Ibland ja, ibland nej…
Fri November 9, 2007, 14:36(“TvÃ¥ svärmödrar.” -Lord Russell av Killowen, sagt om vad maxstraffet för bigami borde vara. Ha ha!)
En del av er kommer säkert ihÃ¥g att jag haft en fundering om att det kanske skulle kunna rymmas tvÃ¥ själar i samma kropp, alltsÃ¥ att det finns tvÃ¥ hjärnor i huvudet, där bÃ¥da de är kopplade till människans fem sinnen men bara den ena hjärnan har förmÃ¥ga att styra musklerna… [Ja, ni kan läsa den här nedanför – jag skrev det sommaren 2000.] DÃ¥ är det ju sÃ¥ att oavsett vad ni känner sÃ¥ anser jag att själen sitter i medvetandet – som i sin tur sitter i hjärnan. SÃ¥ledes har vi ett fall av tvÃ¥ själar i samma kropp… och det kan ju bli en rasande olycklig situation om den själen som inte kan göra sig pÃ¥mind blir kär i nÃ¥gon som den “talande” själen inte stÃ¥r ut med… Ja, ni förstÃ¥r. I alla fall, den funderingen har jag luftat lite dÃ¥ och dÃ¥ sÃ¥ döm om min förvÃ¥ning när jag läste om just den här situationen – fast tvärtom…! Lakshmi föddes med fyra armar och fyra ben – tvÃ¥ av vardera hörde till hennes siamesiska tvilling, som aldrig utvecklats. DÃ¥ borde ju det omvända kunna ske ocksÃ¥ – att de siamesiska tvillingarna är siamesiska till den milda grad att hjärnorna samsas i samma huvud. Oh well… Hur som helst. Lakshmis operation gick vägen och hon har nu “bara” tvÃ¥ armar och tvÃ¥ ben.
För övrigt ska det tilläggas att ordet “siamesisk” egentligen borde skrivas “siamsk”, om man nu ska följa Svenska Akademiens preüssiska ordnung. Men det ska vi ju inte. För dÃ¥ skulle vi vara tvungna att skriva “omständlig” och “just” istället för omständig och schysst. [För övrigt ska det sägas att schysst är genomfel – man kan faktiskt “fÃ¥” skriva schyst enligt SAOL men jag tycker att det är fröjdigare för ögat med tvÃ¥ ‘s’ i slutet.]
Tänk om jag har tvÃ¥ hjärnor i mitt huvud. BÃ¥da tvÃ¥ är kopplade till mina ögon och öron men bara den ena är kopplad till resten av mitt nervsystem… det mÃ¥ste ju betyda att den andra hjärnan kan tänka, se allt som jag ser och höra allt som jag hör men den kan inte göra sig pÃ¥mind pÃ¥ nÃ¥got sätt… ingen vet om att den finns. Trots allt sÃ¥ mÃ¥ste det ju vara som att det finns en person till i mig för en människa är nog i grund och botten en stor hög med kolbaserade föreningar, förutom tankarna, för de kan väl knappast karakteriseras som nÃ¥got konkret och verkligt utan snarare nÃ¥got tämligen abstrakt. I och för sig kan jag inte säga nÃ¥got om detta rent vetenskapligt, jag menar i min egen okunnighet kanske det visar sig att tankar är nÃ¥gon slags substans som rör sig i blodomloppet i hjärnan och att en tanke i allra högsta grad är konkret. Tills detta mÃ¥ vara bevisat sÃ¥ hÃ¥ller jag dock fast vid min egen teori. Ã…ter till ämnet; stackars den själen som kanske är fast i mitt huvud, han eller hon mÃ¥ste ju tycka att sÃ¥ mycket av det jag gör och ställer till med är fel men ändÃ¥ kan den själen inte göra nÃ¥got som helst för att ändra pÃ¥ mitt beteende. Men en sak som jag just kom pÃ¥, vad som värre är, tänk om den själen som (mot all förmodan givetvis) huserar i mitt huvud, är min själsfrände, nÃ¥gon jag verkligen kan förlika mig med… och jag kommer aldrig att fÃ¥ träffa eller lära känna den… själen… (det lÃ¥ter sÃ¥ fel att skriva hjärnan och det är ju inte heller nÃ¥gon person eller människa… för trots min teori om kolbaserade föreningar sÃ¥ ingÃ¥r det väl nästan lite smÃ¥tt i defenitionen för en person respektive människa att kroppen finns med…) Tänk dessutom alla känslor som den här själen skulle kunna hysa för nÃ¥gon som jag inte har en aning om, eller ens bryr mig om… jag kanske gÃ¥r och gör en själ alldeles olycklig… usch… nej, jag fÃ¥r helt enkelt hoppas pÃ¥ att jag är en till mÃ¥ngt och mycket vanlig människa sÃ¥ att jag pÃ¥ sÃ¥ sätt slipper oroa mig för att ha en till hjärna i huvudet.
Dagens fundering:
Är världen uppbyggd av matematik? AlltsÃ¥, kan man räkna ut allt som sker i världen, inklusive oss människor, vÃ¥ra känslor och handlingar…? Eller är det att överskatta betydelsen av matematik? När jag läste matte ville jag gärna att man skulle kunna göra allt med siffror och formler, det vore enkelt, vackert och nästan lite poetiskt… men nu vet jag inte längre. Jag känner bara att jag inte vill att nÃ¥gon ska kunna räkna ut hur jag tänker enkom med hjälp av nÃ¥gra siffror, ett par summatecken och en och annan integral, jag vill vara mer originell än sÃ¥… för det är jag väl?
Dagens anekdot:
För länge sedan, när stora stygga England och Frankrike hade krigat och kolonialiserat hela världen sÃ¥ var ju en hel massa länder i Västindien styrda frÃ¥n Europa. Och Amerikatt dÃ¥ ocksÃ¥. Ja, en hel massa länder i alla fall. Frankrike hade bland annat Haiti, där man odlade obskyra mängder med sockerrör. När sedan sÃ¥ det blev krig mellan Frankrike och England [vilket England vann – Fransmän har alltid haft evinnerligt svÃ¥rt att vinna krig] sÃ¥ fick de välja; antingen lämna ifrÃ¥n sig Haiti eller ge upp alla andra kolonier [Kanada, Mauritien, Guyana, Bahamas och en hel massa andra]. Franska kungen skrattar och säger: â€De quelle planète venez-vous? Renoncez au Haïti? Aucune manière, José!!†[fritt översatt: “Anfäkta och anamma! Ge upp Haïti? No way, José!”] AlltsÃ¥ fick britterna alla andra kolonier och sÃ¥ här i efterhand kan man ju säga att det var ett litet snedsteg frÃ¥n fransmännen. Sockerrör är ju inte hÃ¥rdvaluta i dessa dagar direkt.
Som ett försök i att skriva mer publikvänligt sÃ¥ rundar jag av här – det ska bli enklare att läsa mina epos, ni ska hinna även om ni bara har en kvart pÃ¥ er och dessutom hoppas jag pÃ¥ sÃ¥ sätt känna andan falla pÃ¥ att skriva oftare. Jojo!
Er färg,
Donau