100 years of true desire…
Wed March 3, 2010, 18:03(Today’s prefatory words are dedicated to my fellow Fernet drinkers in Fernet Foundation [seven of my dearest friends who all share my predilection for Fernet Branca].
“Critics are eunuchs at a gang bang.”
- George Burns
And just to clarify a couple of things; Fernet Branca is the new black in aperitifs, George Burns was originally named Nathan Birnbaum and was a popular radio and tv comedian during the 40’s and 50’s and one of the world’s most scarce animals looks like this and is called “abbotdykare” in Swedish.)
Dagens låt är de första åtta sekunderna av Marillions “Kayleigh“. Just introt är magiskt. Sen att låten i övrigt andas mer 1985 än typ Super Mario Bros är en annan femma…
Jag avslutade häromdagen ännu en Lee Child-lunta och må så vara att de skänker nöje för stunden [jag säger bara; James Bond, Jasoun Bourne och Indiana Jones - släng er i väggen - Jack Reacher is in the house!] men på något sätt längtar jag efter en riktigt stålbra bok. Så nu beordrar jag er att ge mig era tre bästa böcker ni läst! Och för att inte låta udda vara jämnt så kommer här min topp 3 med två bubblare:
Topp 3
“I Know This Much is True“, Wally Lamb
Så här i efterhand kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det var med den här boken som gjorde den så vansinnigt bra men jag minns känslan av att läsa den – ni vet, när man önskar att dagen bara kunde försvinna så att det blev kväll så man fick läsa… Och att natten aldrig var lång nog för de kapitel man bara var tvungen att läsa innan man tillät sig sova. Hur som helst – boken är både sådär tårdrypande sorglig och hejdlöst underhållande [även på ett sjukt roligt sätt] och inte helt överraskande är den en riktig tegelsten på nära 1000 sidor. Hur som helst, sitter ni av tiden som skvallermurvel på Expressen eller liknande tycker jag att ni [för det första ska kamma er och skaffa ett riktigt jobb] läsa boken och sen inse att ni kan göra något vettigt med ert liv! Däremot, om ni jobbar på exempelvis Offside eller Filter, gör då inget annat än att fortsätta med det – sätt snarare på er skygglappar och koppla bort resten av omgivningen för vad vi behöver i världen är fler som er [sa han och flirtade inte alls med Filters chefredaktör...]!!“Angela’s Ashes“, Frank McCourt
En odödlig bok som är en självbiografi över Frank McCourts tid som ung i depressionens Limerick, på Irland. Nu låter väl även det här ganska deprimerande men jag antar att det är det som är riktigt stor författarkonst; att kunna skriva om något sorgligt med humor – och få det att vara sorgligt men riktigt jävla roligt samtidigt. Genom hela boken så finns dels känslan i bakgrunden ["tack alla övernaturliga krafter för att jag föddes när jag gjorde och inte då"] och dels även den där maniska viljan att hela tiden läsa mer. Nu finns det inte mer än knappa 400 sidor, men jävlar i havet vad bra de sidorna är!“Hundra år av ensamhet“, Gabriel Garcia Marquez
För det första – det här är ingen bok för dunungar direkt så se till att ni har ett sommarlov på er, mycket sangria och en hel del hängmattehäng – tänk er bara det här släktträdet över bokens huvudfigurer! Med det sagt så vill jag ändå beordra er att läsa boken! Marquez sätt att beskriva det övernaturliga som något helt vardagligt – och tvärtom! – sätter det mesta man tycker sig veta, känna och tro på sin spets och har man väl kommit in i den så är det svårt att sluta. Spökskepp, sju generationers framfart genom Colombia och Spaniens bäst säljande bok någonsin, efter Don Quixote – I give you: Hundra år av ensamhet!Bubblare
“Rights of Desire“, André Brink
För att slå an en sträng på min moraliska lyriklyra [eh, har jag en sån?] så vill jag bara säga att det här är en bok som är svår att läsa – den utspelas i Sydafrika precis efter att Apartheid avskaffats och förutom de rent etiskt tveeggade aspekterna av det så handlar den dessutom om omöjlig kärlek, våld och en värld i ständig förändring – men detta till trots [för nu har jag fått den att framstå som en fullständigt genialisk tungviktare till bok som man tycker att man kanske borde ha läst men aldrig kommer att läsa]; läs den! Och försök att sen komma tillbaka till mig och säga att ni inte blev berörda.“Foucaults Pendel“, Umberto Eco
Vid det här laget har nog åtminstone 86,2% av jordens litterata befolkning läst “DaVinci-koden“, skriven av den finare konsumtionslitteraturens okrönte gondoljär Dan Brown. Så även jag. Och den var ju trevlig… Tills jag läste “Foucaults pendel” [även kallad för "DaVinci-koden för tänkande människor"]! Satan i gatan vilken bok! Men lova mig en sak – ge aldrig upp förrän du har läst minst 100 sidor! För min egen del är Umberto Ecos liv en dröm, han har ett bibliotek med mer än 40 000 böcker, delar sin tid mellan Milano och Toscana och är professor i semiotik. Ja ja, kanske inte så många ord om boken men jag säger bara korsriddare, slutna ordnar och orubbat kvalitetsraffel.
Och sen, för att vi inte ska förgås av litterär överdos så går vi raskt över till dagens sköning: Michelangelo Buonarotti. På lördag skulle han ha fyllt 535 år och han är väl i all ärlighet egentligen mest känd för att ha målat taket i Sixtinska Kapellet [men vilket tak sen!] men jag själv imponeras nog mest av den sköning han var när han fick frågan om hur han kunde få sina skulpturer att bli så vackra: “Jag såg helt enkelt ängeln i marmorn och karvade bort resten.” Tänk om det ändå fick vara så enkelt… Dessutom tycker jag att ni, redan nu, ska uppmärksamma att min alldeles egen lilla lycko-Michelangela [i det att hon målar ett sinnligt Sixtinska kapellet där färgerna är olika nyanser av kärlek och orgelcrescendot är ersatt med Prince gamla slagdänga "The Most Beautiful Girl in the World"] Lady fyller år på lördag, wohooo!
Dagens roligaste:
En kvinna kliver på en buss med sin baby i famnen.
- Åh fy helvete, det måste vara det fulaste barn jag någonsin sett!, säger föraren.
Kvinnan blir först alldeles ställd och därefter rosenrasande – hon kokar nästan över när hon sätter sig längst bak i bussen. När mannen bredvid tittar undrande på henne tycker hon att hon måste förklara sig:
- Föraren förolämpade mig!, säger hon förnärmat.
Mannen säger bestämt:
- Gå fram och säg att du ska anmäla honom! Jag kan hålla i apan sålänge.
Dagens fundering:
Skulle världen fungera utan politik? Eller skulle allt mynna ut i ett politiskt system ändå bara det att vi inte kallade det för “politik“? Jag antar att allt egentligen handlar om exakt vad politik är. Rent etymologiskt betyder det väl något i stil med “statskonst“, vilket är ganska intetsägande… Själv känner jag mig ibland som en riktig flumdrönare som dels inte riktigt har koll på vad politik ä r och dels inte heller har någon fast ståndpunkt. Å andra sidan kanske det är just det som definierar politik – individens rätt att bestämma, eller avstå från att bestämma sig. Jag tror hur som helst att samhället skulle fungera om än med stora svårigheter – det är nog inte för intet som vi använder oss av politiker i så gott som alla [mer eller mindre] civiliserade länder.
Det andra trädet jag berättade om. Nu har jag i och för sig ingenting att jämföra det med för att det ska framstå som så brutalt stort som det verkligen är – men ni som verkligen vill se; ni är välkomna ner hit anytime!
Nu är ju jag i och för sig ingen drömtydare av rang, alls, så jag är nog inte heller någon större auktoritet vad det gäller att uttala mig om vad folk drömmer om – men ni tjejer som läser; hur många gånger har ni någonsin drömt om att ni har målat hela staden röd, iklädd piratbyxor och BH [för jag gissar på noll]? Jag bara undrar…
Som avslutningsord ikväll ger jag er dagens lögn: Jag uppvaktar kvinnor med mitt sensuella och gudalika trombonspel.
Er mussla,
Kam
8 kommentarer »
Comments
Om:
-
snart i den gyllene medelåldern så är jag återigen ovanlig. jag är medicinteknisk ingenjör, jobbar i afrika och har rest runt jorden i jakt på kunskap jag inte hade, trots åtta år på universitet. kommer att uppfinna storslagna ting som den logaritmiska klockan, ett språk utan interjektioner och drickfärdig alvedon. tar examen i kärlek och gifter mig med min lady i höst.
indiansommar
@sanskrit.se
Vår kära M1, drömmare och anarkist!
Hope u r doing good and that the power is back so u can drink ur cold beer!
Pålle och Titti — Wed 3 March, 2010 #
Läcker bild på storebror träd. Får svänga förbi och titta på det live någon gång.
Kalle — Thu 4 March, 2010 #
Pålle och Titti:
Strömmen är tillbaka, ölen är kall och den lille anarkisten i mig tänker vara soffliggare i höst [dock med rätta i och med att jag inte ens bor i Sverige vid det laget]! Hoppas allt är supernice med er och att även ni har ström, kall öl och en liten anarkist inom er! :) Miss you guys!
Kalle:
Yes box! När du svänger förbi lovar jag att visa träd, bjuda på Star och skjutsa dig vart du än ska så du slipper Laba-laba-laba-laba-laba!! :)
admin — Thu 4 March, 2010 #
Allt låter toppen, utom skjuts – jag vill ju åka Laba-laba-laba-laba! Eller, varvet motsols, mot Nkruma Circle – Circa-circa-circa-circa!
Kalle — Thu 4 March, 2010 #
Okej Kalle, jag är med! Vi åker tro tro, dricker Star, träd-spot:ar och blir solbrända [i lagom utsträckning - jag har pigment som en albino]!
admin — Thu 4 March, 2010 #
Ja, Wally Lamb är riktigt, riktigt bra!
Jag måste säga att jag tycker “Fear and Loathing” av Hunter S kommer rätt högt på en lista över tokbra böcker.
Björn W — Fri 5 March, 2010 #
Michal Bulgakovs “Mästaren och Margarita” är kanske världens bästa bok. Undrar om inte Douglas Adams läste den innan han skrev “Liftarens guide till galaxen”? Lite samma surrealism i alla fall. Under avdelningen “Något mer lättsamt” kan jag varmt rekommendera t.ex. “Doppler” eller “Gör vad du vill” av Erlend Loe eller kanske “Kollektivt självmord” av Arto Paasilinna. Hmmm, undrar vad det säger om mig att två av böckerna jag rekommenderar som “lättsamma” handlar om självmord? Kanske är inte “Gör vad du vill” så lättsam, men inte så tung att ta sig igenom som Bulgakovs mästerverk i alla fall.
bjowi — Mon 8 March, 2010 #
Björn W:
Okej, jag håller helt med – Hunter S är helt klart en bubblare och i det avseendet får jag passa på att tacka för att du öppnade mina ögon för Beat-generationen!
bjowi:
Mästaren och Margarita säger du, jag ska definitivt lägga det på minnet – ibland behöver man en tegelsten som ger en tillfredställelse [rent sinnlig sådan då] även efter att man lagt ifrån sig den på nattygsbordet. Och gällande Erlend Loe och Arto Paasilinna så har jag dessvärre läst allt som står att finna av de båda – i synnerhet herr Paasilinna har en humor som tilltalar mig på det bästa av sätt; han får mig att skratta högt! :)
admin — Mon 8 March, 2010 #