He’s no ordinary Joe.” Perfekt!
Dagens fundering:
Hur otidsenligt är det egentligen inte med post? Alltså riktig post, där brevbäraren kommer och delar ut den. Det känns för mig, om jag tänker på det [vilket jag givetvis gjort] extremt ineffektivt. Vad är det som måste bli utdelat och som inte kan skötas på nätet? Nu är jag i och för sig totalt miljöskadad, dels genom det faktum att jag sköter det mesta på nätet på grund av det rent fysiska avståndet till Sverige och dels finns begreppet “brevbärare” inte här i Ghana – mestadels eftersom de inte har gatuadresser och därmed inte heller någonstans att dela ut breven men även för att man sköter alla ärenden i egen hög person. Ska du öppna ett bankkonto så kan du inte ansöka om det och få handlingen hemskickad – du måste personligen gå till banken. Hmm… ja, hur sojm helst – brevbärare, jag kan tänka mig att det är en annan femma på landet – där brevbäraren är hej och du med sina brevlådeägare, men i stan? Njäe…
Godnatt folket!
Lek ond fagott!
Er trudelutt,
Vissel
PS. Som Sam Cooke skulle fortsatt titeln: “…don’t know much biology” – även om det är strofen några takter senare jag vill åt: “…but I do know, that I love you, and I know that if you love me too, what a wonderful world this would be“. Och underbar är den, världen, för hon älskar mig med. DS.
Schyst beach därnere love. Man skulle kanske flytta dit? Jag är grym på sandslott så watch out! Som allting annat handlar det ju om att delegera :)
Ah pouss pouss
Lady — Tue 23 February, 2010 #
Jag är glad att jag är föräldraledig denna vinter, annars hade jag varit drabbad i allra högsta grad. Nu är det mest jobbigt att parkera på en oplogad parkering samt dra barnvagnen i snön, men, det känns som mindre bekymmer.
Erika — Tue 23 February, 2010 #
Om man cyklar till jobbet och äger en bil som man trots allt kan använda ibland om man behöver det, d.v.s. om man inte är beroende av kommunala (eller statliga) färdmedel för sitt leverne, så klarar man sig rätt bra.
Apropå Judar-skylten: hörde du Kristian Luuks Sommarprogram i somras? När Madonna kom till “Sen kväll med Luuk” hälsade Kristian (och det här blir roligare om man bara hör det) med “Hello, I’m Kristian!” Madonna: “Hello, I’m jewish.”
Har du sett bildbloggen “Lou Reed i tweed”? Borde vara din humor.
bjowi — Tue 23 February, 2010 #
Lady:
Jaa… det kanske vore skönt med sommar året runt, en kock som lagar maten och en chaufför när man vill ta sig någonstans? Eller så kanske det bara vore skönt att slippa snön? ;) Gällande sandslott så skulle jag vilja se dig slå min skapelse! [Och vadå delegera, jag hade givetvis gjort allt själv!]
Erika:
Det låter nice! Hänga inomhus i den värsta vargavintern och sen ge sig ut och fika då och då… Hur gammal är Jolin nu? :)
bjowi:
Alltså, den rent slacker-mässiga delen av mig säger ju att man skulle klara sig bra [eller nästan bättre] om man nu var insnöad – under förutsättning att man hemmavid hade fri tillgång av öl, chips och vinter-OS. :)
Och nej, jag hörde inte Luuks sommarprogram men jag har läst om ordväxlingen, mycket kul! Dessutom ska det sägas att loureeditweed är numera en given favorit i min bloggflora! Stort tack!
admin — Tue 23 February, 2010 #
Gissa ljudet:
“-Laba-laba-laba-laba!”
Ska gärna skrikas ut så man knappt hör vad som sägs :) En ledtråd är att det har något med bild 2, 3 och 4 att göra.
/Kalle
Kalle — Wed 24 February, 2010 #
Kalle:
Jag vet!! J’ai la reponse!! Det handlar ju givetvis om trotro-utroparna när de ska åka mot Labadi!! Wohooo!! Se till att spara pengar nu och så kommer ni ner hit så lovar jag att vi ska åka trotro och dricka Star dagarna i ända! :)
admin — Wed 24 February, 2010 #
Correctomundo!
Spara pengar är förvisso svårt ibland, men ändå ingenting i jämförelse med den monumentala uppgifter att lyckas övertyga Maria att det är säkert att åka till Ghana. Men jag jobbar på det! I värsta fall åker jag ner själv en sväng. Öltarmen skriker nämligen redan nu efter en kylig Star på Labadi beach…
Kalle — Wed 24 February, 2010 #
Ja ja, i värsta fall får vi försöka tussa ihop våra respektive Marior och hoppas att min kan övertyga din – hur som helst, ni [vare sig det blir i plural eller singular] är välkomna när som helst! Labadi, Star, tro tro, färska kokosnötter och mango-galore! :)
Hälsa donnan så hörs vi mannen!
PS. Du får fortsätta försöka övertyga henne – vi har vakt mellan 18 och 06, just in case, polisen har en vägspärr utanför huset för att genomsöka bilar… I och för sig vet jag väl inte om det kanske snarare motverkar sitt syfte; att få Maria att tro att Ghana är säkert… Nåväl, keep up the good work!
admin — Wed 24 February, 2010 #
Jolin är lite drygt 10 månader, det går sjukt fort…
Erika — Fri 26 February, 2010 #