A thousand words…

Sun March 21, 2010, 17:41

(For a while now I’ve been debating with myself as to whether I should keep these words in english or not – and I’ll just keep trying to get an english speaking audience with the stubbornness of a madman. So please, if you just landed on this page by accident and sadly don’t know any swedish – make yourself heard so that I know that I’m not writing for blind ears… eh, or eyes? Or deaf ears – but then again, you can be deaf and still read. And blind but still hear. Oh well.)

Nu är det tomt här nere i Afrika igen, igår kväll lyfte flight KL590 mot Amsterdam och med den även Lady och följaktligen tyvärr också den ljuva känslan av fröken Gavaldas klassiker “tillsammans är man mindre ensam“ [och för att förtydliga - jag menar att jag känner mig väldigt mycket mindre ensam tillsammans med Lady - det är inte så att jag har någon slags fanatisk besatthet vid Anna Gavalda, även om hennes böcker inte är helt oävna]. Å andra sidan är det inte helt hopplöst, jag kommer flyga hem till Lady redan över påsk och få träffa vänner och familj, äta varmkorv [sjukt underskattad snabbmat!], Estrella-chips och dricka Kalasöl – så ljuset må vara en smula avlägset, men icke desto mindre är det höga knäuppdragningar och friskt humör som gäller – eftersom det åtminstone inte handlar om något tåg i slutet av tunneln.

Jag saknar att cykla. Kom på det nu när jag suttit inne större delen idag [ingen fara på taket dock - jag var ute igår och fick fin färg plus att jag tänkte ta mig en liten promenad nu på eftermiddagen för att köpa flingor, tuggummi och ananas]. Men hur som helst, att cykla är ett helt överlägset sätt att ta sig fram på egentligen – man hinner se mer på kortare tid och dessutom är det inte lika tråkigt som att gå. För ibland är det bara rakt av tråkigt att strosa runt och vid såna ibland önskar jag att jag hade en cykel [och jo, givetvis finns det tillfällen då det är hur välkommet som helst att lalla runt men det skulle liksom inte passat in med min argumentation]. Å andra sidan är det kanske inte helt legio att cykla här i Afrika heller, trafikvett är – som ni kommer bli varse när ni läser om hur man skaffar sig körkort – något av en bristvara [vilket i och för sig leder till att folk v e r k l i g e n ser sig för i trafiken, men på något sätt så föredrar jag ändå det svenska vettvilligt raka att benhårt hålla sig till lagar och förordningar] så cyklister är väl inte direkt de säkraste trafikanterna i systemet här nere. Hur som helst, det är skönt att cykla.

Dagens häftigaste grej på Wikipedia är the Marree Man. Sex mil väster om staden Marree i mitten av Australien så finns det en platå [typ vid Finnis Springs för er locals, hö hö] där man 1998 upptäckte en man från luften. “Okej, snubben hade blivit full och vandrat sex mil rakt ut i öknen – inga problem!“, tänker ni och hoppar ner till nästa stycke. Problemet är bara att mannen är över fyra kilometer hög och har en omkrets på nära tre mil! Så om inte personen i fråga hade direkt tillgång till Fosters pipeline och därmed såväl obegränsad tillgång till öl som evig fylla så tror jag att det är ett i allra högsta grad nyktert hyss någon företagit sig [åtminstone vad det gäller genomförandet - själva idén låter dock som tagen ur en bok om alkoholens biverkningar, under uppslaget "saker som låter så himla bra DÅ, men inte alls lika bra SEN"]. Så himla coolt!

Och utan vidare knussel ger jag er nu fortsättningen på “M1 & Lady does Ghana, the sequel“!


Man skulle ju lätt kunna tro att det Lady håller i famnen är en något oval vattenmelon – vilket är fel. Det är en papaya [eller "pawpaw" som man säger här nere] – och därtill inte ens den största jag kunde hitta! Det absolut finaste i det här är att papayan har styckespris och inte viktbaserad prissättning. Wohooo! Å andra sidan, att skiva upp ett sånt här monster till frukost gör ju att man… eh, ja, inte kommer ta sig för så mycket annat den dagen, förutom att – äta papaya.


Till vänster: Apelsiner. Skördade och sålda i Ghana. Sju kronor kilot. Till höger: Apelsiner. Skördade i Ghana för export [men Shoprite köper in såna också, för oss västerlänningar som misstror de lokala apelsinerna]. 75 kronor kilot. Inuti är skillnaden snarast den att den lokala varianten är saftigare och sötare. För övrigt kan man köpa apelsiner local style ute på gatan för typ tre spänn kilot – om det krisar liksom.


Mr Snowjogging visar upp att man kan använda den som stövlar också – vad är väl lite cement när man har på sig ett par av 80-talets hetaste vinterkängor?


Best friends.


Och gällande frukt förresten – en halv liter jordgubbar kanske? 160 spänn!


Eller min personliga favorit, två stycken persimoner [även kallade sharonfrukter] kostar 100 riksdaler! För de pengarna skulle jag få ungefär 50 stycken stora ananaser eller 40 jumbopapayor ute på gatan. Men ni vet hur det är – är man sugen på sharonfrukter så är man!


Sen kan man gå på bio också – i Accra Mall har de en biograf med tiotalet salonger – och det är snarare en regel än undantag att man helt enkelt är mol allena när filmen börjar. [Behöver jag säga att det är fri placering?]


Uppe på byggsiten finns det två hundar, den ena är döpt till Lucky och den andra till Survivor. Lucky Survivor – ingen vill kännas vid dem, ingen vet hur de kom dit och ingen ger dem någon riktig mat utan de lever helt enkelt på det de kan hitta men tyr sig på något sätt till människor ändå… Här har vi Survivor som tar igen sig en smula under en bänk.


Och ibland kan det växa saker, som från ingenstans.


Och i fredags fick vi så tummen ur – vi skaffade körkort!

Nu är det [ju såklart] en smula mer byråkrati inblandad för att skaffa ett ghananskt körkort än vad det är i Sverige [där man helt enkelt skickar in en blankett om att få omvandla sitt utländska körkort till ett svenskt], här krävs det att man går igenom processerna igen; teoriprov [uppkörning finns dock inte ens på kartan - högst troligtvis eftersom det skulle innebära att körkortsmyndigheten då skulle mista typ 90% av sin inkomst i och med att folk dels skulle kugga och dels aldrig ens komma till uppkörning], synundersökning, ansökan om att få omvandla sitt utländska körkort, uppvisande av utländskt körkort, uppvisande av översättning av utländskt körkort, uppvisande av officiellt intyg att översättningen är korrekt, uppvisande av intyg om att man har ett jobb [varför nu det ska vara viktigt], fotografering und so weiter in eternum – men för att slippa större delen av den demokratin kan man ta genvägen: Man ringer till Doc Henrys kompis [vars namn jag glömt men som för alltid är inetsad som "fixar'n" i mitt sinne], sen hämtar man upp honom i skumkvarteren bakom körkortsmyndigheten här i Accra, åker till nästa stad, Tema, och deras körkortsmyndighet där han sedan flänger runt på de olika kontoren med våra papper. Och, just det! Självklart betalar man för det – istället för dryga 200 spänn som ett körkort kostar så betalar man en femhunka och får det expresslevererat [vilket betyder inte mer än tre timmars väntan i en icke-luftkonditionerad byggnad i 30-gradig värme]. Efter det slipper man skriva teoriprov och det enda man behöver göra är att skriva under sin körkortsansökan, göra syntestet och ta ett foto. Och nu har vi dem! Om tre månader kommer det riktiga kortet – då är vi äkta locals!


Och när vi ändå pratar om körkort – får jag lov att presentera: Arkiveringssystemet för körkortsmyndigheten i Tema! Ett träskjul, tusentals med ansökningar och ja… inte så mycket mer. Tadaaa! [Brandsäkerhetsmyndigheten är liksom inte direkt ute på krigsstigen här i Ghana.]


Sista-kvällen-snacks uppe på rummet: Vindruvor, Camembert, Pata Negra, avocado, Parmigiano Reggiano och oliver. Till det ett glas vitt som inte helt gick hand i hand med min gamla slagdänga “ABC – Anything But Chardonnay“ men icke desto mindre satt fint som en kniv i länsman!


Strandhäng. Den här gången på en lördag!


Och om man är hungrig trots att det inte riktigt är lunchdags – då får man helt enkelt slå till på en fruktsallad! Apelsiner, mango, ananas, papaya och små bitar av kokosnöt – mumma för en två vilsna svenska vintersjälar fast i landet långtborta!

Dagens fundering:
Hur kan man egentligen definiera vad som är stor konst och inte? Eller vad som är genialiskt och inte? Rent instinktivt så inser jag ju lätt som en sportmössa att jag exempelvis tycker att Liza Marklund ger minusutslag på stor-litteratur-skalan medan en sköning som Cees Nootebom smäller högre än de tre senaste Nobelpristagarna tillsammans – men det är ju bara nån slags lullig intuition. Hur går man annars tillväga? Eller så här – ta er en titt på det här och fundera sen över hur det kommer sig att man lätt kan tänka sig att betala en långsjal för att lyssna på honom i ett konserthus men inte ägnar honom två ögonblicks uppmärksamhet när det är gratis… Hur kan man då argumentera för att det finns en absolut skala i vad som är vackert, stort eller smart? [Om nu någon skulle få för sig att föra ett sånt naivt resonemang - själv är jag övertygad om att storheten hos det mesta här i världen, likt skönhet, ligger i betraktarens öga.] Vi kan väl alla hävda att vi hade satt oss ned för att lyssna men sanningen att säga; hade vi det? Jag må vara en drönare av den gamla skolan som försöker leva i nuet och inte vara alltför upptagen med att “vara på väg” nånstans, som annars ter sig vara dagens folksjukdom, men inte ens jag är säker på att jag hade insett killens storhet.

Som vanligt i framtiden avslutar jag med dagens lögn:
Jag är expert på strukturtapeter, en kärleksveteran och laglös på Island.

Följt av dagens dikt:

Bach
Gipskatter, svarta eder.
En person är stolt över sin milda potatisgratäng.
En bok med titeln ”Tankfulla turister” ligger på ett hickorybord nu.
Det är afton i Rimini.

Vi hörs vad det lider!
David rörde helvit!

Er williams,

Burg

PS. Klockan är strax efter halvfem på eftermiddagen och saknaden slår nu till med full kraft. Snart blir det fosterställning i sängen med Lady-importerade Estrella-chips, Skype:ande med Världens Vackraste och nostalgiska återblickar på den vecka som gått blandat med drömmar om påsk. Godnatt världen – imorgon är en ny vecka. Då kör vi! DS.

9 kommentarer »

  1. Hej igen!
    Fin bild på Lady i biosalongen! Mycket fin bild. Lite mer skärpa och den hade varit kandidat till “Årets bild” eller något liknande.

    Idag har Nisse och Gunnel med Milou hälsat på hos oss. Nisse var tvungen att lufta nya bilen. I veckan har Gunnel haft den till jobbet medan Nisse åkt kommunalt till och från jobbet. Dom passade på att ta med sina 6 gamla köksstolar också. Johan har fått dom, så vi åkte över och lämnade stolarna hos Johan. Så fick bilen lite luft till.

    När dom åkt hem gick Bosse och jag på vår 5 km runda. Så nu är Bosse lugn och ligger och snusar förnumstigt i sin korg.

    I morgon ska jag till Steninge slott utanför Märsta. Där ska det byggas ett växthus och vi har fått en förfrågan på detta. På torsdag ska jag till Värmland.

    Appropå torsdag. På skärtorsdagskvällen ska Helen och jag på Eskilstuna Teater. Tänkte på att vi ska ses i påsk, någon gång. Vi kommer till er? Eller tvärt om? Någon dag som passar er bättre?

    Sköt om dig! Har du sett att jag finns på Facebook?
    Kram
    Pappan

    Pappan — Sun 21 March, 2010 #

  2. Gud vad vacker hon är, din Lady! Fin bild från mataffären! Trist att ni måste skiljas åt hela tiden :-( Hoppas tiden går fort till påsk.

    Hanna — Sun 21 March, 2010 #

  3. Intressant experiment och artikel från Washington Post. Någonstans i utkanten av resonemanget, där någonstans om trädet som faller i skogen låter om ingen hör det, hörde jag en liten katt instängd i en låda viska lite svagt också :-)

    I övrigt är jag hänförd av papayan (ja, ja, mest av Lady så klart, men det passar sig väl inte att erkänna? ;-)) och arkivskåpet. TIA!

    bjowi — Tue 23 March, 2010 #

  4. Och förresten: se till att lyssna på “Chaconne” på fiol. Har spelat den med Israel Philharmonic Orchestra på Spotify flera gånger nu och är helt tagen.

    bjowi — Tue 23 March, 2010 #

  5. Pappan:
    Ja, det var klurigt att få skärpa bara med ljusförhållandena – när jag fyller år så önskar jag mig ett stativ i nån lämplig storlek som man kan ha med sig… Har förresten absolut sett dig på Facebook – skönt att se att det går att lära gamla hundar sitta… ;)

    Hanna:
    Tiden flyger fram och nu är det inte långt kvar till påsk! För övrigt ska jag säga att jag inte kan göra annat än att hålla med – hon är helt fantastiskt vacker! Jag tror och hoppas att hon suger åt sig berömmet som en svamp, det är hon värd i alla fall!

    bjowi:
    Äsch, det är klart du får skriva att du är hänförd av Lady, det är lätt hänt – tro mig, jag vet! :) Jag ska förresten se om jag inte kan få till kort på de RIKTIGT stora papayorna så ni får klart för er exakt hur mesiga de är vi har i Sverige. :) Och såna saker som arkivskåpet måste jag påminna mig själv om att skriva om – jag börjar bli van. Det kan ibland gå dagar utan att jag ens kommer på tanken att sucka, le lite snett och säga ett tyst T.I.A. för mig själv… :)

    Gällande trädet som faller i skogen så ja, jag vet – är det stor musik om ingen finns där för att lyssna på den? Är katten verkligen levande om vi inte kan kontrollera det? Du har rätt – jag är helt hooked på kvantfysik. Förjävla fint egentligen!

    admin — Wed 24 March, 2010 #

  6. Apropå hooked på kvantfysik: jag satt sammanlagt 12 minuter framför TVn igår. Orkade inte sticka ut direkt på träningspasset, så jag fastnade framför Go’kväll (vi har bara 1, 2 och 4, så något större utbudet finns inte att tillgå). Instucket i deras kockinslag där en långhårig hippiekock svängde ihop något med lax, så kom ett inslag om kvantmekanik! Flera minuter långt och ganska detaljerat, både om själva fysiken och från t.ex. Slovay-konferensen. Jag kom på mig själv med att tänka “Hur många av alla Go’kvälls tittare begriper ett enda dyft av det här?”. Men i nästa tanke insåg jag också att “Hey, vem är jag att döma Go’kvälls tittare?”

    bjowi — Thu 25 March, 2010 #

  7. Grymt snygg bild på den lilla växten som kom från ingenstans!!

    Kalle — Fri 26 March, 2010 #

  8. bjowi:
    Ja, alltså… rent tekniskt sett så ÄR du en av Go’kvälls tittare… ju. Dessutom så börjar du ju bli dig till åren så då passar det än bättre in. ;) Hur som helst – stort av Go’kväll att putta in det i programtablån – ytterligare ett bevis för att public service är bra! På tv4 hade de använt den tiden till antingen reklam eller också till något totalt publikfriande i stil med… hm, ja smygreklam? :) SVT is the shit! När jag kommer hem ska jag bara se på SVT och utbildningsradion!

    kalle:
    Tackar tackar! Jag börjar bli en riktig storfräsare inom GIMP och Lightroom numera… ;) Mitt nästa projekt blir att försöka få till schyssta bilder med HDR [som jag lärt mig står för High Dynamic Range eller nåt sånt]. Stay tuned!

    admin — Mon 29 March, 2010 #

  9. Är det inte dessutom så att jorgubbarna för 160 spänn är mögliga?

    Eller är det en synvilla?

    Björn W — Tue 6 April, 2010 #

Comments