Drömmarnas galeas…
Sat November 25, 2006, 15:45(Om två månader ska jag få min första riktiga lön. Har jag bestämt. Ungefär 23 500 brutto. Sen ska jag gå ut med min vän Björn, vi ska dricka champagne på Södra Teaterbaren och bli sentimentala över de svunna tiderna. Dagen efter ska jag banna mig själv och lova att jag aldrig ska göra av med så mycket pengar för att bara timmar senare gå ut och shoppa upp alla de tusen jag tänkt att spara. Det ska jag göra.)
Jag vet inte jag. Ibland känns det som att jag är del av ett förhÃ¥llande som kan betecknas som “rock’n’roll” – det är väldigt mycket känslor som gÃ¥r upp och ner. Själv är jag mer av filbunke-stilen som gÃ¥ng efter annan befinner mig pÃ¥ ett ganska jämnt stadie… vilket gör det hela lite jobbigt. Sen vet jag väl inte om det finns nÃ¥gon lösning pÃ¥ det hela men ibland handlar det väl inte alltid om att lösa problemen utan istället att erkänna att man har problem. SÃ¥ man fÃ¥r se… jag saknar henne. Flickan. Det gör jag. SÃ¥ det gör ont ibland.
NÃ¥väl, ikväll är det dags för annat – iväg till Mikey-Boy och inmundiga sÃ¥väl god mat som spiritusdrycker. Enda plumpen i protokollet torde vara att yours truly ska befinna sig pÃ¥ jobbet klockan nio imorgonbitti. Men, som man säger, man lever bara en dag [eller hur var det nu?]. Klart är i alla fall att jag som vanligt kommer vara pinsamt stilig i mina Replay-jeans, min alldeles röda tröja och över det min stickade Energietröja. Ã…h, det är det jobbigaste med att vara jag – att man mÃ¥ste slÃ¥ss för att bli av med alla beundrare. :)
Dagens fundering:
Varför är människor olika? Egentligen finns det ju, om man tänker sig det här holistiska perspektivet där vi är en pyttepluttplanet av en atoms storlek ute i universum som i sÃ¥ fall motsvarar typ… universum, ingen mening med oss människor. Vi fyller liksom ingen funktion. SÃ¥ egentligen är väl den rättmätiga frÃ¥gan varför vi finns, men det har jag accepterat [och är faktiskt lite tacksam för] – däremot, varför är vi inte likadana för? Allt hade varit sÃ¥ mycket enklare dÃ¥. Fast i och för sig, allt hade varit mycket mer meningslöst dÃ¥, det man inte behöver kämpa för är ju inte värt lika mycket som det man gÃ¥r genom eld för att fÃ¥… sÃ¥ ja. Det är bra att vi är olika. Jag önskar bara att jag kunde finna nÃ¥gon som var olik mig pÃ¥ ett sätt som tilltalar mig. Mycket. Oh well.
Och för att ni ska fÃ¥ klart för er; Jimmy Cliff och hans “Reggae Night” i högtalarna, armanis black code som doft och det är lördag. Läser ni det här ikväll sÃ¥ bege er till Judith & Bertil vid Hornstull och bjud mig pÃ¥ Champagne sÃ¥ lovar jag er evig trohet. Tjing tjing!
Förresten är det följande fem stadier jag, antagligen [dessvärre] kommer passer ikväll:
#1 – Smart
Det här är när jag plötsligt blir en expert pÃ¥ varje ämne. Jag kan allt och jag har ett omättligt behov av att dela med mig av mina kunskaper till alla som vill lyssna. I det här stadiet har jag ocksÃ¥ alltid rätt, och givetvis är personen jag pratar med väldigt bestämd. SÃ¥ jag spenderar timmar med att försöka övertyga nÃ¥gon att jag är smart. Vilket givetvis blir intressant när bÃ¥da är “smarta”…
#2 – Snygg
Här blir jag övertygad om att jag är den snyggaste personen i hela rummet och att alla tittar på mig. Jag börjar vinka till främlingar och bjuda upp dem eftersom de har beundrat mig hela kvällen. Jag står i centrum och alla ögon riktas mot mig eftersom jag är snyggast av alla på hela jorden. Och eftersom jag fortfarande är smart så kan jag dessutom prata om vad som helst med personen som tycker att jag är snygg.
#3 – Rik
Här blir jag helt plötsligt rikast i världen. Jag kan köpa drinkar till alla i hela baren och betala för det eftersom jag helt klart har en värdetransportbil full med pengar parkerad bakom baren. Jag kan också slå vad i det här stadiet. Givetvis kan jag ju fortfarande allt så jag kan ju vinna alla vad. Och jag behöver inte bry mig om hur mycket pengar jag slår vad om eftersom jag har alla pengar i hela världen. Jag börjar också köpa drinkar till folket i baren som beundrar mig eftersom jag är smartast, snyggast och rikast på hela jorden.
#4 РOd̦dlig
Jag kan mucka bråk med folk jag har slagit vad med eftersom de ändå inte kan skada mig. I det här stadiet kan jag även gå fram till pojkvännen vars flickvän har beundrat mig hela kvällen och utmana honom till en fight om kvinnans gunst. Eller pengar. Jag behöver inte oroa mig eftersom jag kan allt, har alla pengar som kan behövas till det här vadet och dessutom kan jag ta det slagsmål som eventuellt hägrar om det blir så.
#5 – Osynlig
Det här är det sista stadiet i min fylla. I det här läget kan jag göra precis allt eftersom ingen kan se mig. Jag kan ställa mig och dansa på ett bord, jag kan strippa för att imponera på folket som har beundrat mig hela kvällen eftersom resten av folket i rummet ändå inte kan se mig. Jag är även osynlig för personen jag bråkat med tidigare under kvällen. Jag kan gå på gatorna och sjunga för full hals (eftersom jag är smart och har absolut gehör) och ingen kommer bry sig eftersom de ändå inte kan se mig. Alla sociala hämningar är borta. Jag kan göra vad som helst. Ingen kommer någonsin att veta.
Ja. Förhoppningsvis hinner jag bara till stadie två innan det är dags för sängen. Wish me luck!
Er multiplikation,
Bobob
jag kan ju bara prata för mig själv, men ja, jag är kvar:) reloadar troget åtminstone en gång om dagen. skönt att du är tillbaka!
Tiggerrr — Sun 26 November, 2006 #
__________
Ã…h, härlig överaskning att du är tillbaka! Och självklart är jag kvar! :-) Dock lite besviken att du inte hörde av dig när du skulle till Judith och Bertil’s…men vi fÃ¥r väl ta och styra upp nÃ¥t annat, SNART!
Malin — Tue 2 January, 2007 #
__________