In all honesty…

Mon March 8, 2010, 16:06

(“There are two types of actors: Those who say they want to be famous and those who are liars.” – Kevin Bacon. Oh, by the way – today we say happy birthday to the former U.S. Senator Simon Cameron, if he would have been alive he’d turn 211 years. Hooraay! And speaking of politicians; he once said that “An honest politician is one who, when he is bought, will stay bought.” I think that the irony in a politician using the word “honest” when talking about fellow politicians is quite obvious. But then again, who am I to judge?)

Ibland finns det såna där tillfällen som är, på ett eller annat sätt, livsavgörande. Ni vet, som att man hinner med en tunnelbana tidigare än vanligt och träffar på så sätt sin blivande fru, eller att man missar bussen och undviker därmed en svår trafikolycka… ja, ni vet. [Min egen historia till hur jag träffade min blivande fru är inte riktigt lika cineastiskt fulländad men har ändå att göra med en ljuvlig kväll på alla barers bar (Judit & Bertil), ögonblicklig attraktion kombinerad med ett akut behov av att få till ett bestående första intryck (jag) och de numera bevingade orden "skulle du kunna backa lite, jag försöker prata med en vän?" (Lady till mig). Och om inte annat så får den kvällen ses som ett bevis på min fästmös ljuvliga tålamod, slående skönhet och eminenta förmåga att se genom fingrarna när det gäller första intrycket snarare än något annat.]

Hur som helst, ett sånt ögonblick måste ju vara den där dagen [26:e september 1983] då överstelöjtnant Stanislav Yevgrafovich Petrov sa att “Nej, vet ni vad kamratski? Jag tror att vårt missilvarningssystemski har fått sig en vodka för mycket – det är nog ett falskt alarmski.” snarare än att följa den sovjetiska doktrinen och därmed beordra om att bomba bort USA och resten av västvärlden tillbaka till stenåldern. Till saken hör i och för sig också att det verkligen v a r falskt alarm. Lite talande för hur det politiska klimatet i den gamla röda jätten var på den tiden är väl det faktum att den gode herr Petrov aldrig fick något erkännande för sitt tilltag – i de överordnades ögon hade han snarast avslöjat en brist i systemet och inte räddat världen från kärnvapenkrig. Å andra sidan – han straffades inte heller… Ja ja. 26:e september 1983, glöm inte det!

Dagens fundering:
Tror ni att man skulle känna igen sig själv om man fick träffa en 30 år äldre version av sig? Omvänt är det väl ingen tvekan – som gammal har man nog ganska lätt att peka ut sig själv som ung [det är ju bara att peka på den snyggaste helt enkelt] men att gissa hur man ser ut som gammal… Det är nog klurigt, tror jag. Eller så är det så enkelt att den omvända varianten gäller här med; peka på den snyggaste 62-åringen och det är jag!

Förresten så var det en stor dag i lördags – Lady fyllde år [grattis grattis grattis hurra!] och dessutom har Ghana den goda smaken att på samma dag fira sin självständighet från det brittiska imperiet! Själv valde jag att fira i stillhet snarare än att göra gatorna inne i stan osäkra; jag och Göran tog helt enkelt vår tillflykt till den lokala kinasyltan för att låta Nicholas få en kväll ledig. Och säga vad man vill om de här gentlemännen som mest av allt påminner om arbets-terminators men de har en del att lära vad det gäller att slappna av, njuta och leva i nuet. Å andra sidan kanske det är det som är deras styrka – att de själva väljer när de vill slappna av, och hela projektet här nere i Ghana är jobb. Oavsett om klockan är åtta på kvällen och det skulle sitta fint som en kniv i länsman med en öl på Monsoons terass nere i Osu… så är det jobb. Och då är man fokuserad. Som sagt, arbets-terminators. Själv behöver jag få koppla bort jobbet, oavsett om jag befinner mig strandsatt på hotellet-som-Gud-glömde-vad-det-gäller-placering-i-förhållande-till-stadskärnan i Peking eller om det är på Nairobis flygplats tillsammans med 2000 andra resenärer som alla tycker att det är ett fantastiskt påhitt att inte ha några stolar [för då kan man ju inte gömma bomber under desamma]. Men så är ju inte jag heller någon arbets-terminator. Än.


Och så var det ju det här med efterredigering av bilder… den här bilden är jag inte riktigt säker på varför jag tog – möjligen att jag har tagit till mig den gamla fotograf-dängan att av tusen bilder knäppta har du en som är bra, men jag vet inte. Hur som helst – jag kom tillbaka, började tralla runt med olika lager, effekter och färgbalanser… och så vips!


…så har vi hamnat nånstans i landet för länge sedan, med en lite WWII-känsla över det hela – och för att förstärka det hela har en liten desert-storm-trooper krupit fram för att spana på fotografen. Alltså, egentligen – om man kan göra sånt här när man är så totalt okunnig inom området som undertecknad, då är jag baske mig en smula orolig för vad proffsen kan göra…


Förresten så hade vi finbesök förra veckan – mr Uwe, tvåmetersmannen från Siemens, var ute på vift från Tyskland och kom förbi vårt kontor för att föra lite diskussioner. Vi pratade basket [det var jag, Göran och Uwe och Göran var kortast med sina 190 centimeter och Uwe trumfade även mig med sina 205 dito], sjukhusprojekt och småbilar [Uwe har en Smartcar och Göran har en Toyota iQ] innan vi tog vår tillflykt till byggsiten. Efter det var det dags för en hummerfiesta [därav bilden] på Captain Hooks! Vi började med varsin hummercocktail varefter Göran och Uwe tog Lobster au Gratin medan jag själv smällde till på straight-edge-klassikern nykokt hummer! Vansinnigt gott och olagligt prisvärt; tre humrar med tillbehör rockar loss på strax över hundralappen! Hur som helst, hummermiddagen för tre välväxta karlar inklusive dryck, kaffe och avec gick på hutlösa 650 kronor tutti di tutti. Åh ljuva Ghana!


Min kompis ödlan del IV. [Del I, II och III.]


Hur var det nu, gulgrön sladd var jord…?


Jag har så smått insett det att det kan verka förmätet av mig att sitta och skryta om hur bra jag har det här nere – medan ni där hemma fryser pliktskyldigt och förgäves väntar på att våren ska komma på riktigt – så jag bestämde mig för att göra något åt saken! Igår, när jag var nere på stranden för det traditionsenliga S.O.P.-söndagsstrandhänget så tog jag med mig tidningen “Åka Skidor“, för att få en känsla av vinter och snö liksom. Så nu vet jag hur ni har det… eh, typ.


Förresten så är det en lustig sak med människorna här nere och strand. Stranden här i stan heter Labadi Beach och är ungefär… tja, lite över milen lång. Och människorna badar på en sträcka som är, ja, typ 200 meter bred. Så här är en bild tagen åt ena hållet…


…följt av en bild tagen åt andra hållet. Helt skumt. Jag har fått förklaringen att de flesta inte kan simma och att de därmed helst badar i grupp, men jag menar – 200 meter av 11 kilometer!! Kom igen…?

Jag tycker att det var lite skralt med förslag på böcker – i skrivande stund har det trillat in “Fear and Loathing in Las Vegas” av och med Hunter S. Thompson [tipsat av Björn W] och Michal Bulgakovs “Mästaren och Margarita” [av den andra Björn W, bjowi] varav jag har läst den förra och känner nån slags skräckblandad förtjusning inför den senare. Så kom igen – fler tips! Bara en bok… okej?

Er blå,

Val

PS. När Nebraska Cornhuskers från University of Nebraska spelar amerikansk fotboll på sin hemmaarena så blir stadion den tredje största staden i hela Nebraska. Ungefär som att Söderstadion skulle ta 120 000 åskådare och trumfa både Uppsala och Södertälje när Bajen spelar hemmamatch. Som om. DS.

7 kommentarer »

  1. Jag rekommenderar starkt Fall on your knees av Ann-Marie MacDonald. Jag har läst den fyra gånger och den griper tag i mig med ett järngrepp som får mig att förlora tid och rum varje gång. Läs den! Tyckte även om I know this much is true av Wally Lamb även om det var hundra år sedan jag läste den (note to self: leta fram ur garderoben och läs igen). Angelas Ashes var också grymt bra men jag lyckades aldrig ta mig genom Hundra år av Ensamhet…jag kanske får försöka igen?!

    Thérèse — Mon 8 March, 2010 #

  2. Åh! Mycket uppskattat! Ska se om jag kanske rentav kan hitta den boken här nere i Accra, det har visat sig att just ordet “välsorterad” när det gäller bokhandlar gäller i största möjliga utsträckning den religiösa litteraturen snarare än allmänt. :) Men jag ska läsa den, var så säker!

    Och försök igen med “Hundra år av ensamhet“, men den kräver tid [och möjligen även rödvin i svåra stunder]! :)

    admin — Mon 8 March, 2010 #

  3. Nu har det varit fantastiskt väder i tre dagar, så nu är iallafall inte jag så deppig längre!
    Fast marken är inte helt barnvagnsvänlig än, men snart så….

    Erika — Mon 8 March, 2010 #

  4. oj, jag har läst såna mängder med böcker att jag inte kan välja ut de tre bästa…men jag kan välja ut tre som jag just nu kommer på att jag tycker är väldigt bra.
    * Watership down – Richard Adams (det här skulle kunna vara den bästa, när någon ber mig tipsa om en bok brukar jag alltid säga den)
    * Adventures of a no name actor – Marco Perella
    * Ers Majestäts olycklige Kurt – Lena Ebervall och Per Samuelsson

    kan säkert komma på fler om det är så, men nu var det ju tre det bads om :)

    tiggerrr — Tue 9 March, 2010 #

  5. Erika:
    Så hon kan inte gå än? ;) Nej, jag förstår att det är så där lockande att ge sig ut och ta en batalj med snömodden med barnvagn – men tänk på vilken fin vår ni kommer ha tillsammans! Hur länge är du mammaledig?

    tiggerrr:
    Tackar tackar! Ingen av dem hade jag hört talas om men jag måste säga att jag är mycket nyfiken på alla tre – här ska köpas böcker! [För övrigt har jag också läst mängder med böcker men att välja ut topp tre var inte alltför svårt.] Förresten – blogga oftare! :)

    admin — Wed 10 March, 2010 #

  6. Jag börjar jobba igen 31 maj, så jag har lite tid kvar iallafall!
    Jag tänker positivt med barnvagnen, tänkt vad sjukt vältränad jag blir när jag släpar omkring på vagnen i snömodden under mina långpromenader!

    Erika — Wed 10 March, 2010 #

  7. bra! låt dig inte avskräckas av att Watership down handlar om kaniner…det är inte en barnbok och den är bra. faktiskt :)

    och ja, jag ska försöka blogga oftare. och längre. jag har legat av mig lite igen.

    tiggerrr — Thu 11 March, 2010 #

Comments