Läs mina tankar…
Thu February 14, 2008, 0:30(Dagens person är Jimmy Hoffa. En gÃ¥ng i tiden hyllad fackpamp i the U.S. of A. men numera nÃ¥gon som det gÃ¥r rykten om att han är begravd inne pÃ¥ en football-stadion… Han skulle i alla fall ha fyllt nittiofem i Ã¥r om det inte hade varit för det där berömda om:et. Och apropÃ¥ att vara självgod [nästa stycke] sÃ¥ sa han en gÃ¥ng: “I may have my faults, but being wrong isn’t one of them.” Iskallt.)
Jag antar att det inte är sÃ¥ mÃ¥nga av er som läst som har en affektion för Vicky Leandros som jag… men det gör inget. PÃ¥ nÃ¥got sätt tror jag ändÃ¥ att ni förstÃ¥r hur jag känner och även om sÃ¥ nu inte är fallet sÃ¥ litar jag pÃ¥ min egen storhet för att jag ska vara övertygad om att ni kommer tillbaka, och läser. :) [“En plats för egen inbördes beundran […]”, som jag uttryckte det nÃ¥gon gÃ¥ng att min blog är. Eller som det heter; “det är svÃ¥rt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst”. Ã… andra sidan, eget beröm luktar illa…]
Utsikt från jobbet. Ibland är det fint att vara jag.
Och himlen därtill, har ni varit där? Jag var där idag, i det allra finaste av sällskap för övrigt – miss E, och man befinner sig verkligen i himlen. Min dödspolare Björn skrev sÃ¥ här om baren: “Det finns bara en sak att säga: med krogen Och himlen därtill har Stockholm äntligen fÃ¥tt en skybar värd namnet. Med sÃ¥dan utsikt smakar allt ännu lite bättre.” Nu var det i och för sig sÃ¥ att jag & Hon inte Ã¥t, det blev snarare en Baileys-coffee och en Mojito, men det är pÃ¥ gränsen till tragik hur vackert det kan bli bara för att man ser allt frÃ¥n himlen, man vill liksom bo där. Satan i gatan vilken utsikt – Ã¥t alla väderstreck. Ã… t a l l a v ä d e r s t r e c k . SÃ¥ här kommer dagens order: GÃ¥ dit! Gör det, gör det!
Dagens fundering:
Finns tid egentligen…? Jag menar, att det är en ny dag imorgon och att igÃ¥r var igÃ¥r är en sak, men vad ä r tid? Jag kommer liksom inte överens med mig själv om vad tid är för nÃ¥got och mycket av den här funderingen hänger väl egentligen ihop med den jag hade förut angÃ¥ende definitionen av en sekund. Tid är jävlarimig abstrakt sÃ¥ in i bängen. Allt. Är. Ett. Enda. Nu. Nu. Nu. SÃ¥ tycker jag.
Zinkensdamm. [Vadå abstrakt?]
Imorgon förresten, en bra dag helt enkelt. Jag mÃ¥ste i och för sig vara knasigt tidigt pÃ¥ jobbet [innan Ã¥tta] men klockan nio blir det snittar och champagne nere pÃ¥ den “nya” akutmottagningen [bara en sÃ¥n grej liksom]. Sen lunch ute i det galet vÃ¥riga vädret, en sväng ut pÃ¥ kundbesök och sen är det liksom helt plötsligt kväll… mot fredag. Fredag. Smaka pÃ¥ ordet… efter det kommer lördag. Sweet sweet lördag. Helg. Som sagt, en bra dag imorgon.
Nattens låt:
The Killers – “Read my mind”
Er eldfluga,
Zanzibar
Magic magic magic…
Tue February 12, 2008, 23:38(Dagens citat är egentligen tvÃ¥, ett som bara är sÃ¥där galet genialiskt roligt och ett som är… ja, lite kolonialistiskt tragiskt och ack sÃ¥ oromantiskt… Vi börjar med Joe Garagiola – han fyller 82 Ã¥r idag och är gammal baseballspelare frÃ¥n USA. Han sa en gÃ¥ng att “I know a baseball star who wouldn’t report the theft of his wife’s credit cards because the thief spends less than she does.” Oslagbart. :) Sen har vi den gamle brittiske stöten George Meredith som antagligen var grymt ful och led total brist pÃ¥ allt vad romantik hette – han myntade uttrycket “Kissing don’t last: Cookery do!” AlltsÃ¥, tänk att leva utan kyssar… nej. Nein. Ikke. Non. No. Fler kyssar till folket!)
Idag när jag var pÃ¥ väg hem gick jag förbi en reklamskylt, eller ja, tvÃ¥ egentligen. Den ena var reklam för tidningen Plaza [som har ledorden mode, design och inredning] och den andra var Plaza Kvinna [som i sin tur följer mallen exakt för hur en chic-lit-tidning ska vara uppbyggd]… som den genomsnittlige ganske ometrosexuelle man jag är kunde jag inte riktigt särskilja de bÃ¥da Ã¥t – i synnerhet inte när den ena hade en stor bild pÃ¥ nÃ¥n programledare i ropet pÃ¥ framsidan och den andra en sann supermodell à la pinnsmal&uttryckslös. SÃ¥ egentligen hade jag tänkt att det här stycket skulle handla om hur lite Plaza Magazine verkar ha förstÃ¥tt – men sÃ¥ läser jag pÃ¥ hemsidan att Plaza Magazine är “[…] en tidning om mode, design och inredning för bÃ¥de män och kvinnor.” Ser man pÃ¥! Jag är verkligen omodernt ometrosexuell. Suck. Hjälp mig! Hjälp mig rycka upp min förtappade själ! Hjälp…
Dagens fundering:
Har ni nÃ¥gonsin önskat att ni skulle fÃ¥ uppleva en musikvideo, fast helt oregisserat, spontant och totalt ut ur det blÃ¥? Liksom, tänk er att ni sitter pÃ¥ tunnelbanan, Ã¥ker precis över frÃ¥n Slussen till Gamla Stan och ur hörlurarna strilar Vicky Leandros gamla “Après toi”… och sÃ¥ helt plötsligt, som pÃ¥ ett givet tecken, reser sig dina medresenärer upp; nÃ¥n har en gitarr, en annan en mandolin och ytterligare nÃ¥n annan spelar helt plötsligt trummor… Och sÃ¥ stor hon där, en fysisk avbild av Vicky och bara sjunger sÃ¥där franskt som du trodde att bara hon kan göra. Men du upplever det nu, här i Stockholm, i din tunnelbanevagn. En lÃ¥t. Sen gÃ¥r alla av Ã¥t varsitt hÃ¥ll och du tror inte längre pÃ¥ att det har hänt… Det önskar jag. Ungefär varje gÃ¥ng jag hör den lÃ¥ten. Eller säg en lÃ¥t som “Every Little Thing She Does is Magic” med The Police… magic. Magic var ordet, sa Bull.
NÃ¥väl, i övrigt är det intet nytt här pÃ¥ västfronten. Jag har haft jullov [mÃ¥nga klämdagar blir det] och spenderat nyÃ¥r mitt ute i ingenstans. Och det ska ni veta – det finns nog inget ställe där man har det lika bra som när man är just ingenstans. Inga krav, inga mÃ¥sten, inga borden och inte ens nÃ¥gra kansken. Det är bara ett enda stort vara med kilometer till närmaste granne, storslaget, för att inte säga sanslöst, vacker natur och rakt igenom barockt god mat! PÃ¥ nyÃ¥rsafton stod jag och min trogne vapendragare Martin för middagen och vi svängde ihop gubbröra i tunnbröd till förrätt, filodegsinbakad fläskfilé med kronärtskocksbottnar och pesto, potatisgratäng à la det här kan ju aldrig vara nyttigt och portvinssÃ¥s till huvudrätt och desserten var nÃ¥got sÃ¥ genialiskt enkelt som toscapäron. Sweet as candy! Och potatisgratängen förresten, jordens enklaste recept – norra hemisfärens godaste resultat: Skivad potatis, blanda grädde och vitt vin med mängder med Västerbottenost. Grädda i ugn. Njut!
Sist men inte minst, som ett experiment tänkte jag lägga upp bilder jag själv tagit med min eminenta mobilkamera. Bara för att jag är så himla modern liksom.
Okej, hörs imorgon, ses imorgon eller läses imorgon… this is major tom to ground control, signing off…
Er bandriljär,
Ferdinand